Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #6:2] Album: SILVER JEWS – American Water

SILVER JEWS

American Water

Drag City/MNW Distribution

På omslaget till Leonard Cohens mästerliga »New Skin For the Old Ceremony« flyger ett förälskat änglapar. Det måste vara under deras beskyddande vingar som Silver Jews sånger tagit sin tillflykt. Någonstans, nära deras hörn av himlen, har tolv nya betraktelser över ett annorlunda Amerika fått spira och gro. För precis som Leonard Cohen skriver Silver Jews sånger som aldrig riktigt tar steget ut ur myten och in i verkligheten.

USA-releasen av den här skivan är satt på dagen två år efter att förra albumet »The Natural Bridge« kom ut. Den skivan släpptes i sin tur exakt två jordsnurr efter sin föregångare »Starlite Walker«. David Berman, Silver Jews spindel i nätet, har spunnit sin väv i samma regel- och traditionsbundna nät som på föregångaren.

Pavements Stephen Malkmus bidrog i högsta grad till att tidiga alstren »Arizona Record« och »Starlite Walker« blev ganska skramliga, ja nästan högljudda. På »American Water« har han valt att anpassa sig till D C Bermans eget tempo och anslag. Detta varma, melodiösa album är till brädden fyllt av vänskapligt samspel de två vännerna emellan. Trots — eller kanske på grund av — de mycket traditionella solon Stephen Malkmus tar sig an, har han hittat ett unikt, själfullt sound med inslag av kärleksfull harmoni. Som bäst blir också »American Water« i låtar som den oskuldsfulla »People«.

Jonathan Richman sjöng att han var »In love with the old world«, och detsamma skulle kunna sägas om Silver Jews. Det är ljudet av vindens sus genom vidsträckta sädesfält, och känslan av Jack Kerouacs »On the Road« som går igen under hela denna amerikanska odyssé. Men textmässigt är »American Water«, liksom sina föregångare, en modern, urban saga om nerdragna persienner, elaka pappor och en elektriskt stol. I »We Are Real«, berättar David Berman om sitt förhållande till musik. Han konstaterar att ingen av hans favoritsångare kunnat sjunga och frågar sig om inte soulmusiken borde förändras… »now that all the souls have gone strange«. Hans lyckosamma, om än slumpmässiga, känsla för rörande detaljer förstärker naturligtvis känslan av att Leonard Cohen är detta albums ständigt närvarande, om än osynliga, gengångare.

»American Water« gick under inspelningens gång under namnet »The Late, Great Silver Jews«. En antydan om gruppens gammalmodiga (eller snarare tidlösa) kvaliteter. Jag vill inte gå så långt som att helgonförklara D C Berman, men när jag genom slitna hörlurar lyssnar en extra gång på sorgsamma »Honk If You’re Lonely« tror jag mig för ett ögonblick ana ett fras som av vingar. Kan det vara Silver Jews alldeles egna skyddsänglar?

Madelaine Levy

Postat i:Album vol 2 #6, Betyg 08, Madelaine Levy, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: