Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] The Field Mice – Emma’s House EP

The Field Mice - Emma's House EP

The Field Mice
Emma’s House EP

[Sarah, 1988]

NÄR den franska musiktidningen Les Inrockuptibles hörde »Emma’s House« blev de så exalterade att de inte bara gjorde den till månadens singel utan också lät hela redaktionen skriva under recensionen. Det är hittills enda gången i tidningens historia som detta hänt, och sången låter lika fantastisk i dag. En vacker popsång om en dimmig morgon vid havet, om Emma som aldrig är hemma och hur kallt det kan vara i England. En trasig Dr. Rhythm-trummaskin som bandets sångare och låtskrivare Bobby Wratten fått i födelsedagspresent av sin syster. Gitarrer på fem av studions åtta kanaler. Bobby är förkyld och försöker sjunga en låt skriven utanför hans register.

Sarah Records var de enda som svarade på det brev som innehöll den allra första Field Mice-demon och som också gått ut till Cherry Red, Creation och Factory. Som tack fick de ytterligare en demo, med bland annat den version av »Emma’s House« som släpptes i november 1988.

De lät Bobby Wratten och Michael Hiscock spela in sina första fyra sånger under en lång och intensiv arbetsdag hos Ian Catt (mest känd för sina samarbeten med Saint Etienne) i södra London. Resultatet blev bra, men Sarah gillade demoversionen av just »Emma’s House« bättre, så det var den som så småningom kom ut på skiva. Vilket också hörs, men bara förstärker det sötsura gitarrjangel som kom att bli synonymt med The Field Mice.

Duon blev så småningom en kvintett. De blev legendariska som Sarahs minst förutsägbara och allra mest briljanta band. Och kända för att ha spelat in originalet till Saint Etiennes »Kiss and Make Up«. Men underbart är kort. Ganska precis tre år efter att »Emma’s House« släpptes spelade ett av kärlekshistorier och universitetsångest sönderslitet The Field Mice »The End of the Affair« som avslutning av en konsert på The Dome i Tufnell Park, London. När låten var slut lutade sig Michael fram mot mikrofonen och sa »The End« och så fanns inte The Field Mice mer.


Madeleine Levy

Postat i:Madelaine Levy, POP vol 2 #9, , , ,

One Response

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: