Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Jenny Bergqvist

Jenny Bergqvist
var POP:s London-korre i sex år. Hon intervjuade artister som Supergrass, Elastica och Beth Orton innan några andra svenska journalister hört talas om dem.

Jenny Bergqvist— Det var alltid väldigt tacksamt och enkelt att jobba för POP i London, eftersom POPs goda rykte hade spridit sig även dit. »Oh yeah POP, very good magazine!« Det tog inte lång tid förrän jag blev allmänt känd som Jenny Pop, ett namn som jag bar med stolthet under flera år.

Filed under: Jenny Bergqvist, POP vol 2 #9, ,

[POP #7:2] Bobby Conn

Bobby Conn

En råkall lördagskväll, ett loft i Stoke Newington i norra London. En man i Prince-storlek, med mörk pottfrisyr och vit sparkdräkt hänger i knävecken från en bjälke i taket och sjunger: »You’re never gonna’ get ahead, by giving head to the man. God knows I have tried«. Det är Bobby Conn, och han borde verkligen veta. Större delen av sitt liv har han kämpat i motvind. De senaste åren har saker och ting dock börjat gå bra. Lite synd bara att jordens undergång är nära.

Läs hela artikeln

Filed under: Jenny Bergqvist, POP vol 2 #7, ,

[POP #4:2] Arab Strap

Arab Strap

GLÖM IGGY POP, Underworld och de andra artisterna på soundtracket till »Trainspotting«; Arab Straps redan klassiska första singel »The First Big Weekend« är det enda stycke musik som på allvar kan göra anspråk på att sammanfatta och spegla livet i dagens Skottland.

Bandets musik kan beskrivas som en modern version av country, givetvis helt utan steelgitarr och lägereldar. Men känslan är densamma; de stundtals lättgnolade melodierna blandas med melankoli och avgrundsdjup svartsyn. Det handlar om opålitliga kvinnor som har lämnat den sårade mannen ensam med sitt självförakt, om sena nätter i dåligt sällskap och dagen efter med outhärdlig ångest och huvudvärk.

Läs hela artikeln

Filed under: Jenny Bergqvist, POP vol 2 #4, ,

[POP #4:2] Grand Drive

Grand Drive

TÄNK SEN KVÄLL och lägereld. Tänk Palace, Vic Chesnutt, Wilco eller Lullaby For The Working Class och ni hamnar i Grand Drives hemtrakter. Tänk dessutom en stor portion självförtroende och en vilja att skriva musik som påverkar lyssnaren vare sig de vill det eller inte.

— Vi gillar att spela med band som har en helt annan publik, vi skulle gärna vara förband åt ett punkband. Ingen kan motstå en bra låt, oavsett vilken musikalisk bakgrund de har.

Läs hela artikeln

Filed under: Jenny Bergqvist, POP vol 2 #4, ,

[POP #3:2] 1997: POP topp 30

1997 POP topp 30

1997 års bästa album i urval av Jenny Bergqvist, Terry Ericsson, Jan Gradvall, Karl Grandin, Anna Hellsten, Kjell Häglund, Johan Jacobsson, Madelaine Levy, Andres Lokko, Pietro Maglio, Stefania Malmsten, Lennart Persson, Sebastian Stebe, Håkan Steen, Fredrik Strage och Micke Widell.

1

DAFT PUNK

Homework

Daft Trax/Virgin

Från ett stökigt pojkrum i Monmartre kommer den bästa discon sedan Sinter Sledges »Thinking of You« och Madonnas »Into the Groove«. Thomas Bangalter och Guy-Manuel de Homem Christo har nyss fyllt tjugo, ser ut som kriminella slashasar och är på väg att spricka av självsäkerhet. Daft Punk glänste redan sommaren 1995 när »Da Funk« släpptes på den lilla skotska etiketten Soma, men först på debutalbumet sparkar de igång sina sequencers på allvar. De har inte mycket gemensamt med Motorbass och de andra parisarnas sextiotalsskrudade cocktailrytmer. Det här är ett Ramones-simpelt dunkande som kraschar mot smittsamma syntmelodier, väloljade effektboxar och acidtjut från helvetet. »Teachers«, »Fresh«, »Burnin«, »Alive«. Daft Punks nakna powerdisco dunkar alltid i presens, med ögon och öron riktade mot andra sidan Atlanten. De håller inte bara en grodslukande nation under ett groove. De skakar hela planeten.

