Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Dum-tutu-tju. Dum-tutu-tju.

Dum-tutu-tju. Dum-tutu-tju.

The Ronettes »Be My Baby« är Brian Wilsons favoritskiva. Den fick honom att skriva några av nittonhundratalets vackraste sånger i The Beach Boys. Den fick honom att gå så långt in i musiken att han tappade spelkulorna för gott. Och den fick Andres Lokko att åka hem till Brian i S:t Charles, Illinois, för att prata om musiken som varar för evigt.

DET HAR VARIT en lång och märklig dag. Jag sitter i framsätet på en Range Rover, Brian Wilsons Range Rover, och lyssnar på en countrystation på bilradion. Brian Wilsons fru, Melinda, sitter bakom ratten och skjutsar mig från parets ena hem i idylliska lilla S:t Charles in till Chicago.

Läs hela artikeln

Annonser

Postat i:Andres Lokko, POP vol 2 #9, , ,

[POP #9:2] Vi kallade den POP

Vi kallade den POP

»If anyone should ever write my life story, for whatever reason there might be, you’ll be there between each line of pain and glory, because you’re the best thing that ever happened to me, you’re the best thing that ever happened to me«.

GLADYS KNIGHT & THE PIPS, 1973

Okej. Det är slut nu. Över. Finito. Adios. Det här är det sista numret av tidningen POP. Det blir inga fler POP. Har jag något att säga innan vi lägger ner för gott?

Läs hela artikeln

Postat i:Andres Lokko, POP vol 2 #9

[POP #8:2] Album: SOUL ASCENDANTS – Variations

SOUL ASCENDANTS

Variations

Nuphonic/import

Jag som trodde Basement Jaxx hade tagit kål på de här killarna. De här skivsamlande männen med alfabetiskt katalogiserade samlingar med brasiliansk skäggfusion som envisas med att göra skivor med urvattnade versioner av skäggfusion som ju var skäggfusion redan från början.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #8, Andres Lokko, Betyg 06, ,

[POP #8:2] Album: REGULAR FRIES – Accept the Signal

REGULAR FRIES

Accept the Signal

JBO/V2

Är det okej om jag för ett ögonblick går tillbaka till ett fördomsfullt apstadium och påstår att alla popskribenter är misslyckade musiker?

Det är förstås inte sant, men det skulle göra det här jobbet lite enklare just nu. Fast vad som faktiskt är sant är att alla rockskribenter har de favoritband de förtjänar. På något vis. Läser man våra artiklar, krönikor och recensioner så kommer man förr eller senare ganska nära recensentens allra innersta tankar, som ju givetvis bara kretsar kring obskyr countryrock, gratis skivbolagssprit, flickor som ser ut som Natalie Imbruglia — rockjournalister är ju oftast män — och gratis holländskt backstageknark. Och en sak till: vi skriver omedvetet ofta om band och artister vi kan relatera till. Det innebär inte bara att vi förstår deras texter, att vi kommer från en lika trist håla eller förort och har likadana skivsamlingar som banden; det innebär också att vi känner till våra egna begränsningar: våra favoritband är i åtta fall av tio band inte de band vi egentligen vet är bäst, utan de vi känner en samhörighet med.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #8, Andres Lokko, Betyg 04, ,

[POP #8:2] Ron Sexsmith

Ron Sexsmith nr208

Ron Sexsmith älskar sånger om avsked, sånger där kärleken slocknar mitt i andra versen och ångrar sig i den allra sista refrängen, men alltid gör det lite för sent. Han älskar Gordon Lightfoot, Bob Dylan, Hank Williams och Cole Porter. Och Elvis Costello älskar honom. Han började med att sjunga golden oldies för alkisar på en bar hemma i S:t Catherines, Kanada. Efter fyra fantastiska album får han äntligen sjunga i vardagsrummet hemma hos Andres Lokko.

RON SEXSMITH STÅR I MITT VARDAGSRUM OCH lyssnar på The Left Bankes »Walk Away Renee«. Först med The Four Tops och sedan originalet med The Left Banke. Han har funderat på att spela in den och när vi pratar om den råkar jag nämna The Four Tops version. Ron har inte hört den och ber mig spela den.

Läs hela artikeln

Postat i:Andres Lokko, POP vol 2 #8, ,

[POP #7:2] Album: DAVID SYLVIAN – Dead Bees on a Cake

DAVID SYLVIAN

Dead Bees on a Cake

Virgin

De unga moderna från det tidiga åttiotalet börjar bli gamla.

Det är en sak att Paul Weller är en fyrtioårig frånskild tvåbarnspappa som spelar bluesrock och sentimentala soulballader.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #7, Andres Lokko, Betyg 06, ,

[POP #7:2] Album: SIZZLA – Freedom Cry / Kalonji

SIZZLA

Freedom Cry

VP/MNW

SIZZLA

Kalonji

Xterminator/import

För ett tiotal år sedan spelade Burning Spear en ljummen sommarkväll i Moderna Museets Trädgård i Stockholm.

På sina bästa skivor var Burning Spear, både sångaren och hans band, till synes höljda i mystik; driven av en uråldrig kraft verkade musiken ha skapats i ett annat universum.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #7, Andres Lokko, Betyg 07, ,

[POP #7:2] Album: WHITNEY HOUSTON – My Love Is Your Love

WHITNEY HOUSTON

My Love Is Your Love

Arista/BMG

1998 är nästan slut. Nittiotalet är snart över och jag sitter med den vackraste soulmusik jag hört i hela mitt trettioettåriga liv i CD-spelaren. I alla fall känns det så.

Det finns de som påstår att soulmusiken gick i graven den natten Otis Redding dog och det finns de som tror att den bästa soulmusiken bara finns på dammiga singlar.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #7, Andres Lokko, Betyg 06, ,

[POP #7:2] Album: CASSIUS – 1999

CASSIUS

1999

Virgin

När lyssnade du på Daft Punks »Homework« senast?

Det var förmodligen ett tag sedan. Själv spelar jag den precis just nu och varenda spår slår fortfarande lika hårt som det gjorde när skivan var sprillans.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #7, Andres Lokko, Betyg 05, ,

[POP #7:2] Album: BETH ORTON – Central Reservation

Album BETH ORTON - Central Reservation

BETH ORTON

Central Reservation

Heavenly/BMG

Det tog bara en timme för snön att smälta utanför mitt sovrumsfönster. När sista sången på Beth Ortons »Central Reservation« ebbat ut och det blev tyst igen tittade jag ut och plötsligt var det sista veckan i maj, någon åt frukost nere på bakgården och grannarna hade öppnat fönstrena på vid gavel.

Läs hela artikeln

Postat i:Album vol 2 #7, Andres Lokko, Betyg 08, ,

Kategorier