Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Wah! Heat – Seven Minutes to Midnight

Wah! Heat - Seven Minutes to Midnight

Wah! Heat
Seven Minutes to Midnight

[Inevitable, 1980]

PETE WYLIE är en bluff. Inget av det han spelat in kommer någonsin att rubriceras som »äkta«. Det gjorde han ingen hemlighet av varken med sitt Wah! Heat — de gjorde till och med en platta med titeln »The Art of Bluff« — eller senare som soloartist. Men charlatanen från Liverpool har ändå fått ihop ett halvdussin blixtrande indieklassiker. Som debutsingeln »Better Scream«, »7.000 Names of Wah!« (från NME:s indiekassett »C-81«) och så »Seven Minutes to Midnight«, en Jam-influerad osalig mix av nattligt begär, apokalyps och rännstensdrama, i ett och samma grepp. Under några veckor 1980 gjorde den här singeln att Wylie nämndes i samma andetag som Bono och Weller; någon jämförde honom faktiskt med punkmelodramats mästare — Pete Townshend i Who. Sedan insåg världen, även Wylie, att han bara narrades. Men en lysande låt är det.


Lars Nylin

Filed under: Lars Nylin, POP vol 2 #9, , , ,

Kategorier