GREEN DAY
Insomniac
Reprise/Warner
Inte för att jag inte insåg attraktionen hos Green Day. Också jag tjusades förra året av deras bowlingskjortor och gester, låtar och videos. Men det var kul en gång, definitivt inte en gång till.
Gruppens hardcorefans hävdar att det ska bli skönt när »punktrenden« är över, men sanningen är ju tvärtom att det var så länge punk var en återväckt tonårstrend som Green Day var något sånär intressanta; det var alla tidningsomslag, utsålda konserthus, TV-framträdanden och skvallerskandaler som kvalificerade deras musik som verklig »pop«. Nu har de åter sjunkit ihop, som den genanta summan av en sumpad subkultur.
Det gläder mig att Green Day redan är miljonärer, så att jag slipper tycka lika synd om dem som jag tyckte om Stiff Little Fingers när de släppte sin tredje LP.
Kjell Häglund
Filed under: Album #15, Betyg 03, Kjell Häglund, GREEN DAY, Kjell Häglund
Tidskriften POP revisited 