Tack vare regissören Spike Jonze blev »Da Funk« också årets bästa video. Vi kanske kommer att glömma 1997 men vi glömmer aldrig den lufsande hunden med bergsprängare.

Läs hela artikeln

Filed under: POP vol 2 #3, POPåret, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

[POP #3:2] Sleater-Kinney

Sleater-Kinney

VILKEN RÖST! Sleater-Kinneys sångerska Corin Tucker lyckas precis hålla sig på rätt sida av gränsen till det fasansfullt falska. Tonerna kommer rusande ur hennes mun i fullständig oordning och med en intensitet som är snudd på påträngande.

Och så musiken. Spretiga gitarrer, strävt, motspänstigt, allt annat än insmickrande, men ändå medryckande och underligt melodiöst. Jag sträcker mig efter Stora Musikregelboken och bläddrar förvirrat fram och tillbaka bland namn som Bikini Kill, Boss Hog och Shangri-La’s, men ingenstans hittar jag några rimliga bevis för att ett band faktiskt kan låta så här.

Läs hela artikeln

Filed under: Jenny Bergqvist, POP vol 2 #3, ,

[POP #2:2] Jetboy

Jetboy

DET ÄR TORSDAGSKVÄLL på Garage i London och Jetboy intar scenen. De är klädda i skjortor och kostymbyxor, gitarrerna blänker och de fyra medlemmarna utstrålar den där gängkänslan som alltid lyste så starkt kring ett band som The Clash. Jag har aldrig hört dem förut men redan efter en halv låt hojtar jag ikapp till melodierna. Namn som Lädernunnan, Sator och Nomads dyker upp i bakhuvudet. När Jetboy en stund senare manglar oss med singeln »She’s So Fine« har jag kapitulerat för länge sedan.

Läs hela artikeln

Filed under: Jenny Bergqvist, POP vol 2 #2, ,

[POP #1:2] Jhelisa Anderson

Jhelisa Anderson

Jhelisa Anderson växte upp i Mississippi och flyttade till London för att bli sångerska. Efter att ha varit medlem i Soul Family Sensation och The Shamen solodebuterade hon med albumet »Galactica Rush« för tre år sedan. I vintras kom den mörka, mäktiga uppföljaren »Language Electric« där Jhelisa steg fram som Englands skönaste och mest experimentella soulvokalissa.

Läs hela artikeln

Filed under: Fredrik Strage, Jenny Bergqvist, POP vol 2 #1, , , ,

[POP #1:2] Photek

Photek

Photek heter egentligen Rupert Parkes och sprayade tunnelbanevagnar innan han blev junglekung. Nyligen släppte han debutalbumet »Modus Operandi« med arga, jazziga breakbeats. Rupert bor i lilla St Albans utanför London men funderar på att flytta till Tokyo. Han gasar runt i en Porsche när han inte snickrar musik.

Läs hela artikeln

Filed under: Fredrik Strage, Jenny Bergqvist, POP vol 2 #1, , ,

[POP #1:2] Bim Sherman

Bim Sherman

Bim Sherman är en jamaicansk reggaelegend bosatt i London. På sitt senaste album »Miracle« sjunger han världens vackraste soulreggae med mjuk, melankolisk stämma. Sin första singel »100 Years in Babylon« gick han själv runt och sålde på gatorna i Kingston. Nu är han en eftertraktad guldstrupe som samarbetar med bland andra Talvin Singh och Adrian Sherwood.

Läs hela artikeln

Filed under: Fredrik Strage, Jenny Bergqvist, POP vol 2 #1, , ,

Kategorier