Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Sonic Youth – Teenage Riot

Sonic Youth
Teenage Riot

[Blast First, 1988]

SONIC YOUTHS tiominuterslåtar, gitarrsolon och The Wire-akademiska ljudexperiment började egentligen som ett skämt. Efter att ha rockat järnet på sina första skivor ville de 1988 göra en parodi på sjuttiotalistisk symfonirock. Därför blev »Daydream Nation« ett dubbelalbum med långa låtar, en avslutande sångtrilogi och progressiva symboler på de fyra skivetiketterna för att symbolisera respektive medlem (domusloopen för Lee Ranaldo, kvinnosymbolen för Kim Gordon, omegamärket för Thurston Moore och en ängel för Steve Shelley). I stället för ett skräpigt punkomslag valde de en oljemålning av den tyske konstnären Gerhard Richter. Och trots att de flesta kritiker gillade »Daydream Nation« var de reserverade. »Musik har aldrig varit så ironisk som här«, skrev Peter Watrous i New York Times. »Även om musiken låter känslosam och spontan är varje textrad omgiven av citationstecken«.

Efter elva år har fyndigheterna glömts bort och »Daydream Nation« låter bara som ett av åttiotalets bästa rockalbum. Inledningsspåret, singeln »Teenage Riot«, är fortfarande den bästa låt Sonic Youth spelat in jämte »Death Valley ’69« och »100%«. Egentligen skulle den ha hetat »Rock and Roll For President« och handlat om varför J Mascis från Dinosaur Jr. borde ta över i Vita Huset.

Men »Teenage Riot« är inte speciellt politisk eller rebellisk. Den har inte mycket gemensamt med The Clashs »White Riot« eller Atari Teenage Riots »Start the Riot«. Det är snarare en sentimental betraktelse över tonåren, där några trettioåriga New York-rockers minns de vilda åren med ett godmodigt leende. Ungefär som George Lucas när han spelade in »Sista natten med gänget« om sina ungdomsår i sextiotalets Kalifornien.

»You come running in on platform shoes/With Marshall stacks«, sjunger Thurston. »Looking for a ride to your secret location/Where the kids are setting up a speed-free nation for you.«

Det känns som att bläddra i en gammal skolkatalog. Det är läderjackor, folköl och punkrock natten lång. Det är längtan efter en tid då man vågade göra dummare saker, ungefär som Thurston själv som i POP #5:2 berättade att den enda sport han var bra på i plugget var att röka gräs och lyssna på Deep Purple. »Har du sett Richard Linklaters >Dazed & Confused<?« frågade han. »Den visar exakt hur det var att ha tråkigt på high school 1974. Sista scenen, när de skiter i skolan och drar iväg i en bil för att köpa Aerosmith-biljetter, är mitt tonårsliv i ett nötskal.«


Fredrik Strage

Annonser

Postat i:Fredrik Strage, POP vol 2 #9, , , ,

One Response

  1. […] #9:2] Camper Van Beethoven – Take the Skinheads Bowling EP 63. <a href="https://popviminns.wordpress.com/2014/06/03/sonic-youth-teenage-riot/”>%5BPOP #9:2] Sonic Youth – Teenage Riot 64. <a […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: