Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #8:2] Rockpost

Rockpost nr 208

Hej Pop

Som prenumerant på Pop fick jag ert Bibel-erbjudande. Okej, jag nappar — men ni skall veta, att det inte är för Bibels skull.

En gång köpte jag det första numret av Pop och tänkte: äntligen! Sedan köpte jag fler exemplar och delade ut till kamrater. De sa: äntligen! Nu står de där i tidskriftssamlaren, alla hittills utgivna nummer, och utgör närmast dagliga referenser när något behöver redas ut.

Nästa år fyller jag 50. Det här skall ni alltså påminnas om: ute i landet finns det femtioåringar som använder Pop som referens när de talar om musik och köper plattor. Ert eventuella problem är att de inte bryr sig om Bibel. Mina jämnåriga kamrater och jag tillhör en generation, som åren kring 1970 såg en frigörelse i att inte bry sig om världens bästa klädbutik i London. Det kan man möjligen tycka en hel del om. Men att nu fundera över besök i — eller ens läsning om — The Duffer of S:t George skulle bara vara fånigt (däremot kan det kanske glädja dig, att jag köpte jungle, som det hette då, på vinyl i samma stad sommaren 1994). Vilka låtar som dolt sig bakom Weatheralls kaninansikte är kort sagt viktigare för mig än hans skomärke.

Alltså: det finns äldre människor som inte bryr sig om mode- och trendtidningar, men som måttlöst älskar popmusik. Nu blir det besvärligt.

För Belle And Sebastian-, Jarvis-, Gang Starr- och The RZA-tipsen (för att ta några exempel från Pops vädjarbrev) kommer från er. Vid vår ålder kan man inte, likt en »tonåring som letar nya sound i Black Markets källare« (Christian Bartholdsson; Pop #8), ha den absoluta kollen på vad som pågår i musikvärlden. Vi arbetar. Vi har barn som kommer hem sent. Vi gräver i trädgårdar. Vår musik spänner över en mycket lång tid (i dag, när jag tog en flertimmarspromenad med hunden, hade jag Lambs första, Derrick May, Skatalites, Korngolds »Die tote Stadt« och stråkkvartetter av Haydn i väskan). Men igen: vi älskar popmusik, och vi älskar ny popmusik. När lördagstravet är slut, och vi inte heller den här veckan gavs möjlighet att sluta jobba, sitter vi där igen, lyssnar och samtalar, och inser, precis som ni, att pophistorien ständigt måste skrivas om. Vi är sannerligen inte den hippaste delen av Pops läsekrets, men er tidning har verkligen funnits där för oss, också.

Jag skulle inte förvånas, om en del av de rykten som nu kringgärdar Pop-redaktionen — och som ni förnekar — faktiskt är sanna. Det är väl fullt rimligt, att man efter »snart sju år« har lust till annat? Man kan väl brinna för musik, men hellre skriva om kläder? Man kan väl behöva lägga singelhögen åt sidan därför att man jobbar med någon tilltalande TV-produktion? Och framför allt: även ni blir väl äldre? Jag bryr mig egentligen inte om vilket. Jag vill bara att ni skall veta, att det finns folk som nu inte automatiskt kan göra flytten med er, men som backar er ändå. Alltså: låt musikdelen av Bibel vara diger. Gör allt ni kan för att Pop skall få leva. 25 år som gymnasielärare, och det därav följande dagliga umgänget med unga människor, har lärt mig det här: historieomskrivning är bra. Kontinuitet är också bra. Eller som man sa på sextiotalet: tradition och förnyelse. Kämpa!

Med vänlig hälsning

Bengt Perry

Hey Pop-isar

Jag har länge tänkt att skriva ett argt brev till er angående den stora spridningen vad gäller datum för nya Pop men framför allt för bristen på information till era prenumeranter. Nu har jag dock fått ert brev »rädda Pop — prenumerera på Bibel« och beslutat mig för att i stället skriva ett glatt brev.

Jag förstår ert dilemma vad gäller musikvärlden av i dag och värderar själv två nummer av bra pop högre än tio nummer av smurfhits-pop. Vad gäller prenumeration av Bibel är valet självklart. Allt för Pop. Nog är Bibel en rolig tidning, men det stora dragplåstret är skivan. Om ert omdöme är lika bra som vanligt så antar jag att skivan är mer värd än 98 enheter av vad som helst, och framför allt av enheten kronor. Den skrala summan och mer därtill anser jag att pop är värd. Bara för att en gång ha fått läsa det underbara reportaget om Morrissey, lyssnat på Belle And Sebastian, eller läsa Strages ganska rejäla sågning av »Petter« (vilken bevisade att jag inte var tokig) är värt så oändligt mycket mer. Som Michael skulle sagt: »Keep the faith«

Benny Borgman

Bästa Pop

Jag prenumererar på Pop, eftersom det är en mycket bra musiktidning. Observera — musiktidning. Självklart ställer jag upp på att hjälpa er genom att prenumerera på Bibel men då vill jag inte heller, vilket jag är rädd för, att det blir någon slags fusion mellan de två tidningarna. Jag vill ha Pop, bara Pop. Rädda Pop!

Med vänliga hälsningar

Ida Larsson

Hej Pop

Fick just ert meddelande om operation rädda Pop.

Som trogen prenumerant sedan #3, sommaren då jag fyllde 13, har jag förundrats över er förmåga att ständigt hitta ny spännande musik. Därför var det första jag gjorde när jag fick ert rop på hjälp att lägga prenumerationen på lådan. Inte för att jag läst Bibel tidigare men fan, jag skulle kunna teckna en prenumeration på DN för att rädda Pop. Min stora förhoppning är en fortsatt tidning för oss som gillar både Pixies och Aretha. För oss som gillar såväl Daft Punk och Sonic Youth. För oss som älskar såväl Morrissey som Schoolly D, Whitney och Janet. Min högsta dröm har alltid varit att antingen skapa musik eller att skriva om musik och få det publicerat. Jag har inte riktigt uppfyllt några av de här drömmarna än, men jag har ett fiktivt band kallat »Monitor Lizzards« samt ett sidoprojekt kallat »Tiny Liar«. Tills dess får jag väl nöja mig med att vara en slags Sheridan Whitehead för 2000-talet.

Må Pop leva länge!

Mårten Andersson

Hej

Jag fattar inte, är det någon slags »upplagelogik« bakom ert prenumerationserbjudande eller? Och hur ska jag vara säker på att Pop i framtiden inte blir nån liten behändig bilaga i Bibel typ en gång om året (mellan specialbilagor om »viktiga« designers)? Jag skulle (nästan) gå på glödande kol för att pop ska få överleva, men… Bibel? Jag vet inte, visserligen är jag lite modeintresserad, men att betala 98:- (ja, det är faktiskt mycket för mig) för att se modereportage med sjukligt smala och bleka ungdomar med mestadels fula kläder för tusentals kronor… jag menar, det finns ju en anledning till att jag prenumererar på Pop och inte på Bibel, eller hur?

Jag är tveksam, men jag vill ju gärna lita på er och att det finns en god kraft här i världen. Kan man inte stödja Pop på annat sätt, betala in lite pengar eller nåt?

Nicola

Hej Pop

»Du måste lita på oss«.

Jaha, och varför det då? Ska man lita på en blaska som på sidan 0640 antyder att Madonnas »Holiday« är torr som ett Mariekex, men som 46 sidor senare påstår att den är en av de fetast rockande discosinglarna? Och som i samma discoreportage endast nämner Pet Shop Boys som en menlös fotnot. Inte amerikanare? Nä, visst, men det är väl för faen inte Black Box heller.

Egentligen vet jag att ni gillar Pet Shop Boys. Jag litar ju på er men ni tar verkligen i så att ni spricker.

Hälsningar

Anna

Svar: Du har missförstått oss. På sidan 0640 står inte att Madonnas »Holiday« skulle vara torr. Vi skriver att hennes senaste album »Ray of Light« låter som utskrattad technorock från 1989. »Och detta från en artist som gav världen singlar som >True Blue< och >Holiday<.«

Hey Pop

Ni sprittade upp vid julen. Tack för att ni behållit det spirituella sättet som känns lite homemade. Keep the beat. När ska ni göra reportage med Iggy Pop. Då som headline. Jag menar kultartist, fantastisk live. Bra recension av Whitney. Det är sårbart att gilla Whitney. Hon satt mitt i vintern, i unkna Bodyguard-filmen och sjöng in en fantastisk låt, det var tidigare, men man ska inte förtränga sådant.

