Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #7:2] Album: DIVERSE ARTISTER – Life on the Line

DIVERSE ARTISTER

Life on the Line

Red Line/MNW

Det var så länge sedan jag hörde en svensk artist tråna efter sex att jag fingrat på Ro-Cees »Gettin’ All Da Babes« när jag sett den i reabackarna. Den impulsen försvinner i samma ögonblick som Benyamean, en 18-åring från Flemingsberg utanför Stockholm, drar några rhymes om att tjejerna kommer i en sådan skytteltrafik till hans lägenhet att han knappt hinner duscha längre. »Tina was a virgin so I said smoke some herb and…« låter det i första versen och när Tina inte vill veta av honom längre faller han huvudstupa för Mary J och Wendy. Allt han vill göra är »caress your body, make you say Jadi-da-di, my lady/I’m the type of guy that can make you go crazy, a ghost like Patrick Swayze«. Benyamean är inte världens mest finkänslige romantiker, men en poplåt från en funky loverboy behövs så här års. »Realize« är Venice Beach-solig, med en charmig vocoderröst i refrängen, och producerad av DJ Masse, lillebror till Chepe och DJ Salla i Latin Kings.

Det är också en av de bästa låtarna på samlingen »Life on the Line«, en presentation av latinkungarnas eget skivbolag Red Line Records. Namnet syftar på den röda tunnelbanelinjen i Stockholm. Om man åker den så långt man kan komma söderut hamnar man i Norsborg, bara ett stenkast från ungdomsgården där Latin Kings har sin studio.

»Vi kör både west coast och east coast«, sa Masse när jag hälsade på. Och även om inga av låtarna på den här skivan skulle platsa på kungarnas förra skiva, så sliter några av artisterna åt sig mikrofonen likt hungriga pitbullhundar.

Lyssna bara på trion Broadcastaz vars »Keep Rap Real« rullar fram på en dov, surmulen pianoloop. Eller Speedknock som låter argare här än med Sherlock. Och Minders, en hårdrockinfluerad duo vars sångare Doris har rakat skallen och tatuerat dödsänglar och indianer på armarna. I »Darkside Gimmicks« skriker han som om han just mejat sig fram till den sista nivån i dataspelet »Doom«, vilt gormande om en »rollercoaster to hell«, och kontrasten mot den slappa soulgitarren är konstig men cool.

Latin Kings egen toastare Daddy Boastin’ är förstås med på ett hörn. Jag har inte hört honom solo sedan buskishiten »Stor stark« och här försöker han vara mer hardcore än förut. Först jagas han av snuten i »Bad Boy« (kulsprutor smattrar i bakgrunden) och sedan berättar han om livet »In the Ghetto« där det inte finns någon mat.

»They want them pizza, they want them taco«, sjunger han.

Chepe, Salla och Masse trycker fram flippade dubeffekter, sådana som många av de andra låtarna (i synnerhet de som förlitar sig helt på spökhuspiano och Wu-Tang-trummor) skulle behöva. Men bröderna kanske sparar sina tricks till nästa Latin Kings-skiva.

Fredrik Strage

Postat i:Album vol 2 #7, Betyg 05, Fredrik Strage, , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: