Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #8:2] Sly & Robbies 29 bästa

Sly & Robbies 29 bästa

Att lista Sly & Robbies bästa inspelningar är en omöjlig uppgift. Få musiker i världen har medverkat på så många skivor. Här är i alla fall ett försök. Mycket finns att hitta på lättillgängliga samlingar, annat kräver besök på skivbörsar i reggaemetropoler som Kingston, London och Tokyo.

1

John Holt:

Up Park Camp

Hit Bound,1974

Med den här singeln tar Sly Dunbar nackgrepp på Kingston. Tjutande sirener, och sedan brakar det loss. Lika självklar och knäckande gatsmart som Martha & The Vandellas »Dancing in the Street«, en av de få plattor den kan jämföras med. Rytmen var The Heptones »Get in the Groove«, en av många Studio One-klassiker som skulle hottas upp på Channel One under de nästföljande åren.

2

Prince Jazzbo & I Roy:

Step Forward Youth

Live & Love, 1975

The Aggrovators släppte flera dubalbum, producerade av den flitige Bunny Lee. Det bästa är kanske »King Tubbys Meets The Aggrovators At Dub Station«. Det som först slår en är Carlton »Santa« Davis trumspel, det som kallats »flying cymbals« — den jamaicanska varianten av »the Philly Sound«, Earl Youngs karakteristiskt släpiga high-hat på hundratals klasssiker med The O’Jays, The Trammps och Harold Melvin & The Blue Notes. Lyssnar man lite närmare märker man vilken central roll den djupt melodiska basen spelar. Vem som är basist på exakt alla spår har nog fallit i glömska så här tjugofem år efteråt, men i nio fall av tio är det Robbie Shakespeare. Många av de finaste dubversionerna hittar man på en serie samlingsalbum med olika toastare som gavs ut på etiketten Live & Love 1975-1976, »Strictly Rockers in a Dread Land«, »Dreadlocks in Jamaica«, »Rasta Have Ambition«, »Straight to Babylon Chest« med flera. Mönstret var sex låtar på framsidan, fem eller sex dubs mixade av King Tubby på baksidan. »Step Forward Youth« var kanske den bästa. Den innehåller märkligt nog inte just »Step Forward Youth«, Jazzbos kanske mest berömda inspelning, men däremot två av de berömda episoderna i det fantastiska ordkriget mellan Prince Jazzbo och I Roy — Jazzbos »Straight to I Roy Head« och I Roys »Straight to Jazzbo Head«. Den förra bygger på en version av John Holts »A Love I Can Feel« (en cover på en tidig singel med The Temptations, »I Want a Love I Can See«), den senare på Johnny Clarkes »Do You Love Me« (först inspelad av John Holt för Studio One), utgiven av Robbie på dennes etikett Bar Bells. »Straight to Jazzbo Head« är en av reggaens mest häpnadsväckande inspelningar någonsin. Här finns I Roys oerhörda förolämpning av Jazzbo: »Man, if you was a jukebox, I wouldn’t put a dime in your slot!« Inte ens Bounty Killer skulle kunna komma på något så grymt! Albumets b-sida rymmer sex låtar, av vilka fem är dubbar till spår på framsidan. De till »A Love I Can Feel« och »Do You Love Me« — här kallade »Denham Town Dub« och »Jah Dub« — består stundtals bara av Robbies bas och fasförskjutna, flygande cymbaler. Det är många gånger styrkan hos ursprungsmaterialet som ger sjuttiotalsdubs sin enorma kraft, men även den som inte hört originalen måste knockas helt. En magisk platta. Ett album för den öde ön.

3

The Revolutionaries:

Revival Dub Roots Now

Well Charge, 1976

»Up Park Camp« följdes av en mängd fantastiska singlar, både kända, som The Mighty Diamonds »Right Time« och »Back Weh«, och mer obskyra, som The Enforcers fantastiska »Ride on Marcus« och »Pay Them«, alla kompade av The Revolutionaries och med Sly i spetsen. Husbandet släppte också en kvartett dubalbum, alla lysande, och den perfekta introduktionen till Channel Ones berömda sound, som fick namnet »Rockers«. Mest känd är kanske »Vital Dub«, den enda av plattorna som släpptes utanför Jamaica. Om möjligt ännu bättre är »Revival Dub Roots Now«. Alla spår är uppkallade efter gevär och revolvrar, bakom titeln »No. 44 Magnum« döljer sig en dub till Leroy Smarts »Ballistic Affair«, ytterligare en av Channel Ones obestridliga klassiker.

4

Culture:

Two Sevens Clash

Joe Gibbs/Lightning, 1977

Ingen introduktion behövs till detta album, men lyssna på det en gång till för Slys fullständigt osannolika trumfills.

5

Sly & Robbie:

Disco Dub

Gorgon, 1979

Detta är rytmtvillingarnas första skiva under eget namn. Utgiven inte minst på grund av att Richard Bransons Virgin något år tidigare släppt två ganska trista album i Sly Dunbars namn och utan dennes medgivande. Särskilt de tre spåren på b-sidan ger en försmak av vad som skulle komma. Bakom titeln »Depth Charge« döljer sig »No, No, No (You Don’t Love Me)«, Dawn Penns evergreen. Här handlar det om en dub till Black Uhurus version, en sedan länge bortglömd Taxi-singel. »Battle of the Titans« är en dub till Cornell Campbells cover av William Bells »My Whole World Is Falling Down«, tolkad i reggae åtminstone en gång tidigare, av Ken Parker för Studio One. Albumets omslag bjuder på en teckning av Sly & Robbie i stålmannentröjor och fladdrande mantlar — från och med nu skulle de vara sina egna herrar. Titelns »Disco« syftar inte nödvändigtvis på just disco, begreppet står för tolvtumsskivor på Jamaica.

6

Gregory Isaacs:

Soon Forward

Virgin, 1979

Den första singeln på Taxi och en ljuvlig klassiker. Särskilt den långa versionen, med sina subtila referenser till Booker T & The MGs »Tight Is Tight«, är Sly & Robbies kanske finaste stund. I samma veva spelades ytterligare fem låtar in, bland annat »Motherless Children« och »Rock Dis Ya Reggae Beat« (även kallad »Going Down Town«), som gavs ut på en sällsynt tolva, och en ömsint version av den jamaicanska gruppen Mad Lads (inte Stax/Volt-gruppen alltså) »You’ll Never Know«. Den senare är mycket märkligt producerad, med Robbies bas i botten och ett sprött klockspel ovanpå. Alla finns i långa versioner på albumet »Sly & Robbie Present Gregory Isaacs«.

7

Linval Thompson:

Starlight

Taxi, 1980

Flera av de tidiga singlarna på Taxi är erkända klassiker, som The Tamlins »Baltimore«, Sugar Minotts »Devils’s Pickney« och Junior Delgados »Fort Augustus«. Andra, som Jimmy Rileys sublima cover på The Impressions »My Woman’s Love« eller The Tamlins version av Cornell Campbells »Stars« verkar ha passerat mer obemärkt. »Starlight« är ett sådant bortglömt mästerverk. Linvals mest kända låtar är »Don’t Cut Off Your Dreadlocks« och »I Love Marijuana«, men han har ett otal fantastiska singlar på sitt samvete, för Sly & Robbie också »Mercy Mercy« [1987]. »Starlight« sätter Robbies basspel i förgrunden — basgången är helt fantastisk och blåset är ljuvligt. All kritik som går ut på att Sly & Robbies produktioner skulle vara »mekaniska« bleknar. Den här singeln är så obegripligt bra att man bara baxnar, man får väl hoppas att den dyker upp på en samling någon gång.

