[POP #10] Scott Walker – Scott 4 [1969]

Scott Walker
Scott 4 [1969]
Producent: John Franz # Philips SBL 7913

DEN mytiske kaliforniern Scott Walker har liknats vid James Dean. Ungefär som Dean dog vid tjugofyra års ålder, försvann Walker när han var tjugosex, och båda lämnade efter sig ett eko som bara blivit djupare med tiden. 1969 var Scott Walker en passé tjugofemåring, men för unga dyrkare i dag är denna tids Scott Walker coolheten själv: den långe, gänglige amerikanen i engelsk exil; alltid dyster; i manchesterkavaj, hipsters och polo; alltid med solglasögon och en glänsande hjälm av stjärnhår.

Filed under: Kjell Häglund, POP #10, Kjell Häglund, Scott Walker

[POP #13] Album: SCOTT WALKER – Tilt

SCOTT WALKER

Tilt

Fontana/PolyGram

På sitt första album sedan 1984 års »Climate of Hunter« försöker Scott Walker prata om sådant som inte går att prata om — eftersom språket är alltför begränsat — till musik som inte för en sekund gör någonting annat än att understryka hans ord.

Filed under: Album #13, Betyg 07, Sebastian Stebe, Scott Walker, Sebastian Stebe

[POP #13] Scott Walker

Scott Walkers scenskräck och paranoia var det enda som kunde stoppa sensationen Walker Brothers. Efter trions tredje album lämnade Scott både gruppen och Amerika. Utan de soloalbum som följde — under inflytande av Bergman och Brel — skulle varken Bowie, Almond, Brett eller Jarvis låta som de gör. 1984 försvann Scott Walker, iklädd solglasögon och en halsduk virad flera varv runt halsen. Nu är han tillbaka och bjuder in Andres Lokko till ett samtal om skulden och ensamheten.

VÅREN 1966 SLÄPPTE The Walker Brothers sin femte singel, »The Sun Ain’t Gonna Shine Anymore«. Det inledande, spanskt melankoliska trumpetarrangemanget. De spectorska trummorna. Pophistoriens största stråkarrangemang i refrängen. Och så Scott Walkers röst. Scott Walkers röst. Som en djupt sårad manlig motsvarighet till Dusty Springfield.

Filed under: Andres Lokko, POP #13, Andres Lokko, Scott Walker