Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #8:2] Album: THE JACK BROTHERS – Viva la revolución

THE JACK BROTHERS

Viva la revolución

Amigo

För tre år sedan fräste Jack Brothers till med »Coltrane King« — en furstligt roande tolkning av några av John Coltranes mest älskade nummer.

En fri, fräck och framfusig ommöblering som fortfarande håller en på gott humör. Framför allt för att tilltaget pekade utåt, framåt, uppåt.

Nya »Viva la revolución« känns däremot lika nattstånden och förbrukad som titeln — helt oavsiktligt, får man förmoda — gör. Revolution är politiskt korrekt i dessa dagar; det går för sig att kalla sig kommunist igen. Att det är samma gamla floskler som tidigare spelar tydligen ingen roll.

Just så känns »Viva la revolución«; ett slags återanvänd retursystemsnihilism och PET-flasksanarkosyndikobröt i skarven mellan grunge, punk, funk, avantjazz och alltför många rödvinsmarinerade trädkramarfester på Sprängkullen, Göteborg. Att inte Fredde Wadling dyker upp är väl en ren sinkadus.

Instrumentellt är Jack Brothers stundtals ett dynamitpaket med mycket kort stubin; från den inledande neurotiska basarmusiken och framåt i 40 minuter är det fullt blåställ som gäller. Det är fräckt när flera blåsare trycker på samtidigt, som i »Toddy« eller »Exposed«. Speciellt när det ligger en ilsken fuzzgitarr och trycker på.

Men det finns två saker som gör detta till en ganska förfärlig tillställning.

Det ena är sången — pretentiöst, omelodiskt proggmässande.

Det andra är texterna.

Första låten heter »Fuck You« och är nåt slags samhällskritik där just dessa ord har en central roll. Nyskapande.

I »Toddy« talas det om en »pussy wet like toddy«.

»Cast Away« slår an ett djupare ackord: »Mass consumption brought to us, sender Uncle Sam. I don’t want more clever toys. I like rice and beans.« Man känner nästan doften av nedtrampat gräs från Gärdetfesten, ockuperade kårhus och Nej till kärnkraft-kampanjer.

Och när man avslutar med — enligt utsago — på måfå utvalda delar av FN:s deklaration för de mänskliga rättigheterna från 1948 ger Jack Brothers begreppet »pretentiös« en helt ny dimension.

Micke Widell

Postat i:Album vol 2 #8, Betyg 03, Micke Widell, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: