Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Marine Girls – On My Mind

Marine Girls - On My Mind

Marine Girls
On My Mind

[In Phaze, 1981]

DET tog lång tid innan Tracey Thorn vågade sjunga offentligt. I sitt första band Stern Bops tjatade de andra medlemmarna på henne att hon skulle greppa mikrofonen , men det hjälpte inte. Hon var för blyg. När hon tillsammans med skolkompisen Gina startade Marine Girls 1980, nöjde hon sig till en början med att spela gitarr. Det var inte förrän systrarna Jane och Alice Fox kom med (och Gina försvann) som Tracey äntligen samlade tillräckligt med mod för att våga ta ton. Och som hon sjöng sedan. En röst med samma oförstörda känsla i uttrycket som hos den unga Dionne Warwick, med en vemodig klang som fortfarande försätter mig i trans.

»My heart’s a million miles away…« sjunger, nej suckar hon, och det är den sorgligaste rösten i pophistorien. Låten inleds med Marine Girls omisskännligt spröda gitarr, Janes simpelt markerade bas och så Traceys röst som vävs ihop med Alice mer bräckliga sångstil. Det var allt. Egentligen mallade trion hela sitt sound efter favoritalbumet »Colossal Youth« med Young Marble Giants. Samma minimalistiska pop, aldrig något mer än en bas, en gitarr, sång och då och då en rytmbox eller trummaskin. De här två bandens naivistiska pop kort sagt förkroppsligar begreppet »less is more«.

»On My Mind« var debutsingeln, utgiven på Television Personalities Dan Treacys bolag In Phaze. Det var inte särskilt många som köpte den. Men så här i efterhand känns Marine Girls två album och två singlar betydligt viktigare än vad omvärlden tyckte då, när de var aktiva. Det är många engelska poptjejer som stulit Alice Fox tunna sångstil, inte minst anorakpopband med Amelia Fletcher i spetsen. Traceys sång däremot var det ingen som rörde. Hon fick sin välförtjänta framgång tillsammans med livskamraten Ben Watt och deras Everything But The Girl. När Todd Terry mixade om duons »Missing« lyssnade en hel värld: visst lät det trevligt och visst kan hennes röst trollbinda än i dag. Men aldrig på samma vis som under den korta Marine Girls-eran. När hon hörs första gången i låten och texten »you got me feeling so happy« kontrasteras mot Alice rad »feeling so sad« sprakar det av elektricitet.


Terry Ericsson

Postat i:POP vol 2 #9, Terry Ericsson, , , ,

One Response

  1. […] Treason 34. Orange Juice – Falling and Laughing 35. Tant Strul – Alice Underbar 36. Marine Girls – On My Mind 37. Josef K – Sorry For Laughing 38. Fire Engines – Candyskin 39. New Order – […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: