Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #8:2] Pugh #2

Pugh 2

Leta efter ljudet av den moderna svenska rockmusiken 1999 och du hamnar mitt i ett album med en ung och naiv västeråsare, en trummis som drev den egna psykedeliska klubben Filips och en gitarrist som nyligen turnerat i folkparkerna med Gunnar Wiklund. »(Ja, dä ä dä!)«, Pugh Rogefeldts debutalbum på Metronome från 1969, inspelat med Janne Carlsson (från psykedeliska instrumentalduon Hansson & Karlsson) och Georg »Jojje« Wadenius (från Made In Sweden, den första svenska »supergruppen«), är inte bara ett av de bästa svenska album som gjorts, sommaren 1999 låter det dessutom häpnadsväckande modernt. Eller så är det kanske tiden som går rundgång? Men när man lyssnar på »(Ja, dä ä dä!)« i dag blir man ideligen påmind om några av de bästa nya plattorna som släppts i år. Eller lyssna på de drömska flumvibbarna i »Signe« och »Små lätta moln« och associera till Jim O’Rourkes lysande »Eureka«. Eller på den lekfulla blandningen av lättpsykedelia och popmelodier och tänka på Wilcos »Summer Teeth«. För att inte tala om The Beta Band, vars John Maclean förmodligen skulle älska varenda sekund av »(Ja dä ä dä)« — om han inte redan har den.

Läs hela artikeln

Filed under: Martin Jönsson, POP vol 2 #8, ,

[POP #8:2] Pugh #1

Pugh 1

Martin Theander kan inte låta bli att spela Pughs »Dinga Linga Lena«.

IBLAND KAN MAN få för sig att man saknar det pseudo-DDR som Sverige var mellan 1970 och 1985. Folkhemsbygget var egentligen helt färdigt, men man fortsatte av ren vana och slöhet att tilläggsisolera, riva balkonger, tejpa igen, mura igen, sätta hängslen på livremmarna, galoscher på stövlarna — var man än satte sig var det någon som hade koll på att det var mjukt undertill. Ville man ha jobb fanns det jobb, sjukvården tog emot en med öppna armar, ville man plugga fanns det plats, behövde man soc betalades det ut, det fanns inga uteliggare och det var välstädat även i rännstenen. Vi visste bäst och var alltid främst i alla internationella jämförelser. Utlandet var ett lösaktigt och oupplyst hot.

Läs hela artikeln

Filed under: Martin Theander, POP vol 2 #8, ,

[POP #8:2] Pugh Rogefeldt

Pugh Rogefeldt

I sommar är det 30 år sedan Pugh Rogefeldt spelade in »(Ja, dä ä dä!)«, den funkigaste svenska skivan någonsin. »Fåren i kålen/Sillen i dill/Tista på torsda/Freda på jul/Yeah, I’m gonna give you love love love«, sjöng han i första låten och beatsen var tillräckligt feta för att DJ Shadow skulle sampla dem många år senare. Pugh var pop. Och proggarna gillade honom inte. Men hans låtar kommer alltid att svänga. De handlar om lekfullhet, sväng, förväntan, förvirring och de skönaste grejerna som finns. De senaste åren har Pugh mest ägnat sig åt botanik och hängt med tunnbindare på Gotland. Men nu har han tvångsisolerat sig själv för att spela in sitt första album på åtta år. Martin Jönsson bollar och rullar med Pugh i Burgsvik. Martin Theander skriver om »Dinga Linga Lena«, den bästa svenska poplåten. Och Fredrik Strage ringer upp Pughs basist Jojje Wadenius för att fråga hur de fixade groovet.

Pugh #1 av Martin Theander / Pugh #2 av Martin JönssonJojje Wadenius av Fredrik Strage

Filed under: POP vol 2 #8,

Kategorier