8

Black Uhuru:

Sinsemilla

Taxi, 1980

Det mest häpnadsväckande med Black Uhurus album »Showcase« och »Sinsemilla« (och faktiskt det mesta som Sly & Robbie gjorde vid den här tiden) är hur modernt det låter. Det är ändå tjugo år sedan! Ljudbilden förebådar nittiotalets estetik som vore de klärvoajanter. »Showcase« öppnar med den fantastiska »Shine Eye Gal« och innehåller också »Guess Who’s Coming to Dinner«. Michael Rose är egentligen en ganska begränsad sångare, men det märks knappast i den här inramningen. »Sinsemilla« är den logiska fortsättningen på »Showcase«, och kulmen på samarbetet med Black Uhuru (även om det finns starka spår på »Red« [1981] och »Chill Out« [1982] också). Titelspåret, »Happiness« och »World Is Africa« (»The whole world is Africa, but it’s divided in continents still…«) är höjdpunkterna, men hela albumet är en uppvisning i grooves och hi fi. Inspelat på en dag, vilket möjligen säger något om både de inblandades talang och deras målmedvetenhet.

9

Grace Jones:

Private Life (Long Version)

Island, 1981

Den jamaicanska fotomodellen Grace Jones lär inte gå till historien som den största av sångerskor men runt 1980 var hon en kraftfull figur på discoscenen. Sly & Robbie var inblandade i två av hennes album, »Warm Leatherette« [1980] och »Nightclubbing« [1981]. Från det senare kom dansklassikern »Pull Up to the Bumper«, på den förra finns »Private Life«, en originell cover på en låt från The Pretenders första LP. Den ommixade tolvan är ytterligare en uppvisning i sväng och välljud och låter om möjligt ännu bättre nu än då.

10

Dennis Brown:

Have You Ever

Taxi, 1981

Sly & Robbie producerade flera fina singlar med Dennis Brown i början på åttiotalet, bland annat »Revolution« och »Sitting & Watching«. Fast den största hiten var nog »Have You Ever« — så populär att Gregory Isaacs (som aldrig spelade in den på skiva) bara behövde sjunga den första raden (»Have you ever…«) för att locka fram en närmast extatisk reaktion från sin publik (»…been in love?« ). De bästa av Dennis singlar för Sly & Robbie återfinns på albumet »Brown Sugar« [1986].

11

Struggle:

Rocky Music

Taxi, 1983

En av Taxis klassiska tolvor. Långsam. Tung och melodisk, inte mycket mer än bas, piano och Slys karakteristiska Simmons-trummor. »Lucky thing I and I have our music«, sjunger Struggle, rootssångaren Dennis Hamiltons alias.

12

The Tamlins:

Go Away Dream

Taxi, 1983

The Tamlins är en av de mest älskade vokalgrupperna på Jamaica men märkligt okända i resten av världen. Deras version av Randy Newmans/Nina Simones »Baltimore« är kanske deras mest berömda inspelning, men frågan är om inte »Go Away Dream« är ett snäpp vassare. Låten spelades in av The Chi-Lites 1973, på samma album som »Homely Girl«, en annan reggaefavorit. På baksidan till den engelska tolvan finns en fin version av Smokey Robinsons »Food For Thought«.

13

Bob Dylan:

Infidels

Columbia, 1983

Det var inte första gången — amerikanska artister som Johnny Nash (»Hold Me Tight«) och Paul Simon (»Mother and Child Reunion«) hade använt sig av Kingstons studiomusiker tidigare. Men det var första gången som en av rockens största valde att låta sig kompas av jamaicanska musiker på ett helt album. Resultatet är inte hundraprocentigt, några trötta boogies är inte roliga att lyssna på. Men balladerna och den ljuvliga »Jokerman« väger upp. Intressant nog finns hela fem outtakes från inspelningarna med i Dylan-boxen »Bootleg Series — Volumes 1-3«, bland annat den akustiska versionen av vad som troligen är Dylans finaste komposition under de senaste tjugo åren, »Blind Willie McTell«. Det märkliga är att det finns en outgiven tagning med Sly & Robbie som helt överglänser den akustiska. Endast en ljudlig duns mot Knopflers gitarr och ett gott skratt från poeten själv kan ha hindrat den från att ges ut. Annars hade vi nog pratat klassiker.

14

Gwen Guthrie (featuring Sly Dunbar, Robbie Shakespeare, Wally Badarou & Darryl Thompson):

Padlock

Garage/Island, 1983

Gwen Guthrie som dog i cancer tidigare i år, bara 42 år gammal, hade många strängar på sin lyra. Hon började sin karriär som bakgrundssångerska åt Aretha Franklin och Roberta Flack men var också en fin kompositör — hon skrev bland annat Ben E. Kings fantastiska »Supernatural Thing« [1975] och Roberta Flacks »This Time I’ll Be Sweeter« [1977]. Hennes största hits var »Ain’t Nothin’ Goin’ on But the Rent« och »Padlock«. Mini-LP:n »Padlock«, fem låtar ommixade av New York-DJ:n Larry Levan och utgiven på dennes skivbolag Garage, är en riktig klubbklassiker, som tål att ställas bredvid vilken Chic-platta som helst.

15

Patrick Andy:

Get Up, Stand Up

Sun Set, 1984

På etiketten Sun Set hittar man många fina singlar som Sly & Robbie spelar på (och som de nog också har producerat, även om det inte står på skivan) — Michael Palmers »Bus Stop«, Half Pints »Winsome« (som också spelats in av The Rolling Stones) och en ung Junior Reids »Youthman« är några exempel. Fast bäst är nog dancehallklassikern »Get Up, Stand Up«. Plattan är gjord för att spelas högt och för att dansas till. Rytmen är effektiv och monoton med Robbies drivande bas i fokus — inga ackordbyten, ingen utsmyckning annat än i mixen, där Slys virvelkagge tvingas igenom ett vildsint fjädereko. Patrick Andy spelade in för Channel One (»Pretty Me«), Yabby U (»Love of a Woman«, »Youths of Today«) och Prince Jazzbo (»Cowhorn Chalice«), men det här var hans största hit. Och som all musik med närkontakt till sin publik är den odödlig.

16

Horace Andy:

Gun Shot

Taxi, 1984

En obegripligt bortglömd tolva. Vad jag vet finns den inte med på någon samling, varken med Horace Andy eller på Taxi. Ändå är det en av hans grymmaste inspelningar. Blytung rytm, virvelkaggen låter som pistolskott, basen får högtalarelementen att fladdra, en spöklik syntslinga dyker upp då och då. »Gun shot, mi don’t love thai« sjunger Horace i refrängen, en reflektion över den bistra vardagen i Kingston. Återigen ett spår för den definitiva Taxi-samlingen.

17

Half Pint:

Greetings

Power House, 1984

George Phang var en av de producenter som Sly & Robbie spelade in för under mitten av åttiotalet. Det ryktades att Phang själv inte hade så mycket med musiken att göra — med goda kontakter i maktens korridorer hade han hjälpt Sly & Robbie ur något slags knipa och som tack fått ett dussin förstklassiga rytmer, den verkliga hårdvalutan på Jamaica. Dessa använde han om och om igen för en serie ganska tuffa album, alla med åtta låtar, med artister som Michael Palmer, Charlie Chaplin och Sugar Minott. Efter Michael Palmers »Lick Shot« var nog »Greetings« den största hiten, och säkert den vassaste rytmen. »Greetings I bring from Jah, to all Raggamuffin…« wailar Half Pint över en vild och oemotståndlig version av Don Drummonds gamla »Heavenless«.

18

Carlton Livingstone:

Rumours

Dynamite, 1984

På etiketten Dynamite finns en hel rad Sly & Robbie-produktioner värda att leta efter, till exempel Sugar Minotts »Uptown Girl«, Gregory Isaacs »Baby I Lied to You« och flera skivor med Carlton Livingstone. Livingstone har en av Jamaicas mest karakteristiska röster och har gjort en mängd lysande plattor genom åren. Hans ojämförligt största hit är »Rumours«, över Sly & Robbies svängiga variant på Derrick Harriotts »Solomon« från 1968.

19

Icho Candy:

Mr. User

Power House, 1984

Ännu en singel för George Phang. Icho Candy (Winston Evans) är ytterligare en i raden av de väl bevarade sångarhemligheter som det verkar gå tretton på dussinet av på Jamaica. Hans sällsynta singlar har blivit samlarobjekt inte främst för att de är svåra att finna, utan för att de är så ruggigt bra. De allra bästa är nog »Blood Sucker«, producerad av Prince Jazzbo, och den här. Sly & Robbie har byggt en långsam mollgroove — bas, trummor och ett ensamt piano. Icho Candys klagosång sitter som berget.

20

Ini Kamoze:

Ini Kamoze

Taxi, 1984

Den här skivan med sex låtar kallades »mini-LP« när den kom ut. Kamoze själv beskriver sig på omslaget som en »disciplinerad vegetarisk ungkarl född i vågens tecken som tänker skaka om världen med sin musik«. Tio år senare toppade han faktiskt USA-listan med sin »Hot Stepper«. Men frågan är om inte »Trouble You a Trouble Me« och »World-A-Music« från debuten är ännu bättre. Femton år senare går Sly tillbaka till spåret »General« när han bygger Lucianos »Gun Zalis« för Exterminator.

21

Chaka Demus & Pliers:

Murder She Wrote

Taxi, 1992

»Bam Bam« kommer alltid tillbaka. Den har legat på Jamaicas topplista på sextio-, sjuttio-, åttio- och nittiotalet. Originalet spelades in av Toots & The Maytals. Toots skrev låten 1966, även om melodislingan och fraseringarna känns så tidlösa att de förmodligen var med på slavskeppen. Sly & Robbie spelade först in den med Pliers som en straight cover, men gjorde några månader senare ett nytt försök där Pliers fick sällskap av toastaren Chaka Demus. De två hade tidigare kompats av rytmtvillingarna med gott resultat — till exempel på »Gal Wine«, producerad av keyboardspelaren Ossie Hibbert — men nu fick de en monsterhit. Våren och sommaren 1992 verkade hela södra London dansa till »Murder She Wrote« och hemma på Jamaica var det årets mest spelade låt i radio.

22

Blandade Artister:

The Pitch Boglemania

Montana, 1992

»Murder She Wrote« var förstås ingen lyckträff. Sly må säga vad han vill om »the one riddim thing«, tillsammans med Robbie och gitarristen Lloyd »Gitsy« Willis — eller kanske oftare med bara Gitsy — har han byggt många häftiga bogle-rytmer. På detta album finns tio cuts av en som kallas »The Pitch«. Här tolkar Red Rose sin egen »Tempo«, ursprungligen King Tubbys första digitala produktion från 1985, och Jack Radics gör en sanslös variant av Hot Chocolates gamla »You Sexy Thing«.

23

Leroy Sibbles:

Why Must I

Taxi, 1993

»Why Must I« spelades in av The Heptones redan 1967 till deras debutalbum. Leroy Sibbles var gruppens sångare och kompositör men också Studio Ones basist under några gyllene år mellan 1967-1971, och som sådan upphovsman (tillsammans med organisten Jackie Mittoo) till en oräknelig mängd klassiska rytmer. Så detta är ett möte mellan giganter. Leroys finstämda melodi och sorgsna text (»Why must I live this life alone…?«) kopplas till en oerhört sparsmakad boglerytm. Resultatet är knäckande bra.

24

Beenie Man & Luciano:

Crazy Baldhead

Taxi, 1994

Förvånansvärt få av Marleys låtar har återanvänts genom åren, i varje fall jämfört med klassikerna från Studio One och Treasure Isle. Om detta beror på att Rita Marley eller Chris Blackwell är särskilt skräckinjagande vet jag inte — det förefaller inte helt orimligt att det har något med förlagsrättigheter att göra. A andra sidan ingår Bob Marley inte alls så mycket i dancehallkulturen som man skulle kunna tro. I mitten av nittiotalet började i alla fall hans katalog tas i bruk, om än i liten skala. Ett typiskt exempel är »Crazy Baldhead«. Det är varken Beenies eller Lucianos bästa platta, men det är en oerhörd rytm — det är lätt att förstå varför Sly är så nöjd. Uppföljaren »Running Away«, också den ur Marleys katalog, är däremot ganska ansträngd — varken Beenie Man eller Luciano verkar inspirerade och en samplad Martin Luther King känns bara påklistrad.

