Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #6:2] Album: PRAS – Ghetto Superstar

PRAS

Ghetto Superstar

Ruffhouse/Sony

Redan i fjolårets »Avenues«-video från »Money Talks«-soundtracket förvandlades den nybakade soloartisten Prakazrel »Pras« Michel från den tyste i Fugees till en glittrig Mr. Partyman. Han trippade genom en guldkantad Las Vegas-fantasi, långt från Wyclefs politiska agenda och Lauryns graviditeter, och såg plötsligt ut som den saltaste killen i stan. Och i somras stuffade Pras, som avfärdats som Fugees Ringo Starr, upp på världens alla listor med den glädjesprudlande »Ghetto Superstar«-singeln. Det iskalla introt som samplats från TV-serien »Knight Rider« lät ännu bättre här än i Busta Rhymes »Turn It Up«, 18-åriga sångerskan Mya Harrison fick Dolly Parton-refrängen att gnistra och Ol’ Dirty Bastard gafflade ikapp med Pras.

Hans första soloalbum har samma namn som superhiten men är inte lika omtumlande i sin helhet. Men Pras spritter av en partyglädje som får Will Smith att framstå som ett surkart. Han stoppar tempot från Fugees-konserterna och en hälsosam dos storhetsvansinne i en discoboll som studsar fram över dansgolvet. Skivan inleds med en kör som sjunger Händels »Messias« och redan på tredje spåret vill Pras visa att han verkligen hamnat i smöret genom att presentera den första av fyra absurt långa telefonsvararpartier där hans kompisar lämnar meddelanden. Folk som Quincy Jones, Naomi Campbell, Nathalie Cole, Elvis Costello, Sting, Dionne Warwick, Ertha Kitt, Lisa »Left Eye« Lopez, Wesley Snipes, Carly Simon, Flavor Flay, Kurtis Blow och Puff Daddy. De ringer bara för att säga att de älskar honom.

Bland de finaste låtarna märks den countryfärgade »Lowriders«, ryckigt funkiga »For the Love of This« och det poppiga mästerverket »Get Your Groove On« med glatt gung, latingitarrer och kittlande snygga körer i refrängen. Lenny Kravitz löjliga gitarrmangel i »Can’t Stop the Shining (Rip Rock Pt. 2)« lämnar i och för sig mycket att önska och Pras tappar helt greppet när han försöker göra lite hårdare, avskalad hip hop i »Murder Dem«. Men det bryr man sig inte om efter att ha hört honom slå frivolter med mikrofonen i smällkaramellerna »Wha’ What Wha’ What« och »Wat’cha Wanna Do«.

»Det går knappast att ställa sig framför ett gäng crackrökare och sjunga Amazing Grace. Såvida man inte är Lauryn«, sa Wyclef i POP #19. Ändå är det just vad Pras gör för att avsluta sitt album. Den gamla hymnen stiger majestätiskt upp ur regnet av konfetti, uppburen av en enkel kyrkorgel och gospelsång. Pras visar att han fortfarande representerar världens bästa rockband och att vi inte har ropat »one time« för sista gången.

Fredrik Strage

Postat i:Album vol 2 #6, Betyg 07, Fredrik Strage, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: