Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] TLC – »No Scrubs«

TLC
»No Scrubs«
(Singel) LaFace/BMG

En gång i tiden var det hip hop som stod för realismen, och R&B för eskapismen. Men under 1999 har det blivit allt tydligare att det numera är precis tvärtom. Hip hopens drömmar må vara mardrömmar, de blir inte sannare för det. Medan hip hopen gått vilse bland Kung Fu-filmerna och försvunnit in i de rökfyllda mersornas baksäten på väg mot nya kassasuccéer har R&B blivit fylld av klarsynt realism, efter att länge mest uttryckt drömmar om att fly verkligheten med dyra bilar, kylda viner, jacuzzis, sidenlakan och maratonsex.

Jag vet inte när det började — kanske med R Kellys bittra och ångestladdade dubbel-CD »R« förra året. 1999 slog hur som helst den nya R&B-realismen igenom på hits, den ena större än den andra. Lauryn Hills »Doo-Wop (That Thing)« var inte den kärleksförklaring den verkade vara vid första lyssningen, utan en varning för män som bara är ute efter »that thing«. På »It’s Not Right (But It’s Okay)« brast illusionerna för Whitney Houston som tog sig samman och kastade ut sin opålitliga partner.

De villiga kvinnorna som väntade i sängkammaren lyste med sin frånvaro, och i stället fick vi exempelvis Total som sade ifrån: »There Will Be No F#!*@ tonight!«. De ägnade sig hellre åt sig själva, spåret »Masturbation« på samma platta lämnar inget tvivel om den saken.

Men ingen sade ifrån tydligare än TLC: »No, I don’t want your number/No, I don’t wanna give you mine/And no, I don’t wanna meet you nowhere/No, don’t want none of your time/No, I don’t want no scrubs«.

De envist upprepade negationerna skulle ha kunnat vara texten till en arg punksingel. Det finns heller ingen »soul« i »No Scrubs«. Ren popmusik, krispig och briljant, är vad det handlar om — Kevin »Shekspere« Briggs krispiga produktion är ytterligare ett exempel på hur långt före all annan popmusik R&B befinner sig. Och det försprånget kan inte bortförklaras med termer som »soul«. Utan att ens titta åt deras håll sågar TLC alla odrägliga inviter från gapiga grabbar som hänger ut genom sidorutorna på bilar som inte är deras, bor hemma hos mamma och aldrig har några pengar. TLC visar ingen ilska eller upprördhet, de tycker bara att det är tröttsamt. Det är naturligtvis en attack på den odrägliga hip hop-attityden, och fick också ett svar från det hållet, i Sporty Thievz »No Pigeons«. Men på ett annat plan handlar det om värdighet, att inte ödsla en sekund på det som inte är värt din tid och energi.

Framtiden tillhör de som säger nej.


Ola Andersson

Postat i:Ola Andersson, POP vol 2 #9, , ,

One Response

  1. […] »Caliméro« Suede – »Everything Will Flow« Terrance & Phillip – »Uncle Fucka« TLC – »No Scrubs« TLC – »Silly Ho« TQ – »Westside« Travis – »Why Does It Always Rain on Me« […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: