[POP #9:2] Ron Sexsmith – »Right About Now«

Ron Sexsmith
»Right About Now«
(Från »Whereabouts«) Interscope/Universal

»This is kind of a soul tune. I wasn’t really sure If I could do it, coming from Canada and all«, sade den alltid lika ödmjuke och självironiske Ron Sexsmith om den här låten en magisk fredagskväll på Södra Teatern i Stockholm härom månaden.

Givetvis kunde han det. »Right About Now« var en av konsertens verkligt stora stunder.

Filed under: Håkan Steen, POP vol 2 #9, Håkan Steen, Låtar 1999, Ron Sexsmith

[POP #8:2] Ron Sexsmith

Ron Sexsmith älskar sånger om avsked, sånger där kärleken slocknar mitt i andra versen och ångrar sig i den allra sista refrängen, men alltid gör det lite för sent. Han älskar Gordon Lightfoot, Bob Dylan, Hank Williams och Cole Porter. Och Elvis Costello älskar honom. Han började med att sjunga golden oldies för alkisar på en bar hemma i S:t Catherines, Kanada. Efter fyra fantastiska album får han äntligen sjunga i vardagsrummet hemma hos Andres Lokko.

RON SEXSMITH STÅR I MITT VARDAGSRUM OCH lyssnar på The Left Bankes »Walk Away Renee«. Först med The Four Tops och sedan originalet med The Left Banke. Han har funderat på att spela in den och när vi pratar om den råkar jag nämna The Four Tops version. Ron har inte hört den och ber mig spela den.

Filed under: Andres Lokko, POP vol 2 #8, Andres Lokko, Ron Sexsmith

[POP #25] Album: RON SEXSMITH – Other Songs

RON SEXSMITH

Other Songs

Interscope/Universal

Den unge, rosigt rundkindade, tyste och timide tvåbarnspappan Ron Sexsmith från St Catherine’s i Kanada gladde en liten men entusiastisk del av mänskligheten med att spela in ett av 1995 års bästa pop/rockalbum; cirka 40-45 minuters oförfalskad låtskrivarglädje i det enkla, okomplicerade — men samtidigt personligt uttrycksfulla — formatet.

Filed under: Album #25, Betyg 08, Micke Widell, Micke Widell, Ron Sexsmith

[POP #20] Ron Sexsmith

Den här personen kommer från ett litet samhälle vid Niagarafallet och sjunger små egna låtar. Elvis Costello och Micke Widell gillar vad han gör.

HAN SER UT som en ung, lite trulig Jim Morrison med kvardröjande babyfett. Trots att han redan hunnit bli fem år äldre än när Doorssångaren 1971 stängde dörren bakom sig för gott.

Filed under: Micke Widell, POP #20, Micke Widell, Ron Sexsmith