Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #8:2] Album: BEENIE MAN – The Doctor

BEENIE MAN

The Doctor

VP/MNW

Tredje albumet på två år och Beenie Man doktorerar i ragga. På omslaget till »The Doctor« poserar han i en fyrkantig, amerikansk examenshatt. »Beenie Man has been dubbed >The Doctor<, a gracious bow to his musical prowess. His impressive catalogue of musical hits has placed him firmly at the pinnacle of his profession«, står det på omslaget och jag skulle gärna ha gett honom ett par nobelpris också, i alla fall efter hans senaste Sverigebesök då han förvandlade konserterna till rena rama krogshowen, spelade upp sketcher om Monica Lewinsky och improviserade fram låtar som »Uppsala Spliff«. Hans liveband var gränslöst fonky och därför känns det lite futtigt att de flesta låtarna på »The Doctor« baseras på blippiga syntslingor. Jag brukar visserligen älska sådana, men här saknas den aggressiva elektrotouchen som finns hos exempelvis Red Rat och Goofy. »Bookshelf« och »Better Learn« påminner om dataspelssignaturer från en Commodore-64. Och Beenie Mans sedvanliga doo-bee-scoobi-shoodo-wop-na-na-na-na-sång gör dem inte fetare.

Men inledningsspåret »Gospel Time« förlåter det mesta. Det är ett glatt möte mellan Beenie Man och en gospelkör som suger tag i ens själ och hjärta tills man bara vill ut och krama medmänniskor. »Praise him«, börjar kören. »Praise him. Praise him. Praise him.« Beenie Man mumlar något kristet och sedan vrålar han: »Move to the left in the name of Jesus!« Kören hakar på och så börjar en himmelsk call & response: »Shake that booty that Jesus gave you/Shake that booty in the name of the Lord!« När hela gänget efter ett par minuter brister ut i »Down by the Riverside« förstår man varför Beenie Mans mamma döpte honom till Moses Davis.

Näst bäst är »One More Time« där han lämnar predikstolen och tar in på ett sleazigt motell med sin kvinna. Hans tjocke vän Little Kirk körar sensuellt och rader som »rub your tongue in my ear« gör låten till ett lika köttsligt anthem som fjolårets Lady Saw-duett »Healing«, där Beenie Man sjöng att han skulle sätta på henne även om hon var blind, döv och handikappad.

Hitsingeln »Let Him Go« är också skön. Liksom Babyface-producerade »Pride & Joy« och Dru Hill-covern »Tell Me«. Men nästa gång borde Beenie Man heltidsanställa den där gospelkören och sparka upp pärleportarna på vid gavel.

Fredrik Strage

Postat i:Album vol 2 #8, Betyg 06, Fredrik Strage, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: