Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Prefab Sprout – Lions in My Own Garden: Exit Someone

Prefab Sprout - Lions in My Own Garden Exit Someone

Prefab Sprout
Lions in My Own Garden: Exit Someone

[Candle, 1982]

ÄVEN om Paddy McAloon trodde stenhårt på Gud var det knappast oväntat att han skulle hoppa av sina teologistudier efter ett par ambitiösa år på universitetet. Han kunde ju inte riktigt leva upp till det där budordet om att icke hava några andra gudar jämte skägget i skyn — Paddy trodde nämligen minst lika hårt på Marvin Gaye. Efter några grubblarnätter med sexig svart soul i mammas hus utanför Newcastle bestämde han sig för att hoppa av och satsa på en popmusikalisk trosbekännelse i stället.

Läs hela artikeln

Filed under: Kjell Häglund, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #23] Album: PREFAB SPROUT – Andromeda Heights

PREFAB SPROUT

Andromeda Heights

Kitchenware/Sony

Any music worth it’s salt is good for dancing/But I tried to be the Fred Astaire of words. (»Paris Smith«, Prefab Sprout, 1990)

Till trumintrot och kastanjetterna från The Ronettes »Be My Baby« och ett arrangemang från samma era sjunger Paddy McAloon i »Prisoner of the Past« om kärleken han aldrig kunde glömma, som följer honom vad han än gör.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #23, Andres Lokko, Betyg 08, ,

[POP #25] Prefab Sprout

I detta rum har jag skrivit alla mina sånger! Högst upp har jag hela »Earth: the Story So Far«, på hyllan under står delar av »Save the World With Music«. Och här i understa lådan samlar jag låtar till min sångcykel om Michael Jackson. Paddy McAloon, Prefabs Sprouts cowboy från Langley Park bjuder hem POPs Kjell Häglund.

DIGGADE MAN åttiotalets rekorderligt regnromantiska Newcastle-pop, på singlar med Hurrah!, The Daintees, Kane Gang och tidiga Prefab Sprout, är det rätt stort att få kliva in på Kitchenware Records. Så det blir lite ledsamt när det inte känns mer än så här: med en mugg kokhett kaffe på en plaststol, hänvisad till en bunt rocktidningar på golvet, medan chefen Keith Armstrong bläddrar klart bland några papper. Keith har hållit liv i lilla Kitchenware i halvannat decennium nu och inte expanderat annat än kring midjan. Allt ryms alltjämt i ett litet rum, med ett hafsigt hi-fi-paket och några dåliga demos i ett hörn; skrällande transistor och läckande kaffebryggare ovanpå ett stånkande litet kylskåp, skrivbordet trasigt och tomt sånär som på ett foto av frugan, och så tillräckligt med Prefab Sprout-guldplattor (tre stycken) och branschutmärkelser (ett tiotal) för att fylla de slögula väggarna, om man kompletterar med några turnéposters och åtta år gamla inramade NME-omslag.

Läs hela artikeln

Filed under: Kjell Häglund, POP #25, , ,

Kategorier