Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Tant Strul – Alice Underbar

Tant Strul - Alice Underbar

Tant Strul
Alice Underbar

[MNW, 1981]

BLAND det mest fantastiska med singeln som konstform är att den, lite som ett fotografi, kan fånga ett ögonblick och bevara det åt eftervärlden. Den kan ge artister som aldrig gjorde ett bra album eller en lyckad livespelning möjlighet att fånga det där ögonblicket då allt ändå stämde på vinyl: när bandmedlemmarna råkar vara förbannade/förälskade/bakfulla/nervösa i precis rätt blandning, teknikern råkar placera mikrofonerna rätt och tapeten i studion har rätt färg. Sedan är ögonblicket borta, bandet packar ihop sina instrument och försvinner in i glömska. Men någonstans längst bak i din skivsamling finns det kvar, de där tre minuterna där de lyckades fånga allt de ville vara och lite till.

Tag till exempel den där dagen i mars 1981 när Tant Strul gick in i MNW:s studio för att spela in »Alice Underbar«. De var ett ganska hopplöst band: punk farligt nära proggen, med medlemmar mer kända för sina pojkvänner än för någonting annat. Men på två minuter och femtiosju sekunder lyckas de plöja ner någonting alldeles fantastiskt i vinylen. De kom aldrig senare i närheten av den här sången, och det gjorde ingen annan heller. Det är inte många svenska indiesinglar som över huvud taget går att lyssna på, och nästan ingen kommer upp i den här klassen.

Ett nervöst punkdiscobeat, Kajsa Grytts skrapiga gitarr och en obegriplig basgång hålls ihop av Kersti Stieges röst som berättar om Alice som är underbar i sina egna drömmar, men kastar bort sitt liv på ett meningslöst jobb. Hennes drömmar verkar lika dödsdömda som bandets försök att komma igenom versen utan att låten rasar ihop som ett korthus, och lyssnar man noga så kan man nästan höra producenten bita nervöst på naglarna. Men bandet bryr sig inte, och på något bakvänt sätt så hänger det ihop ända fram till refrängen. Då sitter allt precis där det skall, körsången lyfter hela låten och när refrängen avslutas med en körsång lika vacker som Alice drömmar och grandiost pianoklink är det bara att ge upp. Fyra verser och refräng, sedan hinner de precis med ett punkgitarrsolo av den där entonigt melodiösa sorten och refrängen en gång till för säkerhets skull. Sedan är jag, som alltid, tvungen att spela den fem gånger på raken. Magiskt.


Ola Andersson

Postat i:Ola Andersson, POP vol 2 #9, , , ,

One Response

  1. […] Man 33. The Teardrop Explodes – Treason 34. Orange Juice – Falling and Laughing 35. Tant Strul – Alice Underbar 36. Marine Girls – On My Mind 37. Josef K – Sorry For Laughing 38. Fire Engines – […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: