Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Eminem – »My Name Is…«

Eminem
»My Name Is…«

(Singel) Interscope/Universal

The Who 1965. Exakt där befinner sig Eminem 1999. Precis som medlemmarna i The Who är han en vit artist som enbart lyssnat på svart musik. Pete Townshend var besatt av den tidens hip hop, rhythm’n’blues och blues, en musik som hans äldre musikerkollegor skakade på huvudet åt och kallade ytlig trendmusik. Singlarna på Sue Records var för Pete Townshend vad singlarna på Death Row varit för Eminem.

Precis som The Who betraktas Eminem också som en för ungdomen fördärvlig slyngel. En artist som fördöms av 45-åriga kritiker som tillbringar hemmakvällar med familjen, men älskas av 16-åringar som driver runt på stan och sparkar sönder tomglas. Roger Daltrey sjöng om det häftiga med att ta amfetamin — stammandet på »My G-G-Generation« var en direkt syftning på hur någon låter som knaprat purple hearts hela kvällen — och Eminem beskriver sina egna lördagskvällar, präglade av gräsrökande och en annan barnförbjuden svampomelett.

Lämplig förebild? Nej, men en artist som beskriver verkligheten och dessutom gör det med både humor och stilistisk briljans. Medan Pete Townshend på »Substitute«, The Whos fjärde briljanta singel på raken 1965, gav Roger Daltrey pärlan »I was born with a plastic spoon in my mouth« — en textrad som exakt sammanfattade deras bakgrund — så beskriver Eminem sin uppväxt och arbetarklassbakgrund med rader som »95 procent of my life I was lied to/I just found out that my mom smokes more grass than I do«.

Men den allra främsta anledningen till att »My Name Is…« är 1999 års »My Generation« — världens längsta långfinger — är att den svänger så att det svartnar för ögonen. Dr Dre visar återigen att han är viktigare än alla artister som hittills fått Polar-priset med en produktion som är så modern, så mod, att det enda rimliga sättet för en tonåring att reagera när han/hon hör »My Name Is…« är att göra som huvudpersonen i »Quadrophenia« — klättra upp på balkongen i konsertlokalen och sedan kasta sig handlöst ut i publikhavet.


Jan Gradvall

Postat i:Jan Gradvall, POP vol 2 #9, , ,

One Response

  1. […] – »Connemara Breakdown« Echo & The Bunnymen – »Rust« Eldkvarn – »27« Eminem – »My Name Is…« Eve – »Gotta Man« Bryan Ferry – »The Way You Look Tonight« Ginuwine – […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: