Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Blur – Popscene

Blur - Popscene

Blur
Popscene

[Food, 1992]

ÖGONBLICKSBILDER från ett decennium med Blur. Blur på Moderna Museet. Blur på Gino. Falskleg och nervositet. Grön Duffertröja med gul stjärna. Hopp, hopp, hopp, hopp och skavsår av Dr. Martens-kängorna. Blur signerar skivor på Pet Sounds. Graham Coxon kladdar min »Parklife« full med gubbar. Söndagar framför TV:n, massor av söndagar. En del skoldagar också. »Starshaped«-videon och en inspelad Roskildespecial. Blur på Hannas. Svettiga händer, svartfärgat hår, grön ylleklänning och världens sötaste kungsängenbo i rosa jeansjacka. Efteråt försvinner de. Och jag som ville intervjua dem … Blur är i Stockholm och Sebastian Stebe får intervjua dem. Om jag bara hade vågat fråga om jag fick följa med. Så, London för ett par år sedan. Jag träffar Blur i en fotostudio. De är så coola att jag mår dåligt och inte har något att säga. Englands bäst stylade band som någon sade. Blur på vattenfestivalen. Jag håller på att missa konserten för att ridande poliser spärrat av ingången. Är halvt i tårar då jag hittar en skivbolagsrepresentant som skjutsar över mig i båt. Konsert på den där gungiga flotten i Mälaren. Först bara singelhits och publikfrieri. Men så, sista halvtimmen hittar Blur tillbaka till det Blur som springer och skriker och hoppar och gastar. Det vilda, tokiga, ursinniga Blur. Det Blur som finns på »Popscene«.

Läs hela artikeln

Filed under: Madelaine Levy, POP vol 2 #9, , , ,

[POP #3:2] 1997: POP topp 30

1997 POP topp 30

1997 års bästa album i urval av Jenny Bergqvist, Terry Ericsson, Jan Gradvall, Karl Grandin, Anna Hellsten, Kjell Häglund, Johan Jacobsson, Madelaine Levy, Andres Lokko, Pietro Maglio, Stefania Malmsten, Lennart Persson, Sebastian Stebe, Håkan Steen, Fredrik Strage och Micke Widell.

1

DAFT PUNK

Homework

Daft Trax/Virgin

Från ett stökigt pojkrum i Monmartre kommer den bästa discon sedan Sinter Sledges »Thinking of You« och Madonnas »Into the Groove«. Thomas Bangalter och Guy-Manuel de Homem Christo har nyss fyllt tjugo, ser ut som kriminella slashasar och är på väg att spricka av självsäkerhet. Daft Punk glänste redan sommaren 1995 när »Da Funk« släpptes på den lilla skotska etiketten Soma, men först på debutalbumet sparkar de igång sina sequencers på allvar. De har inte mycket gemensamt med Motorbass och de andra parisarnas sextiotalsskrudade cocktailrytmer. Det här är ett Ramones-simpelt dunkande som kraschar mot smittsamma syntmelodier, väloljade effektboxar och acidtjut från helvetet. »Teachers«, »Fresh«, »Burnin«, »Alive«. Daft Punks nakna powerdisco dunkar alltid i presens, med ögon och öron riktade mot andra sidan Atlanten. De håller inte bara en grodslukande nation under ett groove. De skakar hela planeten.

Tack vare regissören Spike Jonze blev »Da Funk« också årets bästa video. Vi kanske kommer att glömma 1997 men vi glömmer aldrig den lufsande hunden med bergsprängare.

Läs hela artikeln

Filed under: POP vol 2 #3, POPåret, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

[POP #3:2] Singlar 97

Singlar 97

1. Blur Song 2 [Food/EMI]

Läs hela artikeln

Filed under: POP vol 2 #3, POPåret, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

[POP #8] Album: BLUR – Parklife

BLUR

Parklife

Food/EMI 829194

Det senaste året har svensk popkritik drabbats av en särskilt svåruthärdlig politisk korrekthet, som allt som oftast uttryckt sig i påståendena att vissa popgrupper är »för smarta för sitt eget bästa« eller »tyvärr tar ett ackord för mycket«.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #08, Betyg 08, Kjell Häglund, ,

[POP #3] Album: BLUR – Modern Life is Rubbish

BLUR

Modern Life is Rubbish

Food/EMI 9

»Aircushoned soles/I bought them on the Portobello Road on a Saturday« (från »Blue jeans«)

Damon, sångaren i Blur, har fått ihop det med Brett Andersons förra flickvän, hon som påstås ha spelat bas i en tidiga upplaga av Suede och dessutom ska ha kommit på deras namn. Därför har det givetvis uppstått en viss rivalitet banden emellan. Lustigast av allt är givetvis att Blur redan beskyllts för att ha hoppat på Suedes brittiska sjuttiotalståg. Blur protesterar och tycker att de minsann var minst lika urbrittiska som Suede på sitt debutalbum »Leisure«.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #03, Andres Lokko, Betyg 08, ,

[POP #1] Blur

ENGELSKA BLUR släpper i februari uppföljaren till debuten »Leisure« (Food). Och de gör det i en värld som inte riktigt är sig lik.

Damon Albarn och Alex James sitter i en soffa på deras skivbolagskontor i London. Alex har kvällen innan suttit och läst dikter som han med låg stämma delar med sig av, dikter med små roliga rim där POP endast uppfattar ordet »knickers« (trosor). Dikten är tydligen rolig för Damon skrattar hjärtligt. Men stämningen blir allvarligare när de börjar prata om musik.

Läs hela artikeln

Filed under: Fatima Ahmed, POP #01, ,

[POP #8] Damon, Blur

1. KURT WEILL & BERTHOLD BRECHT

The Threepenny Opera

Den är av en annan värld. Musikens skönhet och textens, vad ska jag säga, smarthet fångade verkligen min fantasi. Så fort jag får chansen utgår jag från Kurt Weill när jag gör musik. Problemet är att det mesta är i trefjärdedelstakt, vilket inte passar så bra i vårt sena nittonhundratal. Men Blur gör ändå en del sånger i trefjärdedelstakt och de är dåliga Kurt Weill-kopior.

Läs hela artikeln

Filed under: POP #08, , ,

[POP #14] Album: BLUR – The Great Escape

BLUR

The Great Escape

Food/EMI

Under 1972 års Roskilde-festival stod jag i ett överfullt omklädningsrum som tillhörde The Kinks. Jag minns fortfarande känslan av att vara så nära Ray Davies, min förvirrade och så mänsklige hjälte, och jag kan fortfarande förnimma besvikelsen över att han inte lät mig ta en klunk ur den whiskyflaska han höll i handen…

Läs hela artikeln

Filed under: Album #14, Betyg 08, Lennart Persson, ,

[POP #11] Damon & Alex: Svenska Popåret 1994

Hur står sig den svenska popmusiken i konkurrensen? DAMON och ALEX från Blur ger en subjektiv och orättvis bedömning av året som gick.

BLACKNUSS ALLSTARS FEAT. LISA NILSSON & DESMOND FOSTER

Rising to the Top

ALEX: Hey, we’re just jamming!

DAMON: Det är okej. Det låter lite som Style Council. Jag gillar den här sortens musik. Och ja! Neneh Cherrys syster är med. Då gillar jag det jättemycket. Jag älskar allt som har med Neneh Cherry att göra. Och det här skulle jag säkert tycka mycket bättre om efter att ha hört hela albumet.

Läs hela artikeln

Filed under: POP #11, Sebastian Stebe, , , ,

[POP #22] Blur

Detta har hänt. Efter tre perfekta popskivor gjorde Blur ett framgångsrikt men ointressant album. Och ingen brydde sig. Damon åkte till Island. Alex tappade kontrollen. Dave, han var Dave. Graham slutade dricka, jo det är sant, och började lyssna på amerikansk rock. Madelaine Levy fick lyssna på det svåra femte albumet en kall Kentish Town-lördag. Det blev en del sagt om allvar, ärlighet, Beetlebums och Simone De Beauvoir också.

PROLOG:

TITELNOVELLEN i Herman Hesses samling »Drömfärder« handlar om en enkel skriftställare. En underhållningsförfattare som inte mäter sitt arbete med samtida kollegers utan jämför sig med Shakespeare och Homeros. Gång på gång tvingas han konstatera att inte ens det mest lyckade han skriver kommer i närheten av förebildernas storhet. Mot slutet av novellen ger diktaren upp sina drömmar om att bli en ny Shakespeare. Han börjar i stället blicka in i sig själv, och hittar, liksom alla andra människor, tankar, känslor och stämningar minst lika vackra som de Shakespeare skrivit om. Men han kommer aldrig att kunna uttrycka dem med kraft så länge han inte finner sitt eget språk. Den enkla skriftställaren återgår till det han kan allra bäst, nämligen att vara en enkel skriftställare.

Läs hela artikeln

Filed under: Madelaine Levy, POP #22, ,

Kategorier