Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Chris Stamey and the dB’s – (I Thought) You Wanted to Know

Chris Stamey and the dB's - (I Thought) You Wanted to Know

Chris Stamey and the dB’s
(I Thought) You Wanted to Know

[Car Records, 1978]

MED den mer definitivt formade gruppen The dB’s kring sig skulle Chris Stamey komma att testa den klassiska popmusikens gränser med frenesi och uppfinningsrikedom. På den här tidiga singeln gör han en rakare, snyggt Byrds-skimrande hyllning till popmusiken med den naivt transparenta känsla som ofta driver den genrens mest perfekta låtar. »Musik som varje hemmafru kan förstå«, som han själv uttryckte det då.

Läs hela artikeln

Filed under: Lennart Persson, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #9:2] The Undertones – Teenage Kicks

The Undertones - Teenage Kicks

The Undertones
Teenage Kicks

[Good Vibrations, 1978]

PÅ alla de miljontals skivor John Peel har i sitt arkiv sitter det små lappar på omslagen. På dessa har han skrivit upp exakt när han spelat plattan i sin mångåriga radioshow och så har han satt dit ett betyg mellan ett och fyra. Högst tre-fyra låtar om året får betyget fyra. Och bara en gång under de 30 år som John Peel betygsatt skivor har en skiva fått mer än fyra stjärnor. Det hände för 25 år sedan med The Undertones »Teenage Kicks«, en snällpunkig, handklappsdriven, nasal bön från Londonderry, Nordirland.

Läs hela artikeln

Filed under: Lennart Persson, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #9:2] The Nerves – The Nerves EP

The Nerves - The Nerves EP

The Nerves
Nerves EP

[The Nerves Record Company, 1976]

PETER CASE har inte så höga tankar om sin första grupp, Los Angeles-trion The Nerves. I en Rolling Stone-intervju gjord vid tiden för hans solodebut berättar han, med stor förtjusning, att någon sagt till honom att den gruppen var vad »Hindenburg var för flyghistorien«. Han håller med. (Hindenburg var det berömda tyska luftskepp som 1936 fattade eld och störtade på en flygplats söder om New York).

Läs hela artikeln

Filed under: Lennart Persson, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #9:2] Pere Ubu – Final Solution

Pere Ubu - Final Solution

Pere Ubu
Final Solution

[Hearthan, 1976]

DET häftiga med Pere Ubu var att det inte ens för ett ögonblick gick att härleda deras musik. Från start lät det här gänget som om de kom från en annan planet. Och det var ju nästan så. Cleveland, ett ödsligt ekande ingenting söder om Detroit, var åtminstone väldigt långt från det coooola Manhattan och CBGB’s-kotteriet kring Patti Smith, Television och The Ramones. Jag kommer fortfarande ihåg en bild av sångaren David Thomas aka Crocus Behemoth, tagen av Jim Jarmusch, i tidningen New York Rocker. Han såg ut som en plirande gnom, nyss uppgrävd ur en komposthög. Eller en nära vän till Henry i »Eraserhead«.

Läs hela artikeln

Filed under: Lennart Persson, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #8:2] Fortune Records

Fortune Records

Lennart Persson tipsar om de tio allra bästa låtarna från legendariska Fortune Records!

Big Maceo Merriweather:
Have You Heard About It
Fortune 137

Big Maceo var fyrtiotalets store bluespianist, men när han i början av femtiotalet spelade in för Fortune var han så märkt av sin hårda livsstil att han fick ha en extra pianist för att ta hand om det han annars skulle ha gjort med sin förlamade högerhand. Och detta från en man som tidigare spelat piano »som King Kong«. Det här är en av pärlorna i det material han spelade in för paret Brown åren innan en massiv hjärtattack ändade hans liv. Jag har aldrig helt lyckats dechiffrera vad de två aporna i texten snackar om, men jag känner på mig att det är något snuskigt…

Läs hela artikeln

Filed under: Lennart Persson, POP vol 2 #8, ,

[POP #8:2] Andre Williams

Andre Williams

Han plöjde fälten i Alabama och stirrade åsnor i röven. Han diskade på barerna där Muddy Waters lirade. Sedan blev han Mr. Rhythm och spelade in blueslåtar om kvinnor, fyllor och fängelser för Fortune Records, ett av historiens mest mytomspunna skivbolag. I Pops serie om bluesmän som sjunker ner i olika slags träsk, och tar sig upp igen, har turen kommit till Andre Williams.

ANDRE WILLIAMS är både »big« och »bad« och säkert en »motherfucker« också.

Läs hela artikeln

Filed under: Lennart Persson, POP vol 2 #8, ,

[POP #8:2] William Claxton

William Claxton

»Jazz music is fun«, skrev Gerry Mulligan lite naivt på ett LP-omslag. Förmodligen tänkte han nostalgiskt på den dröm han själv hjälpt till att bygga upp kring femtiotalets västkustjazz.

Läs hela artikeln

Filed under: Lennart Persson, POP vol 2 #8, , ,

[POP #8:2] Kelly Willis

Kelly Willis— På scenen kanske jag framstår som en vild kvinna, men så fort jag kommer ner från den är jag en rädd liten flicka.

Ändå ryckte Kelly Willis de halvfärdiga tejperna till sitt nya album — utmärkta »What I Deserve« [Ryko] — ur händerna på en producent hon inte kunde samarbeta med och åkte hem till Austin.

Läs hela artikeln

Filed under: Lennart Persson, POP vol 2 #8, ,

[POP #8:2] Chuck E. Weiss

Chuck E. WeissDet senaste årets allra coolaste platta är »Extremely Cool« med Chuck E. Weiss. Bara för att Chuck är Chuck, den man som Rickie Lee Jones en gång förklarade sin kärlek i klassikern »Chuck E.’s in Love«.

Weiss, Tom Waits och Rickie Lee bodde alla under en fem-sex år på det ökända motellet Tropicana på Santa Monica Boulevard i Los Angeles.

Läs hela artikeln

Filed under: Lennart Persson, POP vol 2 #8, ,

[POP #7:2] Album: SHAVER – Victory

SHAVER

Victory

New West/MNW

Det kan möjligen bero på att flera av skivbolagen han spelat in för har gått i konkurs direkt efter att de gett ut hans skivor, men Billy Joe Shaver är snart 60 och har bara fått göra tio album. Vilket är en skam. Dessutom är det bara en handfull av dem som fortfarande går att få tag på. Vilket naturligtvis är ytterligare en skam. Vi talar ju om en man vars låtar spelats in av Willie Nelson, Waylon Jennings, Kris Kristofferson, Jerry Lee Lewis, Elvis Presley, Bob Dylan, Johnny Cash och Tom T. Hall. Och som ändå själv gett sina låtar dess definitiva tolkningar.

Läs hela artikeln

Filed under: Album vol 2 #7, Betyg 08, Lennart Persson, ,

Kategorier