Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #20] Snart #20

Varför skickar ni all er ångest på vår demokrönikör!? Terry Ericsson är på krigsstigen.

It’s torture,like an itch you can’t scratch.
»It’s Torture«, Maxine Brown 1966

DEMOKRÖNIKÖREN SOM GICK upp för en kulle och kom ner från ett berg«. Det kanske vore en passande titel om jag använde hela demorasket som underlag till ett blodigt filmsynopsis. Den här sidan har känts aningen blodfattig ett tag, mest för att jag varit lite för hänsynsfull i de senaste krönikorna mot alla anemiska indietyper. Men nu ska det bli andra bullar. Jag är på krigsstigen efter att ha förstört en plågsamt vacker sommarhelg instängd med ännu ett gigantiskt demoberg. Jag ämnar slita er i stycken, indiesopor.

Läs hela artikeln

Filed under: POP #20, snart, Terry Ericsson, , , , , , , , , , , , , , ,

[POP #22] Snart #22

1996 års sista demokrönika. I vilken Terry Ericsson hittar en roman om sig själv, hälsar på Calle Dernulf och insisterar på att Sobsister faktiskt var bäst i år.

»ÄR DET SÅ FEL att vilja vara hemma med sin skivsamling? Samla skivor är inte som att samla frimärken, ölunderlägg eller antika fingerborgar. Det finns en hel värld där inne, en trevligare, skitigare, våldsammare, fridfullare, färgstarkare, sjaskigare, farligare och kärleksfullare värld än den värld jag lever i; där finns historia, geografi, poesi, och en oräknelig mängd andra saker som jag borde ha studerat i skolan, inklusive musik.«

Läs hela artikeln

Filed under: POP #22, snart, Terry Ericsson, , , , , , , , , , , , , , , , ,

[POP #19] Snart #19

Snartredaktören behöver semester. Terry Ericsson tackar för den här säsongen, laddar bandaren med fin soul och åker på festival.

I’m sad and lonely and I need a shag hut first of all
I vanna get extremely drunk.

DEN HÄR GÅNGEN går vi rakt på sak. De kommer från Stockholm, jag tror mig minnas att de sänt någon demo tidigare som inte gjorde något större intryck, det är en flicka och fyra pojkar, de heter Honeycave och om inte deras trespårsraket till demo resulterar i ett skivkontrakt, lovar jag på heder och samvete att offentligt bränna upp min Butterworth & Roberto-tillverkade treknäppta kavaj. Tre låtar av hög, hög klass, med den lätt Pixies-ljudande »Beautiful Boy With Ugly Teeth« som den mest omedelbara hiten. Men även »Shag« och »My Friend Parasite« står sig skyhögt över allt annat som omnämns på denna sida. Den förstnämnda håller hela vägen trots att den längdmässigt tänjs ut i evighet. Ett tecken på stort mod. Låten behövde helt enkelt vara så här lång för att komma till sin rätt. »You have no business in my dreams«, sjunger sångerskan Maria Enzell på »My Friend Parasite«, en låt som kastar sig åt alla håll och kanter. Kasten är oerhört snäva, men de spruckna sömmarna sys ihop på ett närmast briljant vis. »Den enda honung du behöver«, skriver de i sitt följebrev. Den enda demo du behöver, skriver jag. Bästa demokassetten i år tillsammans med de jag fått från Fidget, Standards och Sobsister.

Läs hela artikeln

Filed under: POP #19, snart, Terry Ericsson, , , , , , , , , , , ,

Kategorier