Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Felt – Ballad of the Band

Felt - Ballad of the Band

Felt
Ballad of the Band

[Creation, 1986]

JAG såg Lawrence Felt halvspringandes mot Regent Street i Londons West End för bara några veckor sedan. Han var väldigt smal, hade något maniskt i blicken och en märklig frisyr som kombinerade en alldeles kal hjässa med alldeles för långt stripigt hår i nacken.

Jag vet inte vad han gör i dag. Jag vet inte om han ens gör musik under namnet Denim längre. Men jag hoppas det. Världen behöver hopplöst besatta dårar som Lawrence, för det finns inte så många kvar. Inte längre.

Under ett decennium, mellan 1979 och 1989, släppte Lawrence — hans efternamn har alltid varit ett mysterium — tio album och elva singlar under namnet Felt.

Felts första singel, »Index«, inspelad för trettio pund och utgiven på Shanghai Records var inget annat än oväsen; som ett Suicide utan vare sig mål eller mening. Men det var också en protest. En protest mot det som medierna 1979 envisades med att kalla punk.

Gör Det Själv var Lawrence religion, Subway Sect det enda band han respekterade. Alla sa att Felts skivor lät som Velvet Underground. Lawrence hävdade att han aldrig hade hört dem.

»Primitive Painters« eller »Index« hade kanske varit mer politiskt korrekta val i ett sådant här sammanhang än »Ballad of the Band«, som var Felts debut för Creation, men till skillnad från 99 procent av alla band du läser om här är Felts samlade verk egentligen viktigare än en enda enskild singel eller favoritlåt.

De gjorde elektroniskt oväsen, Satie-klingande instrumentalalbum, vic godardsk coctailjazz och ren och pur popmusik om vartannat, men »Ballad of the Band« är en singel som handlar om Felt. Det är därför den är med här.

Lawrence sjunger den som vore han Dylans son. På turnén som följde dansade Sarah Cracknell i en bur på scenen.

Lawrence var antitesen till allt som stavades R, O, C, K. Hans konsekvens och benhårda övertygelse om Felts storhet, inte minst i just »Ballad of the Band«, har inspirerat fler band under nittiotalet än vad Felts sammanlagda skivförsäljning antyder.


Andres Lokko

Postat i:Andres Lokko, POP vol 2 #9, , , ,

One Response

  1. […] 55. The Loft – Up the Hill and Down the Slope 56. The Triffids – Wide Open Road 57. Felt – Ballad of the Band 58. McCarthy – Red Sleeping Beauty 59. Shop Assistants – Safety Net […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: