Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Pulp – Babies

Pulp - Babies

Pulp
Babies

[Gift, 1992]

PULP har aldrig känts så angelägna som då de marknadsförde sitt »Different Class«-album med slogans som »All we want is the right to be different« och därmed omfamnade en hel generation NME-läsare med förvriden världsbild.

Men de har aldrig varit så estetiskt tilltalande som vid tiden kring »Babies«. Inte minst i videon till samma låt. Ett vitmålat rum där Pulp-medlemmarna, var och en med sitt instrument, står och spelar. Jarvis Cocker i sammetskostym med ET-fingrarna viftande i luften. Och så bruntintade bilder av förvuxna tonårsflickor med håret i tofsar som leker föda barn under snedtaket i Bob Stanleys sovrum. Få bilder har präglat mina sena tonår som det där klippet.

Och få ljud får mig att tydligare minnas kvällarna där jag dansade tills natten övergick i morgon än gitarrsolot som utgör det musikaliska skelettet i »Babies«. En genialiskt enkel liten slinga — vem som helst kan lära sig att spela den. Och den som en gång hört den kommer aldrig att glömma den. Dessutom är texten en magnifik historia om den lilla pojken som hör spännande saker i sin jämnåriga lekkamrats storasysters sovrum, och så småningom också får vara upphov till de där erotiska ljuden.

»Babies« släpptes första gången 1992. Den blev sedan singel en andra gång 1994 i samband med albumet »His’n’Hers«. Låten blev en vändpunkt i det då nästan decenniegamla Pulps sound. Även B-sidorna, »Styloroc« och »Sheffield Sex City«, markerar den nya enkelheten och intensiteten i Pulps sound. Den är ett musikaliskt jättekliv bort från det elektroniska, svartmuskiga Pulp där Jarvis Cocker oftare talade till lyssnaren än sjöng. De hade aldrig förut varit så simpla eller så stilrena.

Samtidigt så är »Babies« Pulp ett bra tag innan de blev rakt på sak och skrev låtar som handlade om »vanliga« människor och att ha sex första gången. Det är Pulp långt före Michael Jackson-attacken och Jarvis romans med tjejen i skivbolaget Creations växel. Det är Pulp före den glossiga tonårsdiscotiden och de pretentiösa stillebenfotografierna.

Jag kan konstatera två saker: för det första att Pulp var som allra bäst i början av nittiotalet, innan glamouren kom och tog dem. För det andra att den bespottade värld av hårspännen och barnkjolar som »Babies« framgångar skapade fortfarande har en viss tjusning för mig. Varenda gång jag lyssnar på singeln är jag tillbaka i den där Body Shop-doftande vodka tonic-tillvaron där skor ska vara klumpiga och strumpbyxor tjocka. Där kvinnligt är lika med ungt och där Pulp är det band som säger allra mest om verkligheten. Den där världen har, liksom »Babies«, än i dag något oskyldigt och oemotståndligt över sig.


Madelaine Levy

Postat i:Madelaine Levy, POP vol 2 #9, , , ,

One Response

  1. […] #9:2] Cornershop – In the Days of Ford Cortina 84. <a href="https://popviminns.wordpress.com/2014/06/08/pulp-babies/”>%5BPOP #9:2] Pulp – Babies 85. <a […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: