Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #8:2] Snart #8:2

Snart nr 208

Vad har ni gjort för Terry på sistone? Skicka »The Black Sessions« med Belle And Sebastian till honom bums! Och var snälla mot honom på Emmabodafestivalen.

JAG HINNER INTE mer än ta ett par steg in i lokalen på en klubb i Stockholm innan tre män överfaller mig och trycker upp mig mot väggen. De ser hemskt arga ut och efter några sekunder känner jag igen de tre personerna som några av frontfigurerna från den svenska hip hop-scenen:

Blues: aktare så vi inte möts i gränden, jag diggade The Fall när du sög på nappflaskan!

Petter: Du, visa respekt grabben, jag lyssnade på manchester-pop när du sög på din morsas tutte!

Ken: sluta dissa mina polare, din stjärtis, annars få’ru smaka på den här (visar sin knutna näve två centimeter från min näsa). Haja att jag tjackade lo fi-sjuor, på vinyl!, när du låg i spjälsängen!

Eh, vänta nu killar. Det är något som inte stämmer här. Jag har väl aldrig ifrågasatt eran indiekredibilitet? Längre än så hinner jag inte komma i min mardröm om hip hop-skallar som vill diskutera »äkta« indiepop med mig på trendiga stockholmsklubbar innan jag vaknar upp i den hårda verkligheten igen. En verklighet som taggat ordet »demokrönika« på husfasaden där jag bor.

* * * * *

När det åter är dags att samla ihop den svenska demoscenen är det mesta sig likt. Och anledningen till att jag drömde om tre hip hop-bönder från storstan var antagligen en inre röst som sa att den scen de representerar, och som slagit igenom på bred kommersiell front, som vanligt går helt andra vägar än via en demosida i en svensk poptidning som trots allt skriver en hel del om hip hop.

Jag har varit inne på den problematiken tidigare och det är bara att inse att den gud som de flesta som skickar sina bidrag hit tillber varken är valfri västkustrappare eller någon housedåre från Chicago. Den stora guden i det här numret heter Mark Kozelek och han är som de flesta av er vet sångare i Red House Painters och med en så sorgsen röst att den fryser hjärtan till is världen över, i synnerhet krossade hjärtan på indiemusiker från Sverige. Jag har tidigare skrivit »hej Popsicle, hej återvändsgränd«, jag har sagt att Radiohead har förpestat den svenska indiescenen och jag har klagat på alla Kent-clowner som försökt skriva poetiska texter på svenska. Nu är turen kommen till Mark Kozelek, som får stå till svars för alla dessa som lyssnat in sig på de ensamma lo fi-männen från Amerika och sedan försöker övertyga mig om att de kan frysa mitt hjärta till is. Det kan de såklart inte, det är någonting med identifikationen som går förlorad när svenskar sjunger att de är »alone« och inte »ensamma«. Någonstans på vägen blir jag mest illamående när fjärde demon på raken innehåller en låt kallad just »Alone« och sångaren gnyr som en utsvulten hyena på Serengeti-slätten.

På tal om Kent droppade det till denna gång in en demo som slår det mesta i konsten att göra jobbet enkelt för en krönikör. De kallar sig John Blund, de bor i Bollebygd (jag kiknar redan av skratt), och de låter som Kent så in i bomben. De har låttitlar som »Ingen annan är« och fullkomligt mosar in typiska Kent-ord som »nära« och »skära« i texterna. Men det är inte slut med det, i sättningen ingår en snubbe med finskt påbrå! De har säkert handplockat honom så att Kent-inramningen följs till punkt och pricka och mycket löjligare än så här kan det inte bli. Så här nära får man inte gå. Ville bara säga det. Jag hoppas att John Blund tar detta påhopp från min sida på samma hedervärda vis som Frost Report gjort. Jag slaktade dem som Smiths-kopior i Pop #25 och nyligen fick jag en ny demo och ett långt brev signerat Robert Carlsson från Alingsås-bandet. »Jag var nära att skicka vykort skrivna i mitt eget blod med texten >Terry Ericsson Is Dead<«, skriver Robert och säger samtidigt att de tog åt sig av kritiken på ett konstruktivt sätt. Och det stämmer för nu har de slängt Smiths-oket all världens väg. Den nya stilen imponerar dessvärre inte heller på mig, men jag gillade tonen i hans brev och redan där tog de ett stort steg i rätt riktning.

* * * * *

Mest vågade, mest ambitiösa och mest lyckade bidraget kommer från trion Nice vars mastermind Nils Bergstrand äger en känsla för att arrangera poplåtar som få kan stoltsera med i det här landet. Och till sin hjälp har han Pimm’s sångare Sung-Kuy Choi i rollen som sofistikerad crooner. Jag fick samtidigt en demo med Sung-Kuys ordinarie band och utan honom skulle deras bräckliga låtar inte hålla för så värst många lyssningar. Han räddar Pimm’s från drunkningsdöden när låtmaterialet mest består av snygga fasader. Här har han starkare låtar att jobba med. Inledande »La Guapa« är en sällsynt smart korsbefruktning av drum’n’bass och Divine Comedy. »At the Opera« är lika yvigt anlagda gester, med inspiration hämtad från de klassiska amerikanska schlagerkompositörerna från Tin Pan Alley-eran, namn som George Gerswin, Irving Berlin, och så vidare. Stora ambitioner var ordet.

Stora ambitioner fast på ett helt annat plan har David And The Citizens Band från Malmö. Jag fick deras demo av First Floor Power och det sägs att valda delar av First Floor Power kommer att kompa David när han spelar på årets Emmabodafestival och det ser jag redan fram emot. Musiken är en smältdegel av flera stilar och influenser, han har en len sångröst och ett öppet sinne för att arrangera låtar och resultatet blir en lekfull blandning, med en primitiv (hemmainspelning) old timey-känsla och det här verkar kunna gå i vilken riktning som helst.

Vad Lovejoy från Johanneshov i Stockholm snarast borde göra är att skaffa sig en vass advokat som har kunskaper om musikbranschen, för de är bland de värsta, eller smartaste, poptjuvar jag hört. Helt utan självbevarelsedrift snor de musikstycken från klassiska poplåtar och jag undrar om det hela är ett skämt för att testa popjournalister. »Gina & Billy« blåkopierar körerna från Ray Davies »David Watts« och de Beatles-medlemmar som är i livet har säkert ett och annat att säga om stölderna på de andra två låtarna de skickat mig. Lovejoy är inga gentlemannatjuvar à la Arsène Lupin, de är mer som klantbovar som glömmer ta på sig masken när de rånar en bank. Jag gillar det, men ifrågasätter värdet av att så uppenbart stjäla andras verk.

Ingen demokrönika är sig lik utan en ny kassett från Jonas Hasselgren och hans trio Oracle. Det börjar snart bli irriterande att ingen entusiastetikett ger ut dem och när Jonas sjunger »I don’t care« på excellenta »Yeah«, känns det som att den meningen är riktad direkt till oförstående skivbolag. Snälla, låt mig få slippa Oracle i det här sammanhanget. Nästa gång jag skriver om dem vill jag ska vara när jag recenserar debutalbumet. En annan artist som inte heller egentligen hör hemma här är den forne Sonic Walthers- och Remains-medlemmen Roger Arvidsson. Fem skira låtar med smäckra gitarrer och Roger har en popröst som passar ändamålet. Räknar kallt med att detta förstås kommer ut på skiva så småningom. Det finns alla chanser i världen att även EP’s Trailer Park får ge ut sina alster för bakom det namnet döljer sig Eric Palqwist från insomnade Monostar. I sättningen ingår även eminente gitarristen Linus Larsson från samma band, som smyckar Erics lågmälda sånger med steelgitarr. Sångerna är i stort sett riktade till någon som svikit honom, det känns konstigt, som om jag fått smygtitta in i några personers privata sfär.

Band går i graven och ur spillrorna uppstår inte så sällan två nya grupper. Två av medlemmarna från upplösta Sideshow Bob, är tillbaka i hetluften med Ewing.I och till sin hjälp har de anlitat Helena Josefsson som kunnat höras i Plastic Soul. Precis som hos Sideshow Bob (vi väntar på vad dess ledare Gustaf Kjellvander ska hitta på) är country en stark influens men ännu så länge saknar de den riktiga skärpan. Först på fjärde och sista spåret kan jag i Helenas röst höra något som andas passion.

Halmstads garagepoppare Wilson borde skicka sin demo till Expressens Mats Olsson, han går säkert igång på deras sextiotalsvibb med krispiga gitarrer och tidstypisk orgel mer än vad jag gör. Det är absolut OK, men det är en bit upp till fräckheten och intensiteten hos The (International) Noise Conspiracy.

Her Soul Up (har skrivit en radiohit i och med »What About Your Brothers«. Inget jag direkt bryr mig om, det är oförarglig pop av det slag som fått radioproducenter att digga in Lambretta), The Did (catchy powerpop, varken mer eller mindre. Inget särskilt smart genreval om man vill dra in kosing, men det finns säkert någon farbror i min ålder som ger ut dem till slut), Whippet (har en övertygande sångerska i spetsen och deras ösiga poprock ger intrycket av att det är ett slipat gäng som står bakom detta), Music Inc (inleder med en snärtig indierockare med norrländska hardpop-vibbar innan de går ner i Mark Kozelek-spagat. »I like to hurt myself…« sjunger de och det känns sökt så det förslår. Mark, Mark, om du visste vad du ställt till med…).

Ja, så har jag slitit ont för er skull igen. Nu tycker jag det är på tiden att ni som läser den här tidningen gör något för mig. Jag spelade in Belle And Sebastian-låtar till hundratals av er och nu vill jag att ni gör detsamma för mig. Jag är säker på att någon av er sitter och tjuvhåller på en inspelning från Radio Scotland när de spelade »The Loneliness of a Middle Distance Runner«. Eller har hela live-setet de gjorde på Radio France kallat »The Black Sessions«. Eller »Wrong Love«. Ja, eller något annat ni tror jag inte har.

Alla som skickar mig en kassett vinner.

EP’s Trailer Park c/o Eric Palmqwist, Inteckningsvägen 79, II, 12931 Hägersten. E-mail: ericpalmqwist@hotmail.com
Ewing.I magnustingsek@hotmail.com
Lovejoy c/o Albin Johansson, Konstgjutarvägen 40, 12144 Johanneshov
Nice c/o Nils Bergstrand, Gökvägen 25, 18351 Täby
Oracle c/o Jonas Hasselgren, Bäckegatan 30 B, 41316 Göteborg. E-mail: hasselgren@bigfoot.com
Wilson, c/o Rasmus Björck, Söndrumsvägen 69, 30239 Halmstad. E-mail: wilson_band@hotmail.com


Terry Ericsson, terry@bibel.bonnier.se

Postat i:POP vol 2 #8, snart, Terry Ericsson, , , , , , , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: