[POP #15] Robert Wyatt diskografi

SOFT MACHINE

Soft Machine 1

I skuggan av Syd Barretts psykedeliska utflykter gjordes också den här säregna engelska avantgardepop-skivan som obegripligt nog bara kom ut i USA. Wyatt sjunger duett med sig själv, bandet blandar improviserat jazzsväng med knivskarp självbiografisk pop (»most of all I like to talk about me«, sjunger Wyatt). Så plötsligt glesnar musiken, rösten blir ensammare, allvarligare: »loving you, the way I do make everything seem right again«.

Filed under: diskografi, Gunnar Bolin, POP #15, Brian Eno, Gunnar Bolin, Kevin Ayers, Matching Mole, Robert Wyatt, Scritti Politti, Soft Machine

[POP #15] Robert Wyatt

En regnig sommardag 1981 träffade Gunnar Bolin den rullstolsbundne experimentmusikern Robert Wyatt över en kopp örtte för att prata om soluppgångsmusik, perfekta kärlekssånger och marxism. Nu, 14 år senare, har så Gunnar skrivit färdigt sin historia om den skäggige pop- och ambientpionjär som förändrade hans liv.

KÄRLEKEN LÄR VARA BLIND. Första gången jag träffade Robert Wyatt var 1981, i rockvideoboomens år. Där satt jag med denne smygfete, rullstolsbundne och skäggige marxist som fnissande konstaterade: »Jag är inte så sugen på det där med video. Jag menar, det är ganska uppenbart varför det är roligare att se Sade på TV än mig, eller hur?«. Jag fattade ingenting. I mina ögon var Wyatt Gud, och att Gud skulle konkurrera med vackra kvinnor om vem jag helst ville se på TV var en absurd tanke. Hellre Wyatt på en kilometers avstånd än en kamera i duschen med Sade. Tyckte jag då.

Filed under: Gunnar Bolin, POP #15, Gunnar Bolin, Matching Mole, Robert Wyatt, Soft Machine, Wilde Flowers