Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Steve Earle & The Del McCoury Band – »Connemara Breakdown«

Steve Earle & The Del McCoury Band
»Connemara Breakdown«

(Från »The Mountain«) E-Squared/Kommunikation Skivor

Rock-koreografi är en underskattad konst. De flesta band tror att det bara är att gå ut på scenen och veva. Några få i varje generation — som Paul Weller och Paul Westerberg — inser att varje steg, varje hopp, varje kast med mikrofonstativet måste vara lika precist som en del i en japansk teceremoni.

Men ingen av dem har någonsin varit i närheten av den ultracoola perfektion som präglar en spelning med Steve Earle & The Del McCoury Band.

Del McCoury, hans söner Ronnie och Rob samt fiddlespelaren Jason Carter och basisten Mike Bub, återupplivade för ett antal år sedan den klassiska bluegrass-tekniken där alla musiker delar på en mikrofon. Avståndet till mikrofonen är perfekt avvägt för att respektive instrument ska höras lagom mycket och när det är dags för solo kliver någon bara fram en halvmeter och fram till fronten i ljudbilden. Det är en stillsam dans och ett litet estetiskt under, när det hanteras med den perfektion som McCourys band trimmat in.

När sedan Steve Earle klev in som ny partner fick cirkeln breddas ytterligare. Earle berättade att han drömde mardrömmar om att han skulle drämma till någon över näsan med gitarrhalsen eller möjligen få en fiolsträng i örat. Men när sextetten gästade Sverige i våras för en rad spelningar fungerade koreografin oklanderligt, trots en direkt vildsint energi hos bandet — en energi som underblåstes ytterligare av en helt extatisk publik, som jublade och stampade så att Cirkus i Stockholm knakade i fogarna. Det var inte bara bluegrass när den som är bäst, utan hillbillypunk och rå rockenergi, koncentrerad kring några kvadratmeter runt en mikrofon.

Det kommer säkert på en bootleg snart, Steve Earles turnéer gör numera alltid det. Men tills dess spelar jag Earles två minuter långa instrumental »Connemara Breakdown« sönder och samman. Av alla låtarna på »The Mountain« frammanar den tydligast minnet av den perfekta dansen kring mikrofonen. Och det svänger så som bara sex man i kostym och slips kan svänga.


Martin Jönsson

Postat i:Martin Jönsson, POP vol 2 #9, , , , ,

One Response

  1. […] That Way« Louie Culture – »If a No So« Johnny Dowd – »Hope You Don’t Mind« Steve Earle & The Del McCoury Band – »Connemara Breakdown« Echo & The Bunnymen – »Rust« Eldkvarn – »27« Eminem – »My Name […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: