Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Bikini Kill – New Radio

Bikini Kill - New Radio

Bikini Kill
New Radio

[Kill Rock Stars, 1993]

MED slagorden »Revolution Girl Style Now« på framsidan av en egenproducerad demokassett gjorde Bikini Kill sitt inträde på Riot Grrrl-scenen i början av 1991. Kvartetten, som skulle komma att bli de absolut hårdaste och mest tilltalande av Riot Grrrl-vågens alla arga kvinnor, bildades av delar av redaktionen kring ett fanzine som hette just »Bikini Kill«. De träffades på Olympia’s Liberal Evergreen College där de snart samlades kring ett intresse för feministiska teorier och en vilja att bygga om samhället från grunden. Låtarna från den första demon blev, med hjälp av Ian MacKaye (från bland annat Fugazi), en första självbetitlad EP på oberoende etiketten Kill Rock Stars. Denna första EP ledde till Englandsturné och en splitsingel, »Our Troubled Youth« med de likasinnade Huggy Bear från England.

Bikini Kill fortsatte som de börjat. De släppte svåråtkomliga singlar, texter och kassetter i snabb takt som de så småningom samlade på mer lättillgängliga CD-samlingar. Allt med ett mål: att krossa det patriarkaliska systemet. Att bygga en ny, jämlik värld. »New Radio« återfinns för övrigt på samlingen »The Singles« som kom ut 1998.

Låtarna på den här trespårssingeln är inspelade 1993 då gruppen precis kommit tillbaka till Amerika efter ett par månader på andra sidan Atlanten. Kanske är det de skenbara framgångarna, den extra pushen från mötet med fansen i England som hörs. Att träffa ett så nära besläktat band som Huggy Bear måste ha varit inspirerande. Eller så är det besvikelse och frustration som får sångerna att brinna — Bikini Kill misshandlades i medierna sommaren 1993 då Riot Grrrl hamnade på varenda löpsedel, vecka efter vecka. Oavsett vilket så är »New Radio« bland det bästa gruppen gjort. Joan Jett hjälper till med körsång och produktion. B-sidans »Rebel Girl« är en hyllning till kvarterets absolut coolaste tjej som har revolutionen i sig — i sina höfter och i sin gång, i sina ord och i sina kyssar. Är den ett självporträtt? Kanske. Få av nittiotalets popmusiker är så tjuriga och effektiva agitatorer som Kathleen Hanna.

Bikini Kill finns inte längre. Kathleen Hanna har gått vidare till ett soloprojekt under namnet Julie Ruin och sånginsatser för bland andra Atari Teenage Riot. Vi är antagligen inte särskilt många som kommer att minnas dem om några år. Men som de själva deklamerar på B-sidans »DemiRep«: de har något som aldrig kan köpas för pengar. Något värdefullare än hitpotential och försäljning. Nämligen en vilja att förändra världen.


Madelaine Levy

Postat i:Madelaine Levy, POP vol 2 #9, , , ,

One Response

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: