Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #3:2] 1997: POP topp 30

1997 POP topp 30

1997 års bästa album i urval av Jenny Bergqvist, Terry Ericsson, Jan Gradvall, Karl Grandin, Anna Hellsten, Kjell Häglund, Johan Jacobsson, Madelaine Levy, Andres Lokko, Pietro Maglio, Stefania Malmsten, Lennart Persson, Sebastian Stebe, Håkan Steen, Fredrik Strage och Micke Widell.

1

DAFT PUNK

Homework

Daft Trax/Virgin

Från ett stökigt pojkrum i Monmartre kommer den bästa discon sedan Sinter Sledges »Thinking of You« och Madonnas »Into the Groove«. Thomas Bangalter och Guy-Manuel de Homem Christo har nyss fyllt tjugo, ser ut som kriminella slashasar och är på väg att spricka av självsäkerhet. Daft Punk glänste redan sommaren 1995 när »Da Funk« släpptes på den lilla skotska etiketten Soma, men först på debutalbumet sparkar de igång sina sequencers på allvar. De har inte mycket gemensamt med Motorbass och de andra parisarnas sextiotalsskrudade cocktailrytmer. Det här är ett Ramones-simpelt dunkande som kraschar mot smittsamma syntmelodier, väloljade effektboxar och acidtjut från helvetet. »Teachers«, »Fresh«, »Burnin«, »Alive«. Daft Punks nakna powerdisco dunkar alltid i presens, med ögon och öron riktade mot andra sidan Atlanten. De håller inte bara en grodslukande nation under ett groove. De skakar hela planeten.

Tack vare regissören Spike Jonze blev »Da Funk« också årets bästa video. Vi kanske kommer att glömma 1997 men vi glömmer aldrig den lufsande hunden med bergsprängare.

Läs hela artikeln

Filed under: POP vol 2 #3, POPåret, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

[POP #1:2] Portishead

Portishead

Första gången Geoff Barrow satte sig i ett flygplan hamnade han i Tågarp. Det var fem år sedan och han scratchade skivor åt Neneh Cherry. Sedan döpte han en popgrupp efter sin hemstad och sålde skivor till världens alla reklambyråer. Nu sitter han och svarar på Sebastian Stebes frågor om knaster och Super-8-film på ett hotellrum högt över Manhattan.

EN FLICKA i tjugoårsåldern vänder sig med uppspärrade ögon och gapande mun mot sin tuggummituggande kompis.

»This is like fucking MTV Unplugged!«

Kompisen nickar instämmande.

»No kidding… Only this is fucking worse.«

Läs hela artikeln

Filed under: POP vol 2 #1, Sebastian Stebe, ,

[POP #9] Portishead

Portishead är en plats där inget någonsin händer. Fredrik Strage pratade med mannen som förvandlade sin hemstad till höstens hippaste popgrupp.

ALBRIGHT & WILSON, den gamla kemifabriken, hade exploderat och förgiftat marken. Ingen gick längre till stranden för att bada eftersom vattnet var förorenat. Tittade man ut över de grå vågorna såg man inga skepp. Förr kom de lastade med fosfor. Men det var innan industrin och arbetena försvann.

Unge Geoff Barrow var trött på Portishead. Där fanns inget för honom. Han ville bara därifrån, stack till Bristol efter att ha packat ned sina hip hop-singlar och souldrömmar i kappsäcken.

Läs hela artikeln

Filed under: Fredrik Strage, POP #09, , ,

Kategorier