Håller inte med Andres Lokko om att Iggy Pop utan samröre med Stooges inte är bra (jag läste det någonstans). Iggy got his way in the 90’s.

John

En dag efter jul, Småland

Det var nåt jag ville säga. Eller en massa. Beundrar er, för att ni orkar. För att ni verkar veta så jävla mycket. Att läsa Pop är både trevligt och asjobbigt. Det finns en värld därute och även om jag sträcker mig allt jag orkar (jo, »orkar« är ordet) så är den minst sagt svårnådd. Sen måste jag tillägga att det känns trist att inte bo i Stockholm, då skulle jag nämligen genast bege mig med spade och hacka till den där Pontonjärsparken…

Hälsningar

Jenny

Ps. Wow! Mitt livs första fanbrev är till en tidning!

Hej

Ville bara säga att jag saknar er och ifall det jag läste i DN häromdan är sant (att ni är osäkra på huruvida ni kommer att kunna fortsätta att ge ut Pop), är det otroligt tragiskt…

Det finns faktiskt inget liknande, det ni gör är helt unikt (inte bara i Sverige). Vet inte vad man skall läsa och hitta liknande reportage någonstans (bredd och djup).

Känns som man är omgiven av hånskrattande Jonna Bergh och Radio Wow. Vore kul att få veta vad som händer med tidningen.

Er hängivne

Krister Söderberg

Hej Karl

Satan vilken snygg tidning. Det senaste numret var faktiskt det snyggaste numret sen ni började med volym två, som annars emellanåt varit lite väl svulstig.

Brucesidorna såg ut som volym ett och det var bra tycker jag. Mer volym ett-formgivning.

Och så undrar jag vad det är för papper ni har (omslag och inlaga, bestrykning och vikt). Skulle bli glad om du ville tala om det.

Och så är det faktiskt humor att skriva Andres Lokko som Andres Lokko. I fall ni nu skulle fundera över det.

Peter

Svar: 90 grams obestruket Artic Volume Web till inlagan och 200 grams Artic Art med UV-lackat till omslag.

Hej Pop

Vill främst tacka Gradvall för sin strålande artikel om Disco i Pop #7:2. Men Janne, jag har en version på Blue Notes »Bad Luck« som klockar in på 8 (!) minuter. Det du!

Tack för en bra tidning.

Kristofer Lecander

Ps. Hur kunde Cornelius »Star Fruits Surf Rider« inte komma med på er lista över årets bästa singlar? Den är ju så suverän!

Pop

Tack för Bruce Springsteen! Men, allvarligt talat, borde det inte vara mer Lennart? Han regerar ju trots allt. Ni kan väl skicka Lennart till USA för att göra den stora Merle Haggard-intervjun, jag vill läsa löjligt långa Lennart-analyser av gamla Buck Owens-singlar, vill att Lennart listar de 30 vackraste Georg Jones-balladerna och varför inte en Lennart-retro på Uncle Tupelo, nittiotalets bästa rockband. Lennart är ju bäst! (ibland brukar jag gå och se honom live på Musik & Konst i Malmö, bara för att han jämt säger tuffa saker som: »Det är väl självklart att du måste ha Louvin Brothers-boxen!«).

Nåväl. Vi fick åtminstone en utmärkt Hank Williams-recension i senaste numret.

Jonas F. Nilsson, Lund

Andres

Det här är väl lite senkommet och jag antar att det beror på att man är jantesvensk och därmed inte har fått den här typen av beteende med modersdrajan… men innan det blir alldeles för sent vill jag bara säga att din Springsteenpryl var den kanske bästa, innerligaste, souligaste text jag nånsin läst om kärleken till musik.

Tack! Och keep up the good writing.

Thomas Halvarsson

Advertisements

Postat i:hej, POP vol 2 #8

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: