Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] The Nation Of Ulysses – The Nation Of Ulysses

The Nation Of Ulysses
The Nation Of Ulysses

[K Records, 1991]

DEN musikaliska terroristgruppen The Nation Of Ulysses överlevde bara ett par år precis i övergången mellan åttio- och nittiotal. De nämns oftast som en förlaga till gospelrockarna The Make-Up, dit tre av medlemmarna fortsatte efter Ulysses splittring 1992. Denna, deras självbetitlade debutsingel med låtordningen »The Sound of Young America«/»Channel One Ulysses«/»Atom Bomb«, kom ut alldeles i början av 1991. Under den korta tid som bandet existerade hann de definiera både sin revolution och sitt sound effektivare än många andra. De ville »Wreck society through direct action by destroying its’ institutions and the men who serve it«. De kallade sina doktriner för P-Power och Ragnarok. Deras musik är deras manifest och i skivomslag och på affischer fanns dessutom en hel värld av slagord, påhittade Nation Of Ulysses-historier, bilder och teorier om hur man ska leva sitt revolutionära liv.

Läs hela artikeln

Filed under: Madelaine Levy, POP vol 2 #9, , ,

[POP #9:2] The Field Mice – Emma’s House EP

The Field Mice - Emma's House EP

The Field Mice
Emma’s House EP

[Sarah, 1988]

NÄR den franska musiktidningen Les Inrockuptibles hörde »Emma’s House« blev de så exalterade att de inte bara gjorde den till månadens singel utan också lät hela redaktionen skriva under recensionen. Det är hittills enda gången i tidningens historia som detta hänt, och sången låter lika fantastisk i dag. En vacker popsång om en dimmig morgon vid havet, om Emma som aldrig är hemma och hur kallt det kan vara i England. En trasig Dr. Rhythm-trummaskin som bandets sångare och låtskrivare Bobby Wratten fått i födelsedagspresent av sin syster. Gitarrer på fem av studions åtta kanaler. Bobby är förkyld och försöker sjunga en låt skriven utanför hans register.

Läs hela artikeln

Filed under: Madelaine Levy, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #9:2] Den överskattade sanningen

Den överskattade sanningen

Det finns människor som säger att popmusik blir bättre av att den är »sann« och »riktig«. De vill ha reda på om texter är självupplevda, vad artisten egentligen menade med den och den låten. Men musiken blir sällan bättre av att vi får reda på de sakerna. Madeleine Levy vill ha sina myter i fred. Nu tänker hon strunta i sanningen. Hon vill att popmusiken ljuger för henne.

DÅ EN TRÄNAD recensionsläsare möter ord som »äkta«, »på riktigt« och »självupplevd« i en text, då vet han eller hon att det är dags att börja lyssna. För det som är sant, det är automatiskt bra. Många musikrecensioner är uppbyggda enligt ett schema där recensenten inleder med att berätta artistens »sanna« historia.

Läs hela artikeln

Filed under: Madelaine Levy, POP vol 2 #9,

[POP #4:2] Album: STEREO TOTAL – Juke-Box Alarm

STEREO TOTAL

Juke-Box Alarm

Bungalow/MNW ILR

Hur mycket jag än lyssnar lyckas jag inte riktigt förstå om Stereo Total är på skoj eller på allvar. När de på sitt andra album fortsätter i samma spår som tidigare, men lägger till ännu mer av allt blir det nästan, men bara nästan, clownerier av alltihop. De gör fortfarande förvuxen teeny bop på tyska, franska och engelska. De bankar fortfarande på sina klaviatur som små uppretade barn och de skriver fortfarande sånger om knasiga hästar och spännande hemligheter som finns gömda någonstans på Holliday Inn.

Läs hela artikeln

Filed under: Album vol 2 #4, Betyg 06, Madelaine Levy, ,

[POP #4:2] Album: ROYAL TRUX – Accelerator

ROYAL TRUX

Accelerator

Domino/MNW ILR

Royal Trux är den amerikanska rockens svinmärkning. Ett miljövänligt alternativ som alltid ser till att återvinna det som lämpar sig bäst för återvinning och att bränna gamla ohälsosamma traditioner på bål. Sedan mitten av åttiotalet har bandet strimlat sönder rockmusiken i samma takt som de skurit nya glipor i sina jeans.

Läs hela artikeln

Filed under: Album vol 2 #4, Betyg 07, Madelaine Levy, ,

[POP #1:2] Album: DANIEL SATURN – Softly

DANIEL SATURN

Softly

Dorian/Border

Det är inte direkt någon idé att slösa med orden och brodera ut beskrivningarna av Daniel (för inte så länge sedan Doktor) Saturns debutalbum. Min spontana reaktion är: löjligt mycket Beatles. Efter ett tiotal lyssningar kan jag inte annat än tycka samma sak: löjligt mycket Beatles. Och i det här specifika fallet är det inget annat än en komplimang. För så här hängivna Beatles-fantaster från Orsa vill jag gärna se mer av.

Läs hela artikeln

Filed under: Album vol 2 #1, Betyg 06, Madelaine Levy, ,

[POP #21] Album: BABY BIRD – Ugly/Beautiful

BABY BIRD

Ugly/Beautiful

MCA

I boken »Bad Shave — The Story of Baby Bird So Far«, en sammanställning av pressklipp, berättas Baby Birds historia ett hundratal gånger, och hans genialitet beskrivs med tusentals ord. Historien går ut på att Stephen Jones under sex år satt instängd i sitt sovrum och gjorde musik helt själv. Han fick ihop mer än 400 låtar. Mer än två år efter att han brutit sin isolation fick han loss tillräckligt med pengar för att starta det egna bolaget Baby Bird och ge ut sina sånger under samma namn.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #21, Betyg 04, Madelaine Levy, ,

[POP #21] Album: AUTUMNHOUSE – Wonderfully Sad

AUTUMNHOUSE

Wonderfully Sad

Amber/Border

Kanske är det för mycket begärt att ett debuterande band ska ha hittat en egen väg att gå. Men det är definitivt inget orimligt krav att de ska ha hittat ett sound, eller samlat tillräckligt mod för att våga försöka tills de springer in i väggen. Autumnhouse befinner sig i ett slags mellanläge där de aldrig tar för sig, men heller aldrig kraschlandar. De verkar inte ha några som helst ambitioner att göra någonting eget.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #21, Betyg 04, Madelaine Levy, ,

[POP #17] Album: NORTHERN UPROAR – Northern Uproar

NORTHERN UPROAR

Northern Uproar

Heavenly/BMG

»Bollocks! There’s no way you can knock their youth, their energy, their skill and their songs which are fucking great.«

Stod det att läsa i fanzinet Bondage 1977. The Jam, som citatet handlar om, hade bara hunnit släppa ett album, men redan retat gallfeber på både Melody Maker och regerande punkzinet Sniffin’ Glue. Inte undra på. Gruppen hade virat in sig i Union Jack, och Paul Weller hade lyckats slänga ur sig att i nästa parlamentsval (det första han var tillräckligt gammal för att delta i) tänkte han minsann rösta Tories.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #17, Betyg 07, Madelaine Levy, ,

Kategorier