Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Joy Division – Transmission

Joy Division - Transmission 2

Joy Division
Transmission

[Factory, 1979]

JOY DIVISON kommer nog alltid att ses som ett ackompanjemang till migrän, sönderskurna handleder och Sylvia Plath. Själv har jag inga problem med det. Jag älskade till och med Nine Inch Nails version av »Dead Souls«, på soundtracket till filmen »The Crow«, och när huvudrollsinnehavaren Brandon Lee vådasköts under inspelningen slukade jag alla skräpartiklar om onda andar och Ian Curtis förbannelse. Men det är synd att Joy Division ofta reduceras till ett gäng postpunkande dysterkvistar. I min bok är de — jämte The Jesus And Mary Chain och Throbbing Gristle — det bästa brittiska rockbandet någonsin. Visst är det skönt att lyssna på dem när livet rasar ihop och man bara vill dö. Men det beror inte på att de är deppiga. »Joy Divisions låtar är aldrig självömkande eller deprimerande«, sa Spain-sångaren Josh Hayden i POP #7:2. »Det är musik som försöker må bra.«

Och ingenstans jobbade Manchester-bandet så hårt för att må bra som på singeln »Transmission«. Det är en kampsång för glädje, nästan på gränsen till det fascistiska. Ian Curtis skriker »dance dance dance dance dance to the radio« och där finns ingen ironi, ingen smart attityd som säger att det är coolare att stå still, utan bara insikten att vi skulle dö utan musik.

»No language, just sound, that’s all we need to know/To synchronise love to the beat of the show«, sjunger han och mellan hans snabba andetag hörs en rocksångare som inte alls var särskilt ledsen, utan älskade reggaesångaren Keith Hudson, och förmodligen (om inte epilepsin drivit honom till självmord) skulle ha skrivit ännu gladare låtar än New Order kom att göra.

Mot slutet av »Transmission« dånar gitarrerna så högt att det gör ont. Ian fortsätter skrika att vi ska dansa. Och trots att det gått två decennier av disco, house och hip hop sedan den här singeln spelades in har ingen sagt det med större övertygelse.


Fredrik Strage

Postat i:Fredrik Strage, POP vol 2 #9, , , ,

One Response

  1. […] Ebba Grön – Profit / Ung & sänkt 24. The Pop Group – We Are All Prostitutes 25. Joy Division – Transmission 26. Ed Sirrs – I Think I Think Too Much 27. Television Personalities – Smashing Time […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: