Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9:2] Pere Ubu – Final Solution

Pere Ubu - Final Solution

Pere Ubu
Final Solution

[Hearthan, 1976]

DET häftiga med Pere Ubu var att det inte ens för ett ögonblick gick att härleda deras musik. Från start lät det här gänget som om de kom från en annan planet. Och det var ju nästan så. Cleveland, ett ödsligt ekande ingenting söder om Detroit, var åtminstone väldigt långt från det coooola Manhattan och CBGB’s-kotteriet kring Patti Smith, Television och The Ramones. Jag kommer fortfarande ihåg en bild av sångaren David Thomas aka Crocus Behemoth, tagen av Jim Jarmusch, i tidningen New York Rocker. Han såg ut som en plirande gnom, nyss uppgrävd ur en komposthög. Eller en nära vän till Henry i »Eraserhead«.

Och som det lät. Intuitivt och märkligt gnisslande, illavarslande och allvarligt, expressionistiskt och existentiellt. Ett missnöjt, men också poetiskt sökande efter en väg genom det här livet; med en trubbig, mullrande och absolut närvaro i både spel och ljud. Rockmusiken hade begått självmord. Det här lät som någonting man möjligen kunde chocka den tillbaka till livet med.

Första singeln »30 Seconds Over Tokyo« är en absurd, sex minuter lång historia om ett självmordsuppdrag under andra världskriget. I inspelningen upplever man både stämningen inne i den ångestfyllda cockpiten och det larmande, magvändande ljudet från planets tjutande motorer. »Final Solution«, den ännu starkare uppföljaren, maler på om sociala problem, våld och epidemier. Jag ser städer som lämnats att självdö framför mig, bara för att i nästa stund undra om det här är mer absurd komik än politik. Pere Ubus musik handlade sällan om någonting specifikt, var sällan en entydig bild av någonting. Men den var mästerlig i att bära fram känslan av det mani stunden trodde sig uppleva.

I en recension från den tiden läser jag att jag då såg framför mig »daggmaskar som käkar upp oskulder« när jag lyssnade på Pere Ubu och jag vet inte om det möjligen var en omskrivning för att jag hade hört rockmusikens framtid. »30 Seconds Over Tokyo«, »Final Solution« och de andra tidiga inspelningarna med Pere Ubu låter åtminstone som rockens framtid. Fortfarande.


Lennart Persson

Postat i:Lennart Persson, POP vol 2 #9, , , ,

One Response

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: