Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Belle And Sebastian – Dog on Wheels

Belle And Sebastian - Dog on Wheels

Belle And Sebastian
Dog on Wheels

[Jeepster, 1997]

UNDER åren som gått sedan jag första gången hörde The Jams album »All Mod Cons« har jag i fantasin satt ihop det ultimata popbandet. Ett band som har Love och The Zombies popkänsliga vemod. Ett band med ett stort politiskt hjärta som kan skriva texter som berör lika starkt som Paul Wellers, Elvis Costellos, Morrisseys och McCarthys Malcolm Edens. Ett band som följer punkidealen och DIY-andan från det sena sjuttiotalets indiepionjärer och gör allting själva. Ett band som med sin musik kan påverka hela ens väsen.

Läs hela artikeln

Filed under: POP vol 2 #9, Terry Ericsson, , , ,

[POP #8:2] Tigermilk

Terry om Tigermilk

Det går inte att komma undan Belle And Sebastian. Äntligen släpps deras »Tigermilk« på CD, det mest mytomspunna debutalbumet under hela nittiotalet. De stod bakom den bästa lilla indiefestivalen i mannaminne, The Bowlie Weekender. Och snart släpper de sitt fjärde album, en skiva som oavsett hur den låter kommer att nå ut till de riktigt stora massorna. Det skygga åttamannabandet från Glasgow har för länge sedan slutat vara ett perifert popband för en liten skara hängivna fans.

Läs hela artikeln

Filed under: POP vol 2 #8, Terry Ericsson, ,

[POP #6:2] Album: BELLE AND SEBASTIAN – The Boy With the Arab Strap

BELLE AND SEBASTIAN

The Boy With the Arab Strap

Jeepster/Virgin

»Belle And Sebastian were the product of botched capitalism. It would be nice to say they were the children of socialism, but it would be a fib«

Belle And Sebastian skriver i omslagstexten till sitt andra album »If You’re Feeling Sinister« att de nog är bluffsocialister. I själva verket är Belle And Sebastian det ärligaste, det mest genuina, det minst bluffande band jag hört sedan jag började lyssna på popmusik — och att de är socialister i själ och hjärta är uppenbart.

Läs hela artikeln

Filed under: Album vol 2 #6, Betyg 10, Terry Ericsson, ,

[POP #3:2] Belle And Sebastian

Belle And Sebastian

Sjutton år efter den första Postcard Records-singeln har Skottland fortfarande mardrömmar om Orange Juice-klotter, Felt T-shirts och. The Pastels-medlemmar i skivaffärer. Madelaine Levy åker på tur i Glasgow med delar av skygga popkollektivet Belle And Sebastian.

JAG SITTER I EN BIL som körs av Richard Colburn i Belle And Sebastian. Vi är på väg mot Glasgows flygplats. Jag ska åka tillbaka till London efter ett dygn i Skottland. Richard har ställt in radion på stadens enda universitetsradiostation och ju längre bort från universitetet vi kommer, desto knastrigare blir ljudet. På radion pratar sångaren i Long Fin Killie om sin nya bok. Efter det kommer »Sorry For Laughing« med Josef K. Jag och Richard pratar om »Falling and Laughing« med Orange Juice och om hur ingen av oss kan lyssna på någon av låtarna utan att tänka på den andra. Just som vi svänger ut på något som liknar en tvåfilig motorväg kommer »Dog on Wheels« med Belle And Sebastian. När de första, blygsamma tonerna av låten hörs genom etern blir vi tysta båda två. Stuart Murdoch sjunger om sin barndoms värdefullaste leksak, en hund på hjul, som försvunnit och som han måste hitta. Under letandet blir han så trött att han lägger sig ner på en trottoar och låter löv och blommor från träden längs gatan falla över honom.

Läs hela artikeln

Filed under: Madelaine Levy, POP vol 2 #3, ,

[POP #3:2] 1997: POP topp 30

1997 POP topp 30

1997 års bästa album i urval av Jenny Bergqvist, Terry Ericsson, Jan Gradvall, Karl Grandin, Anna Hellsten, Kjell Häglund, Johan Jacobsson, Madelaine Levy, Andres Lokko, Pietro Maglio, Stefania Malmsten, Lennart Persson, Sebastian Stebe, Håkan Steen, Fredrik Strage och Micke Widell.

1

DAFT PUNK

Homework

Daft Trax/Virgin

Från ett stökigt pojkrum i Monmartre kommer den bästa discon sedan Sinter Sledges »Thinking of You« och Madonnas »Into the Groove«. Thomas Bangalter och Guy-Manuel de Homem Christo har nyss fyllt tjugo, ser ut som kriminella slashasar och är på väg att spricka av självsäkerhet. Daft Punk glänste redan sommaren 1995 när »Da Funk« släpptes på den lilla skotska etiketten Soma, men först på debutalbumet sparkar de igång sina sequencers på allvar. De har inte mycket gemensamt med Motorbass och de andra parisarnas sextiotalsskrudade cocktailrytmer. Det här är ett Ramones-simpelt dunkande som kraschar mot smittsamma syntmelodier, väloljade effektboxar och acidtjut från helvetet. »Teachers«, »Fresh«, »Burnin«, »Alive«. Daft Punks nakna powerdisco dunkar alltid i presens, med ögon och öron riktade mot andra sidan Atlanten. De håller inte bara en grodslukande nation under ett groove. De skakar hela planeten.

Tack vare regissören Spike Jonze blev »Da Funk« också årets bästa video. Vi kanske kommer att glömma 1997 men vi glömmer aldrig den lufsande hunden med bergsprängare.

Läs hela artikeln

Filed under: POP vol 2 #3, POPåret, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kategorier