Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #19] Album: ERNEST RANGLIN – Below the Bassline

ERNEST RANGLIN

Below the Bassline

Island Jamaica Jazz/PolyGram

Gitarristen Ernest Ranglin är en jamaicansk legend. Han är i dag i sextioårsåldern och han var med om att både skapa och föra ut ska och rocksteady i världen. Han jobbade som studiomusiker och arrangör åt både Clement »Coxsone« Dodd på Studio One, Duke Reid på Treasure Isle och Sonia Pottinger på Gayfeet. Det var på den tiden man kunde spela in trettio låtar på en och samma dag.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #19, Betyg 07, Lennart Persson, ,

[POP #19] Album: JONNY POLONSKI – Hi My Name Is Jonny

JONNY POLONSKI

Hi My Name Is Jonny

American/BMG

Det är så enkelt. Vers, vers, brygga, vers, brygga, refräng, instrumental vers, brygga, refräng. Gitarr, bas och trumma. Tio låtar på 25 minuter.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #19, Betyg 06, Kjell Häglund, ,

[POP #19] Album: PETER PERRETT – Woke Up Sticky

PETER PERRETT

Woke Up Sticky

Demon/MNW ILR

1980 släppte The Only Ones sitt sista »riktiga« album, ojämna och lätt förvirrade »Baby’s Got a Gun«. Samtidigt försvann sångaren och låtskrivaren Peter Perrett in i en kompakt heroindimma. Där har han sedan suttit, i sexton långa år, oförmögen att komponera så mycket som ett intro. En olycka, i första hand förstås för Perrett själv, men också för omvärlden. Det finns, som Robert De Niro påpekar i »A Bronx Tale« inget sorgligare än tillspillogiven talang.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #19, Betyg 06, Per Bjurman, ,

[POP #19] Album: PALACE MUSIC – Arise Therefore

PALACE MUSIC

Arise Therefore

Domino/MNW ILR

Det här är en chockerande svart och ångestladdad skiva. Inte för att Will Oldham — excentrikern bakom signaturen Palace Music, som ibland också skrivs Palace Brothers och ibland bara Palace — varit någon särskilt munter typ tidigare; 90 procent av hans samlade repertoar handlar om förnedring, självförakt, gudsförnekan, död och obesvarad kärlek.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #19, Betyg 07, Per Bjurman, ,

[POP #19] Album: MICHAEL NYMAN – After Extra Time

MICHAEL NYMAN

After Extra Time

Virgin

Med typisk svensk torftighet ombeds i regel typer som Lasse Holm och Nick Borgen specialskriva låtar till stora idrottsevenemang. I England, däremot, lät man landslagsstjärnorna rappa med New Order inför fotbolls-VM i Italien, och det egna EM:et i sommar sammanträffar med en extravagant orkesterturné med Michael Nyman, som ska uppföra styckena från detta märkliga, konstnärligt genomseriösa fotbollsalbum.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #19, Betyg 07, Kjell Häglund, ,

[POP #19] Album: LINA NYBERG – So Many Stars

LINA NYBERG

So Many Stars

Prophone

»Vilja slår klass«, påstår sportklyschan på modet. Och vilja kan räcka långt. Har du en riktigt okuvlig vilja att bli en betydande jazzkreatör kan det räcka till skivkontrakt och rikligt med respekt från publik, kritiker och kollegor.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #19, Betyg 06, Kjell Häglund, ,

[POP #19] Album: NICOLETTE – Let no-One Live Rent…

NICOLETTE

Let no-One Live Rent…

Talkin’ Loud/PolyGram

Massive Attacks »Protection« var utan tvekan ett av 1994 års bästa album, och de två spår som den skotska sångerskan Nicolette lät sin feberheta stämma vibrera över framstår fortfarande som plattans självklara höjdpunkter. »Protection« innehåller i och för sig inte ett dåligt spår. Tracey Thorn är eftertänksam, nästan introvert i titellåten, Tricky muttrar sina vansinnigheter i »Karmacoma«, och Horace Andy är ju Horace Andy. Men Nicolettes bidrag pulserar, darrar och sjuder på ett sätt som ingen annans. I »Three« glider man i hisnande fart fram genom flytande metall, och i »Sly« gör hon sannerligen skäl för 3D:s beskrivning av henne som en »Billie Holiday on acid«.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #19, Betyg 05, Hanna Åberg, ,

[POP #19] Album: WILLIE NELSON – Spirit

WILLIE NELSON

Spirit

Island/PolyGram

När Willie Nelson för trettiofem år sedan kom till Nashville var det ingen som trodde att han någonsin skulle passa in i vare sig musiken eller etablissemanget. Han såg visserligen väldigt städad ut, men det stod tidigt klart att han var en musikalisk rebell som vägrade att leva upp till branschens konforma förväntningar. Etablissemanget skiter han fortfarande i, men ingen kan i dag ifrågasätta hans roll i countryhistorien. Willie är en oerhört stor del av countrymusikens arv, precis som samma arv ständigt är närvarande i Willies musik. Han har alltid varit en stor förnyare, men också en enveten försvarare av musikens mest genuina former och traditioner.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #19, Betyg 08, Lennart Persson, ,

[POP #19] Album: MESHELL NDEGÉOCELLO – Peace Beyond Passion

MESHELL NDEGÉOCELLO

Peace Beyond Passion

Maverick/Warner

Med androgyn framtoning, rakad skalle och en packe knivskarpa formuleringar insvepta i en brokig mantel av jazz, blues, vibrerande hip hop och pur soul levererade MeShell NdegéOcello 1993 den magnifika »Plantation Lullabies«.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #19, Anna Hellsten, Betyg 08, ,

[POP #19] Album: MOTHER EARTH – The Desired Effect

MOTHER EARTH

The Desired Effect

Focus/Border

När Mother Earths kriminellt underskattade kompositör och sångare Matt Deighton förra sommaren släppte sitt första soloalbum, »Villager«, såg hans skivbolag till att bara ge ut det i en nästan ondskefullt begränsad upplaga. De ville ju inte att Deighton skulle lämna Mother Earth och de förstod ju hur bra hans soloalbum var. Och Deighton hade redan sagt att han skulle lägga ner Mother Earth om »Villager« blev så framgångsrik som den borde ha blivit.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #19, Andres Lokko, Betyg 06, ,

Kategorier