Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #2] The Band

Det är underligt. The Doors, Velvet Underground, Creedence Clearwater Revival, Little Feat i alla ära. The Band personifierar ändå som ingen annan grupp begreppet »klassisk amerikansk rock«.

DET VAR INTE för inte som någon sa att The Band var »den enda rockgrupp som skulle kunna värma upp en publik åt Abraham Lincoln«. Det handlar om rötter. Långt, långt ner i den amerikanska musiken, i stoltheten och i traditionerna, i förhoppningarna och i myterna, i drömmarna och i det historiska dramat.

Men bara en enda av gruppens medlemmar kom från USA…

Läs hela artikeln

Annonser

Filed under: , Lennart Persson, POP #02, ,

[POP #2] Dinosaur Jr diskografi

DINOSAUR

1985

LSR RECORDS/IMPORT HMS015

Debut som sparkar åt alla håll. J. Mascis har ännu inte hittat fokus i vare sig sitt låtskrivande eller sitt gitarrspel. Allt stämmer i »Quest«, ett vemodigt mästerverk. Avslutande »Bulbs of Passion«, som J. Mascis själv räknar bland det bästa han skrivit, är primalterapi med gitarrkomp.

Läs hela artikeln

Filed under: diskografi, Jan Gradvall, POP #02, ,

[POP #2] Dinosaur Jr

Johnny Depp älskar Dinosaur Jr. Matt Dillon älskar Dinosaur Jr. Men varför är bandets mytomspunne frontfigur J. Mascis alltid så tyst? POP-redaktionen lottade om uppdraget att försöka rota fram vad som rör sig bakom luggen på vår tids bäste rockgitarrist. J. Gradvall förlorade.

J. MASCIS. Få artister, om någon, har rykte om sig att vara mer omöjlig i intervjusituationer. Inte så att han i likhet med till exempel tidiga Elvis Costello vägrar att ge intervjuer. Nej, J. Mascis har alltid ställt upp — men han säger ingenting. En frustrerad engelsk intervjuare försökte vara listig och frågade till slut Dinosaur Jr:s manager om hur den definitiva intervjun med bandet egentligen skulle se ut. Managern: »En sida med deras bild på utan text, bara vitt utrymme.«

Läs hela artikeln

Filed under: Jan Gradvall, POP #02, ,

[POP #2] World Party

Häng med på party! World Party. Läs om hur Andres Lokko slet sig och kom loss. Och tog sin gitarr och gick hem till Karl Wallinger.

PLÖTSLIGT KOMMER Bob Geldof in i lokalen. Eller, rättare sagt, Bob Geldof kommer in i kyrkan.

Han ser precis ut som en Bob Geldof ska göra. Långt risigt hår, skäggstubb och en gammal läderjacka. Men det är inte för hans skull POP hänger i en kyrka i Hampstead. Och egentligen är det inte ens en riktig kyrka.

Läs hela artikeln

Filed under: Andres Lokko, POP #02, ,

[POP #2] Onyx

Onyx är inte bara en hård svart sten. Petra Lindmark åker till Queens, N.Y. och träffar en skallig hip hop-kvartett.

FLINTSKALLARNA ANFALLER. Efter bara två singlar har New York-kvartetten Onyx blivit nittiotalets hip hop-händelse. Aggressiviteten och den rena, råa energin i »Throw Ya Guns« och nysläppta »Slam« förvandlar Ice Cube och Ice-T till trötta gubbar för några minuter och lär återuppväcka många insomnade entusiaster. Pojkarna kallar sin attityd »attack of the baldheads«, anser sin kommande platta »Bac Da Fuc Up« vara decenniets bästa och sina kläder designar de själva.

Läs hela artikeln

Filed under: Petra Lindmark, POP #02, ,

[POP #2] Saint Etienne

Den enda engelska poptrio som tagit sitt namn från franska fotbollslaget Saint Etienne träffade Andres Lokko på Mario’s Café och talade om sitt nya, lite tuffare, album.

ALLA VET ATT LONDON är Storbritanniens huvudstad. De flesta man känner har någon gång varit där. Precis som de också varit i Paris, Göteborg, Berlin eller Köpenhamn. Men några av oss fastnar. Vi kommer aldrig till Paris, Göteborg, Berlin eller Köpenhamn. Utan bara till London.

Läs hela artikeln

Filed under: Andres Lokko, POP #02, ,

[POP #2] Kingston topp 10 – april 1993

SHAGGY

Oh Carolina

[SIGNET]

New York-inspelad underlighet baserad på en gammal jamaicaklassiker från slutet av femtiotalet. Dumgung till Peter Gunn-gitarrer och gud vet vad.

Läs hela artikeln

Filed under: Micke Goulos, POP #02,

[POP #2] Jamaica

I reggaens hemstad Kingston går vissa saker väldigt fort. Det släpps skivor i en fart som helt saknar motstycke i resten av världen. Andra saker går inte riktigt lika smidigt. Som när en svensk reggaeduo vill spela in en skiva med sina förebilder. Pop skickade Michael Goulos till Jamaica för att köpa singlar, träffa insekter och shabba med öns storstjärnor.

JAMAICANSKA RAGGA-ARTISTER tar sig ofta fantastiska namn. Som Gospel Fish, Major Mackerel och Elvis Presley. Eller Super Beagle. Super Beagle heter faktiskt Beagle på riktigt. Det är bara »Super« som är taget. Han heter egentligen Denzie i förnamn.

Läs hela artikeln

Filed under: Micke Goulos, POP #02, , , ,

[POP #2] Aphex Twin

Aphex Twin och Polygon Window är två av Richard D. James pseudonymer. Han förklarade för POP varför kärt underbarn har många namn.

JAG VILL TRÄFFA Aphex Twin. Problemet är bara att han tydligen inte vill träffa mig. Richard D. James, som han egentligen heter, dök nämligen inte upp där vi kommit överens om att ses. Och nu försöker jag få tag på honom via telefon. Meddelandet på hans telefonsvarare är lite udda. Det låter ungefär som när fjorton gistna fängelsedörrar öppnas samtidigt. Det gnisslar och knarrar och kvider. Antagligen något elektroniskt.

Läs hela artikeln

Filed under: Christian Bartholdsson, POP #02, ,

[POP #2] Depeche Mode

Dave Gahan odlar skägg! Martin Gore skaffar barn! Andy Fletcher också! Alan Wilder spelar Mott the Hoople-låtar i Hamburg! Depeche Mode talade ut med Sebastian Stebe i Köpenhamn.

MARTIN GORE är inte nykter. Han har ägnat hela natten åt att penetrera Köpenhamns nattliv och när han återvände till SAS Royal Hotel vid Rådhusplatsen hade klockan hunnit bli sex på morgonen. Klockan tolv, då hans första intervju för dagen var inbokad, hade ännu ingen lyckats få upp honom ur sängen. En dryg timme senare öppnade POP dörren till hans rum.

Läs hela artikeln

Filed under: POP #02, Sebastian Stebe, ,

Kategorier