Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] The Charlatans – The Only One I Know

The Charlatans - The Only One I Know

The Charlatans
The Only One I Know

[Dead Dead Coot, 1990]

DET är inte mycket av det vi kallade »baggy« som går att lyssna på i dag. Alla dessa band som kom i Stone Roses kölvatten hade förvisso sina poänger. De återupptäckte trumspelet till exempel. Inspirerade av samplingar av James Browns »Funky Drummer«-beat befriade de trumspelet från det stelopererade trummaskinsspel som gällde på åttiotalet. Men, handen på hjärtat, när lyssnade ni på Northside, Paris Angels eller Flowered Up senast?

The Charlatans debutsingel är en av de få plattorna som står sig. De var tillräckligt mycket gamla mods för att ge »The Only One I Know« ett Small Faces-aktigt amfetaminsväng som låter lika bra nu som det gjorde då.

Dessutom låter Tim Burgess underbart oskuldsfull och ungefär tolv år gammal.


Ola Andersson

Postat i:Ola Andersson, POP vol 2 #9, , , ,

One Response

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: