Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #8:2] Album: SLICK RICK – The Art of Storytelling

SLICK RICK

The Art of Storytelling

Def Jam/Universal

Det är omöjligt att inte gilla Slick Rick, eller The Ruler som han också gärna kallar sig. Det finns en del ganska löjliga anledningar till det. Som att Slick Rick är ett artistnamn lika oemotståndligt corny som Big Punisher. Som att han är britt. För att han har ögonlapp. För att han suttit inne för ett i hip hop-sammanhang fjollbrott som illegal invandring (visst, han har suttit inne för mycket värre saker än så och det har det skrivits miljoner artiklar om, men det glömmer jag gärna bort). Slick Rick är, på samma sätt som Busta Rhymes, helt enkelt ganska gullig. Mycket av det ligger i hans sätt att rappa — med en lätt läspning och ljust, milt gentlemannatonfall. Någon har kallat honom »The Black Clark Gable« och det är inte alls lika dumt som det låter.

»The Art of Storytelling« är första albumet på fem år (det förra, »Behind Bars« stressades fram när Rick hade permission från fängelset). Det märks. Från början var det meningen att plattan skulle heta »I Own America« men också med den något mindre bombastiska titeln »The Art of Storytelling« antyder de 23 låtarna och de nästan lika många gästartisterna att han verkligen längtat tillbaka. Plattan är delvis uppbyggd som en radioshow — DJ Bugsy förklarar att han tänker viga en hel sändningshelg åt att välkomna Slick Rick tillbaka: »I know y’all missed him, well, the Ruler is back!« och senare på plattan kör han ut någon från sändningsstudion: »yo, you gotta get off this radio right now, I told you we were gonna have a Slick Rick-joint all weekend!«. Och Slick Rick formligen vältrar sig i sin egen musik, han samplar sina egna gamla hits, slänger in fnissiga utrop som »ping!«, »wee-ooh!« eller »bing-bong!« så fort han kommer åt och låter så genuint lycklig att man förlåter såväl de rätt onödiga liveversionerna av »La Di Da Di« och »The Show« som en del småtrist produktion. För det finns här onekligen.

Rick själv hatar både förra plattan och den likaledes framstressade »The Ruler’s Back« från 1991, »they was less from the heart and more from the feeling that I had to do them« förklarade han i en intervju inför »The Art of Storytelling«, men i mina öron hade båda albumen (för att inte tala om debuten »The Great Adventures of Slick Rick«) en lättsinnighet och partyvibe som »The Art of Storytelling« skulle mått bra av att få lite mer av. Såväl Portisheadsamplade »Frozen« (producerad av svenske Tomas Rusiak) som »Street Talkin’« och Nas-duetten »Me & Nas Bring It to You Harder« lunkar fram i ett sånt där dystert rökat-är-slut-regeringen-hatar-oss-och-snutarna-spöar-oss-tempo, och »Me & Nas Bring It to You Harder« innehåller dessutom sådana där jävla psykopianon och gravkammarkörer som lusade ner varenda hip hop-platta kring 1994-1995. Jag lyssnar faktiskt hellre på slentriansnusket i »Adults Only« — en brud som ligger och stönar och en Rick som skryter lite om kvaliteten på sin sperma.

Då är sånt som James Brown-samplade »Why, Why, Why«, eller skrytfesten med Snoop Dogg på »Unify« mycket roligare, helt enkelt för att det är gladare och svängigare (plus att kontrasten mellan Snoops nasala bad ass-stämma och Ricks mer belevade brittaccent låter fantastisk). Slick Rick är ju en entertainer — och den kvaliteten sammanfattar han egentligen enklast själv i plattans bästa spår, den underbara Betty Wright-samplade »Memories«: »When you wake up in the morning you know it’s alright/cause I bring that lovin’ feelin’ back to rap«. Kärleken är besvarad.

Anna Hellsten

Postat i:Album vol 2 #8, Anna Hellsten, Betyg 07, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: