SOPHIE ZELMANI
Sophie Zelmani
Epic/Sony
Lejonparten av det unga svenska popgardet sitter antingen fast i The Jam-träsket eller försöker förleda omvärlden att tro att de tillbringat de festa av sina lätträknade levnadsår förankrade vid en poolkant i någon gammal Peter Sellers-film. Stilmedvetenhet i all ära, men alltför ofta trillar banden på fel sida av den smala linje som skiljer valpig charm från pinsam patetik. Det är i detta 1, man måste betrakta Sophie Zelmani. Förvisso har hon inte den bästa rösten eller det starkaste låtmaterialet, men någonting i hennes musik gör att jag tror på henne när hon sjunger, och ibland kan det — hör och häpna — kännas nog så viktigt som att notera att artisten i fråga har med de förmodat rätta namnen bland sina referenser.
Förstasingeln »Always You« har vi hört på radio hela sommaren och den är med sin introspektiva text och sitt avskalade arrangemang representativ för plattan i stort. Visst finns det perspektivskiften i hennes små betraktelser över kärleken, livet och världen, men hon verkar hela tiden utgå ifrån sig själv och sina referenser, och medan popmusik för all del gärna får flirta med spelregler och traditioner, sa måste där ändå finnas en kärna, en essens som stavas »jag«. Det gör det hos Sophie Zelmani.
En av de bästa sångerna är »You and Him«, där hon skildrar mötet mellan en ung kvinna och en uteliggare. Kvinnan vänder bort ansiktet och låtsas inte se, och mannen förebrår henne med orden: »I didn’t ask you for money, I asked you for words«. Tyvärr blandas på-pricken-formuleringar som denna med en del svengelska klantigheter — jag betvivlar till exempel att Sophie Zelmani avsåg att sjunga om kardborrebeklädda vilsegångar, eller hur man nu ska översätta en fras som »burried losts« — och några låtar in på skivan börjar det hela kännas en smula monotont.
Trots allt — jag tror och hoppas på Sophie Zelmani, och med den här samlingen sånger tar hon ett blygsamt men alls icke föraktligt kliv mot att bli något av en svensk motsvarighet till Aimee Mann.
Anna Hellsten
Filed under: Album #14, Anna Hellsten, Betyg 06, Anna Hellsten, Sophie Zelmani
Tidskriften POP revisited 