Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #8:2] Album: DIVERSE ARTISTER – The Lords of Svek – Galaxy

DIVERSE ARTISTER

The Lords of Svek – Galaxy

Svek/Goldhead

»Midsummer Night«, tolvan som DJ Seba och Jesper Dahlbäck släppte i våras, är fortfarande en av de bästa svenska poplåtar jag hört. Handklapp och elpiano till discobeat. Och Sebas lillasyster Louise Ahrenberg som sjunger pigga rader om »beams of love« och »everybody’s got a new romance«.

Den låten borde vara en tillräcklig anledning att köpa den nya CD-samlingen från Sveriges svängigaste dansetikett. Men de elva andra spåren som plockats ihop av Svek-bossen Stephan Grieder går inte heller av för hackor.

Erots »Sedation« glider fram på ett lättsamt hip hop-beat, någon tar ett djupt andetag i varje break och ljusa syntar fladdrar förbi likt solkatter. Det låter ungefär som jag hoppades att Airs debutalbum skulle låta, som en sololjad version av deras singel »Casanova 70«.

Groovet i Cari »Mr. Barth« Lekebuschs »Hold Still Remix« höjer pulsen ordentligt, liksom Brommage Dubs »Dub One« där Jean-Louis Huhta och Jesper Dahlbäck bygger ett simpelt men grymt effektivt elektrobeat. Det enda jag har svårt för är de lätt såsiga jazzexperimenten i Nordelius & Ressles »Smoke Rings«, och Sebas ganska ofokuserade »Nucleus«, men höjer man bara volymen så raderas alla invändningar ut av basen.

»The Lords of Svek — Galaxy« ger en sympatisk bild av ett skivbolag som inte är tvärsäkert på vad det vill göra. Musiken sträcker sig i så många riktningar att den ibland känns jobbigt rastlös, men det är samma inställning som gör att drum’n’bass-skallen Seba plötsligt kan göra skamlöst kommersiell discopop, medan technokungen Cari Lekebusch gör störtskön hip hop på sin och Aaron Phiris tolva »The Circle EP« (mer om den på sidan 0770).

Näst sist på samlingen ligger Mr. Barths »For the Lords«, där en robotröst pratar om att fara långt ut i galaxen, och den låter lika dramatisk som den där maskinstämman i Kraftwerks »The Voice of Energy«. Sedan börjar Sebas »Stulen tid« med balladgitarr och diffusa beats. Mika Snickars från The Scratchaholics dyker upp med sina skivspelare och gnuggar in en röst som rappar något om »atomic mission grandmaster flash smokin’ hash«. Om Kool Keith vore död skulle han le i sin himmel.

Fredrik Strage

Postat i:Album vol 2 #8, Betyg 07, Fredrik Strage, , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: