Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Saint Etienne – Nothing Can Stop Us

Saint Etienne - Nothing Can Stop Us

Saint Etienne
Nothing Can Stop Us

[Heavenly, 1991]

DE flesta indiebanden jag lyssnade på luktade hemgjort vin och nerpissade festivaltält. Saint Etienne däremot luktade svandun och läppstift, Saint Etienne lät som ljudet av klingande champagneglas och rasslande pärlhalsband.

Det var indiepop som var något så osannolikt som glamourös och glad och ändå uppfyllde de två viktigaste indiekriterierna: den var vit och den kom från England. Saint Etienne var nästan för bra för att vara sanna. Och de var perfekta redan från första singeln. Ska man vara petig var »Nothing Can Stop Us« egentligen den tredje singeln som släpptes under namnet Saint Etienne, men det var den första de skrivit själva — första singeln var en dubversion av Neil Youngs »Only Love Can Break Your Heart« och tvåan »Kiss and Make Up« var en gammal Field Mice-låt — och det var den första där Sarah Cracknell sjöng.

»Vi behövde en fast sångerska, annars hade det bara blivit någon slags Style Council-soppa av det hela« förklarade Pete Wiggs i POP #2, och i Felts go-go-dansös Sarah Cracknell hittade han och Bob Stanley det de letat efter. Sarahs veka, lite sorgsna röst fulländade Saint Etiennes originella sound, ett sound som sedan skulle höras på en, i min värld, perfekt radda popsinglar där »Nothing Can Stop Us« var den första och »Hug My Soul« den sista.

Artister som gjort bra debutsinglar finns det gott om, men inte många har låtit så färdiga som Saint Etienne gör på »Nothing Can Stop Us«. Fortfarande är den låten det renaste destillatet av allt det som kännetecknade Saint Etienne när de var som bäst — popmusik som var ultramodern och retro på samma gång, utan att för en sekund låta effektsökande eller patetisk. Texten är enklast tänkbara: de delvis talade verserna berättar om hur det känns att bli kär: »I’ve come a long, long way since you walked in my life (…) You smoothed out all the rough edges with your sweet love and devotion«. Sedan kommer bryggan, Sarah sjunger »I’ve never felt so good, I’ve never felt so strong« och så refrängen som, accentuerad av stråkar och tvärflöjter, består av en enda mening: »Nothing can stop us now«. Den meningen sammanfattar också hur de kändes under de år då de var världens coolaste poptrio: som ett band som inte kunde göra något fel.

Det är det Saint Etienne jag har kvar i mitt hjärta. Inte det Saint Etienne som till sist verkligen blev för smarta för sitt eget bästa, åkte till Tambourine Studios i Malmö och kom ut därifrån som en B-version av The Cardigans.


Anna Hellsten

Postat i:Anna Hellsten, POP vol 2 #9, , , ,

One Response

  1. […] #9:2] Teenage Fanclub – God Knows It’s True 75. <a href="https://popviminns.wordpress.com/2014/06/06/saint-etienne-nothing-can-stop-us/”>%5BPOP #9:2] Saint Etienne – Nothing Can Stop Us 76. <a […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: