Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #7:2] Album: TOTAL – Kima, Keisha & Pam

TOTAL

Kima, Keisha & Pam

Arista/BMG

Sean »Puffy« Combs omger sig med ett dussin producenter som kallar sig själva The Hitmen. I ett kvarter nära Times Square, på en gatstump som fortfarande inte disneyfierats, ligger studion Daddy’s House där de sliter över mixerborden natt efter natt. Puffy tittar in med jämna mellanrum och ger hantlangarna råd. Richard »Young Lord« Frierson, den yngste av dem, fick höra att han borde gå mer på klubbar för att få fason på beatsen. »You gotta learn how to dance«, sa Puffy.

Men han glömde nog att ge samma råd till Mario Winans, Stevie J, Chucky Thompson och de andra hitmännen som hjälpt till att producera Totals andra album. Basprogrammeringen är feg, Superfly-samplingarna hopplösa och tyngden från debuten bortslarvad. Inte undra på att The Hitmen också fått det mindre maffialjudande smeknamnet »Puffy’s knobturners«.

Lyckligtvis har rapdonnan Missy Elliot fått producera sju av låtarna och hon verkar i alla fall ha förstått vad som gjorde debuten »Total« så svängig för tre år sedan. Pam Long och systrarna JaKima och Keisha Spivey har aldrig varit några vidare sångerskor, men de har ett lätt raspigt vibrato, någonstans mellan nikotinhosta och Susanna Hoffs, som gör dem både originella och sensuella. Ingen borde tvinga dem att göra ballader som »I Don’t Wanna Smile«, där deras stämband låter pinsamt klena.

Missy Elliot satsar i stället på enkelt tillskurna, syntiga arrangemang och melodier som sällan är mer avancerade än skolgårdsramsor. »I Tried«, »Move Too Fast« och »Trippin’« visar ett så coolt Total att man nästan slutar längta efter TLC:s kommande album »Fan Mail«.

Medan Puffys medarbetare gör ett interlude där man hör Keisha onanera, anstränger sig Missy Elliot för att göra kärlekstexterna mer raffinerade och problematiska. »There Will Be No #! *@ Tonight« handlar om hur jobbigt det är att ha sex när man blivit förälder och ungarna vägrar gå och lägga sig. »Do Something« är ett simpelt men gripande svartsjukedrama där en kvinna ringer sin mans älskarinna och sjunger: »I know my man is there, you’d better put him on the phone/’Cause I’m out on your front yard and I’m very pissed off«.

På förra skivan fanns ett annat minidrama där Keisha gav Puffy smisk på stjärten. Om det fick honom att jobba bättre i studion borde hon ge hans rattvridare en rejäl risbastu.

Fredrik Strage

Postat i:Album vol 2 #7, Betyg 05, Fredrik Strage, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: