Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Terry Ericsson

Terry Ericsson
var med och startade POP. Nu är han musikredaktör på Bibel.

Terry Ericsson— Roligast med POP? Ja, det har egentligen bara varit en vansinnig fortsättning på det som började med Sound Affects. Jag kan inte längre hålla reda på vad som hade med POP och vad som hade med SA att göra. Men allra roligast har nog alla möten med läsare på festivaler varit. Det är den bekräftelsen som betytt mest, oavsett om det varit personer som älskat eller hatat oss. Jag minns såklart de två Radiohead-gotflickorna som ville spöa mig på Emmabodafestivalen, jag minns när hela Norrlands rockmaffia låste in mig i en garderob på Trästocks-festivalen och jag fällde repliken: släpp ut mig, jag är indiegud! Jag minns när Håkan Waxegård och jag var på Dalarocken och en kille slängde sig över oss och visar att han har ett idolporträtt av mig i sin plånbok, jag minns en tjej på Lollipop som kom fram och tackade mig för att jag gjort så hon upptäckte Manic Street Preachers. När hon tackat klart så börjar hon gråta. Jag minns alla roliga fester vi haft genom åren, särskilt den allra första med Blur på Elverket ute i Lidingö. Jag minns min egen lilla indiefestival 1993 i — var det Berzelii park? — med Bear Quartet och Brainpool och Suredo och några till och hur vi när sista spelningen var klar drog till Kvarnen och såg Thomas Öberg i bob hund hoppa runt på borden. Jag hamnade under ett bord där Linda Norrman satt och var lite ledsen. Jag fick spela skivor med Jarvis på en av våra fester, han spelade konstig musik och folk slutade snart bry sig och drack sprit i stället. Anna kräktes på gatan utanför galleriet där vi höll till. Jag minns Tranan-festerna med Tom & Ed & Tim & Brett. Jag minns det POP gjorde för Lollipop. Jag minns alla skojiga skivor vi gjort. Men allra roligaste och stoltaste ögonblicket var när en helt främmande person kom fram till mig och John L Byström på Emmabodafestivalen och sade: jag ville bara säga tack för att ni finns. Då kändes det att allt jävla slit inte varit helt förgäves.

Postat i:POP vol 2 #9, Terry Ericsson, ,

One Response

  1. […] Strage – Terry Ericsson – Kjell Häglund – Per Bjurman – Marita Lindqvist – Robban Becirovic […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: