Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #3] Album: JON REKDAL & THE CHILDREN OF R-TIME – The Children of R-Time Volume 1

JON REKDAL & THE CHILDREN OF R-TIME

The Children of R-Time Volume 1

Matador/R-Time/Sony ONE 047

Tjugoen låtar, sjuttiosex minuter…. förr i världen kallades sådant »dubbelalbum«, och då ställdes det automatiskt hårda krav på artistisk substans. Stockholms alternativaste acid jazz-institution Rekdal resonerar inte så. Och huvudstadspubliken på hans kuriösa klubbkvällar uppskattar säkert denna CD som souvenir. Själv blir jag bara besviken på att Rekdal aldrig tycks bli mer än ett intressant löfte.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #03, Betyg 05, Kjell Häglund, , ,

[POP #3] Album: THE POSIES – Frosting on the Beater

THE POSIES

Frosting on the Beater

Geffen/BMG 24522

Posies har alltid varit bättre på papperet än i verkligheten. De gör lysande intervjuer, de har god smak (från XTC till Young Fresh Fellows), massor med humor (debuten döptes till »Failure«…) och… herregud, frontfigurerna Jon Auer och Ken Stringfellow handplockades av Alex Chilton som medlemmar i 1993 års upplaga av Big Star.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #03, Betyg 05, Martin Jönsson, ,

[POP #3] Album: PORNO FOR PYROS – Porno For Pyros

PORNO FOR PYROS

Porno For Pyros

Warner 9362-45228

Jane’s Addiction var den amerikanska alternativrockscenens flaggskepp. Sprungna ur en strimma av hopp i det spandexklädda inferno vi minns som »glamperioden«, producerade de först en av historiens två bästa rockplattor, »Nothing’s Shocking« (1988), och sent 1990 gick deras andra album, »Ritual de lo Habitual«, upp på Billboards tjugonde plats. Vid det laget var dock slutet nära för Jane’s Addiction. De grundade och headlinade den första Lollapalooza-turnén under sensommaren, men i september 1995, i Honolulu, Hawaii, var Jane’s splittring, och möjligen en av de stora amerikanska tragedierna, ett faktum.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #03, Betyg 08, Ulrika D. Andersson, ,

[POP #3] Album: THE POOH STICKS – Million Seller

THE POOH STICKS

Million Seller

Zoo/import 72445-11043

Årets Moose. Från en undanskymd tillvaro sittandes längst ut på en smal gren på shamblingscenens stamträd, tar sig Swansea-baserade Pooh Sticks upp mot trädets topp med ett popalbum så sprött och viktlöst att det skulle kunna balansera på en sidentråd. När jag gräver i mitt minnes vid det här laget ganska grumliga vrår erinrar jag mig Pooh Sticks som ett arrogant sladdbarn till de mer DIY-inspirerade källarpopbanden, något i stil med väldigt tidiga My Bloody Valentine. De var också kända för att vara mer omskrivna för sin fräna attityd än sin musik och de gjorde intervjuer långt innan de stått på en scen.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #03, Betyg 08, Terry Ericsson, ,

[POP #3] Album: PJ HARVEY – Rid of Me

PJ HARVEY

Rid of Me

Island/BMG 14432

Polly Jean Harvey hatar intervjuer. När hon väl gör dem, vilket inte är ofta, undviker hon nästan alltid att tala om sina texter. Eller rättare sagt — hon undviker helst att tala över huvud taget.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #03, Andres Lokko, Betyg 08, ,

[POP #3] Album: MICA PARIS – Whisper a Prayer

MICA PARIS

Whisper a Prayer

Island/BMG 74321

Singeln »I Never Felt Like This Before« är en jättelik popsång, med flera lager av snygga ackordväxlingar på elektriskt piano, men vi minns hur såväl hennes första som andra LP förebådades av liknande toppensinglar, för att sedan visa sig vara högst anonyma: debuten hade en enda Bacharach-trumpet samt ett Sade-omslag av värde, uppföljaren sneglade mot producenternas inre soulkretsar men med Mica i rollen som någon slags Paula Abdul.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #03, Betyg 06, Kjell Häglund, ,

[POP #3] Album: ORBITAL – Untitled

ORBITAL

Untitled

Internal/Import

Tvillingarna Paul och Phil Hartnoll tillhör det fåtal personer som förstår precis hur instrumental, teknologisk musik bör göras. De väver först lätta, olikfärgade ljudmattor av exklusivt utvalda minimalistiska ingredienser. Efter en stunds meditation lyfter de sedan från marken och svävar uppåt i en finkänslig, men ändå bestämt pulserande rytm. Högre och högre… och högre.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #03, Betyg 07, Sebastian Stebe, ,

[POP #3] Album: NEW ORDER – Republic

NEW ORDER

Republic

London/PolyGram 828413

Den brinnande byggnaden på vänster sida av omslaget kan lätt uppfattas som spegelbilden av en grupp i sönderfall. Dels har New Orders långa och intima förhållande till skivbolaget Factory och dess överhuvud Tony Wilson brunnit ned, och allt som kan skönjas i askan är ånger, bitterhet och besvikelse, dels har sammanlänkningen inom gruppen blivit svagare och till synes mindre viktig i och med medlemmarnas alla egna projekt. Bernard Sumner gör briljant, nittiotalistisk popmusik tillsammans med Johnny Marr i Electronic, liksom Gillian Gilbert och Stephen Morris med The Other Two, och Peter Hook skulle säkert utan vidare kunna ägna all sin tid och kraft åt sin andra grupp Revenge. New Order har brunnit — och brinner förmodligen fortfarande. Det knakar och sprakar i fogarna, så mycket att de inte skulle ha klarat av att göra ett nytt album tillsammans utan någon som motade ihop och höll fast virket i de positioner han tyckte verkade riktiga.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #03, Betyg 08, Sebastian Stebe, ,

[POP #3] Album: DIVERSE ARTISTER – Movin’ On 3

DIVERSE ARTISTER

Movin’ On 3

Rumour/Import RUL 302

I vintras hörde du »Never Gonna Learn« med Jamiroquai och »Revival« med Martine Girault och tyckte att de var riktigt bra. Förra året spelade du sönder Brand New Heavies album och har fortfarande inte hört något lika bra. Fast ärligt talat tyckte du att Eric Gadds senaste inte var så pjåkig, eller hur?

Läs hela artikeln

Filed under: Album #03, Andres Lokko, Betyg 07, ,

[POP #3] Album: MORRISSEY – Beethoven Was Deaf

MORRISSEY

Beethoven Was Deaf

HMV/EMI 3791

»Sixteen songs performed live at the Zenith in Paris on 22 december 1992 before 6.500 people« proklameras det på omslaget till detta Morrisseys första livealbum. Egentligen finns det inte mycket mer att säga om »Beethoven Was Deaf« förutom att Moz och hans bespottade rockabillyband låter ofantligt mycket bättre än de gjorde när jag såg dem under 1992 års »Kill Uncle«-turné.

Läs hela artikeln

Filed under: Album #03, Andres Lokko, Betyg 06, ,

Kategorier