[POP #9:2] New Order – Ceremony

New Order
Ceremony
[Factory, 1981]

NEW ORDERS debutsingel dök upp redan på Joy Divisions album »Still«, i en brusig liveversion med en sluddrande Ian Curtis vid mikrofonen. Och singeln låter mer som en avslutning, ett sorgearbete efter Curtis självmord, än som början på något nytt. Om man tittar noga på etiketten ser man också att det står »Written by Joy Division« under båda låtarna.

»Ceremony« innehåller isiga syntar, rappa trummor och Peter Hooks ljusa, vackra basmelodier. Bernard Sumner sjunger diffusa rader om något som kan vara ett förhållande på väg att ta slut — eller bara ett vackert minne som man försöker återskapa — och han avslutar texten med ett darrande »watching love grow forever/letting me know forever«.

Osäkerheten ersätts på B-sidan »A Lonely Place« av ren ångest. Det är den deppigaste låt Joy Division och New Order någonsin spelat in och egentligen är det obegripligt att Bernard kan sjunga rader som »Hangman looks around as he waits/Cord stretches tight then it breaks« bara några månader efter att hans bäste vän hängt sig. Låten utspelar sig i ett mörkt rum. Trummorna maler långsamt som migrän, bilar och skorstenar brusar utanför fönstret och huvudpersonen tänker på kärleken som försvann. Och ensamheten som äter upp honom inifrån. »How I wish you were here with me now.«

New Orders debutalbum »Movement« lät betydligt gladare och mer dansant när det släpptes ett halvår senare. Då hade Bernard Sumner slutat bita på naglarna till Lou Reed varje kväll och upptäckt disco. 1994 berättade han för Jon Savage hur glad han blev när han fick ett paket skivor från en kompis som bodde i Berlin: »Georgio Moroder, Donna Summer, early Italian disco. I discovered a new quality in music, which was to pep you up: suddenly, this was the new direction.«

---

Fredrik Strage

Filed under: Fredrik Strage, POP vol 2 #9, 100 bästa indiepopsinglarna, Ceremony, Fredrik Strage, New Order