Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Bryan Ferry – »The Way You Look Tonight«

Bryan Ferry
»The Way You Look Tonight«

(Från »As Time Goes By«) Virgin/EMI

Förälskelsen. Åtrån. Ögonblicket då allt annat stängs ute. Tillståndet är lika överraskande, lika överrumplande varje gång. Samtidigt som man omedelbart inser att det är där, i detta sällsamma läge av glädjerus och förvåning, man alltid borde befinna sig. Och man kan aldrig förstå varför det tog så förtvivlat lång tid för det att infinna sig.

Kärlek. Den röda tråd som löper mellan mina favoritlåtar från 1999 är inte ens röd, den är nersolkad av bleknade minnen och simpel, föraktlig nostalgi. Jag ser att jag har jagat något som knappast längre existerar: låtarna. De där klassiska konstruktionerna, födda ur himmelsk inspiration och skickligt hantverk, skrivna på gitarr eller piano; med en början, ett slut och en mitt. Som berättar en liten story eller beskriver en kort, svindlande känsla; utan annan mening än att förströ och att bryta igenom tristessen i våra eländiga liv, men ändå formade med intelligens och stil. På samma gång enkla och ogripbart sofistikerade saker, som det inte längre verkar finnas någon plats för i det oromantiska kaos vi fortfarande kallar samhälle. Som om det fortfarande skulle existera någon logik, någon ordning, någon rättvisa.

Och kanske är det därför alla mina val handlar om kärlek; detta underbara och frustrerande omöjliga tillstånd, en affär för galningar, världsfrånvända dårar och latinska män. I vilken det definitivt inte finns någon rättvisa. Men som ändå är så underbar.

»Oh, but you’re lovely/with your smile so warm/and your cheek so soft. There is nothing for me/but to love you/just the way you look tonight«.

Det är inte så svårt att skapa sitt eget scenario kring sådana ord. Och var det något trettiotalets fantastiska låtskrivare var särskilt bra på att beskriva så var det detta berusande tillstånd, detta sublima vansinne. Det är naturligtvis därför vi återvänder till deras låtar, gång på gång, och alltid hittar en mening i deras toner och ord. »The Way You Look Tonight« har så klart sjungits av Frank Sinatra, lite väl kyligt, och av Billie Holiday en massa år tidigare, alldeles för sorglöst. Låten skrevs 1936 av Jerome Kern och Dorothy Fields för filmen »Swing Time«. Scenen den används i är inget annat än oemotståndlig: Fred Astaire vid pianot, Ginger Rogers i duschen. Hon kommer ut när han, till en början med en oväntad skvätt av melankoli i rösten, sjunger låten. Hon är blöt i håret, ser fullständigt ljuvlig ut, och blir alldeles förtrollad av hans kärleksförklaring: »Lovely… never, never change«.

Bryan Ferry sjunger låten 1999 utan några spår av den jazzkaraktär sångare som Sinatra och Fitzgerald gett den genom åren. Ferry har lyssnat på Fred Astaire — kanske hans betagande återkomst till låten 1952 — och behandlar låten som den poplåt det är. Men han tar ändå fasta på den anstrykning av vemod som öppningsraderna antyder. Och han sjunger min favoritvers utan ett uns av den distans, den ironiska grimas han så ofta annars gömt sig bakom.

»With each word your tenderness grows/tearing my fear apart. And that laugh that wrinkles your nose/touches my foolish heart«

Rädsla och ömhet … man skulle kunna skriva böcker om det. Fast det behövs ju inte när det finns såna här sånger. Fortsättning följer.


Lennart Persson

Postat i:Lennart Persson, POP vol 2 #9, , ,

One Response

  1. […] »Rust« Eldkvarn – »27« Eminem – »My Name Is…« Eve – »Gotta Man« Bryan Ferry – »The Way You Look Tonight« Ginuwine – »What’s So Different« Gloria – »Want You Back« godspeed you black […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: