Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #17] Album: NEIL YOUNG – Dead Man

NEIL YOUNG

Dead Man

Vapor/Warner

En dörr slår igen. Någon hostar. Vinden viner. En man läser poesi. En motor startar? Eller en gnisslande gitarr?

Neil Young drar igång sitt nya skivbolag Vapor med en CD som borde förses med en varningsetikett: »OBS! Inga låtar. Bara atmosfärljud«. »Dead Man«, som är gjord för Jim Jarmuschs nya western, är ett slags fattigmansversion av vad Ry Cooder gjort för flera filmer, framför allt då »Paris, Texas«. Men oändligt många resor tristare. Neil Young varvar enahanda gitarrfilande och orgeltrampande med diktläsningar — i synnerhet Johnny Depp läsande den engelske visionären William Blake — eller med meningslöst filosoferande vid lägerelden.

Läs hela artikeln

Annonser

Postat i:Album #17, Betyg 02, Micke Widell, ,

[POP #9] Album: NEIL YOUNG – Sleeps With Angels

NEIL YOUNG

Sleeps With Angels

Reprise/Warner

Det har alltid funnits ett oberäkneligt, ja nästan lynnigt drag hos Neil Young. Hans långa karriär har inte följt den normala utvecklingen från ungdomlig nyfikenhet till mogen, lite fastare karaktär utan har i stället sicksackat hit och dit, mellan olika stilar och stämningslägen. Mellan himmelska toppar och ren dynga.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #09, Betyg 09, Micke Widell, ,

[POP #10] Neil Young – Everybody Knows This Is Nowhere [1969]

Neil Young
Everybody Knows This Is Nowhere [1969]
Producent: Neil Young och David Briggs # Reprise RS 6349

NÄR Neil Young sommaren 1993 gästade Stockholm och Sjöhistoriska Museet levererade han och hans kompgrupp — vid tillfället Booker T & The MG’s — en av de mer explosiva föreställningar som en singer-songwriter presenterat på svensk mark.

Läs hela artikeln

Postat i:Lars Nylin, POP #10, ,

[POP #1] Neil Young

NEIL YOUNG är pophistoriens mest inflytelserika gitarrist. I drygt tjugofem år har han bäddat ner Roy Orbisons och Brian Wilsons melodier bland lakan av nyvässad taggtråd. Det popband som inte påstår sig vara influerat av Neil Young ljuger. Andres Lokko for till Paris och träffade Neil.

I just keep getting younger
My life’s been funny that way.

(»Crime in the City«, Neil Young, 1990)

EN MEDELÅLDERS MAN står i ett hörn av hotellrummet med armarna i kors. Han säger ingenting. Ingen frågar vem han är och ingen ifrågasätter heller hans närvaro.

Läs hela artikeln

Postat i:Andres Lokko, POP #01, ,

Kategorier