25

Bounty Killer:

Fed Up

Taxi, 1995

»Poor people fed up«, morrar herr Price över en rytm lika hård som texten, ett bevis på att Sly & Robbie kan vara minst lika vassa som sina konkurrenter. En originell remix från 1996 med orientaliska övertoner är också värd att leta efter.

26

The Taxi Gang:

Mission Impossible

Taxi, 1996

Det är omöjligt att inte nämna åtminstone en av de otaliga instrumentala singlar som Sly & Robbie släppt under de senaste tjugo åren — »Unmetered Taxi«, »Maxi Taxi«, »Slow Taxi« och allt vad de heter. Ibland är det eget material, ännu oftare covers, signaturmelodier till Tv-serier och långfilmer — typ »Den onde, den gode och den fule« och Alfred Hitchcock . Det här är förstås ingen ny företeelse på Jamaica där man gav sig på temat till Bröderna Cartwright (»Bonanza Ska«) och James Bond redan på sextiotalet. Förvånansvärt lyckad är Sly & Robbies version av temat till »Mission Impossible«. Den som var på bettet i London för några år sedan kunde plocka upp de mest fantastiska pirattolvor där dubben mixats med a capella-versioner av Bounty Killers och Beenie Mans senaste alster. För som alltid när det gäller jamaicansk musik är en plattas release inte slutstationen — tvärtom är det ofta då det börjar hända saker på allvar.

27

Mykall Rose:

The Taxi Sessions

Taxi, 1996

Stavningen är annorlunda men det är fortfarande Black Uhurus främsta röst det handlar om. Plattan är en samling av hans bästa singlar för Sly & Robbie under nittiotalet. Efter några lyssningar etsar sig de nakna rytmerna fast. »One a Wi, Two a Wi«, »Monkey Business«, »Coke Is a Joke« och »Visit Them« är alla blivande klassiker.

28

Beenie Man:

Foundation

Taxi, 1997

Oemotståndlig kombination av The Skatalites gamla »Beardsman Ska« och Beenie Mans egensinniga hyllning till Sly & Robbie och The Taxi Gang. (»Beardsman Ska« finns på Heartbeats oumbärliga dubbel-CD »Foundation Ska« [1997]).

29

Ambelique:

Worker Man

Taxi, 1998

Trots att ingen på Taxi verkar veta hur han stavar sitt namn, så är Ambelique (Amblique, Ambilique) en sångare som Sly & Robbie tycks tycka om att jobba med. En hel bunt singlar har det blivit under de senaste fem åren. Nästan alla har varit covers, från inte alltför upphetsande »La Bamba« (Ritchie Valens) och »Um, Um, Um, Um, Um« (Major Lance) till de betydligt mer njutbara »Groove With Me« (Isley Brothers) och en version av Soul Children-sångaren J. Blackfoots »Taxi« (!). Så spelar de plötsligt in en originallåt, »Worker Man«, och alla pusselbitar faller på plats. Rytmen är Sugar Minotts och Bounty Killers »Tune In« från filmen »Dancehall Queen« — som i sin tur bygger på Sugar Minotts »Rub a Dub Sound« — med ett tungt trombonsolo från »Nambo« Robinson. Ingen verkar tro att den till åren komne Ambelique ska bli en stjärna. Som toastaren Ramon gjorde han sina första inspelningar redan på sextiotalet — med tung spansk brytning introducerar han till exempel Derrick Harriotts »The Undertaker«. Men lågmälda »Worker Man« kan vara en blivande klassiker, lagom till Taxis tjugoårsjubileum.


Hasse Huss

Advertisements

Postat i:Hasse Huss, POP vol 2 #8, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: