Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #6:2] Album: LYLE LOVETT – Step Inside This House

LYLE LOVETT

Step Inside This House

Curb/Kommunikation

Den här plattan har säkert sitt ursprung på en veranda i Houston i slutet av sjuttiotalet. Där satt Lovett och hans vän Robert Earl Keen och spelade, i stället för att vara på sina föreläsningar på universitetet. Tillsammans upptäckte och spelade de sig igenom hela Texas singer/songwriter-tradition. Som, i motsats till i övriga USA, alltid lutat sig mindre mot folkmusiken och mer mot Lefty Frizzell, George Jones och Willie Nelson. Och därför också alltid varit så mycket roligare och fräckare.

På den här dubbel-CD:n återvänder Lovett till samma veranda. Han kanske gör det för att han själv inte hunnit skriva så många nya låtar, eller för att han brände allt emotionellt krut på skilsmässoplattan »The Road to Ensenada« för två år sedan. Eller rent av för att hans filmkarriär tar för mycket tid; just nu är han till exempel fullt upptagen med Robert Altmans »Cookie’s Fortune«. Men den här hyllningen till Guy Clark, Townes Van Zandt och de andra idolerna är, oavsett motivet bakom den, en sällsynt sympatisk affär. Och den kärlek som strömmar igenom musiken är väldigt påtaglig.

Bakom Lovetts sedvanligt lakoniska stämma — som alla stora historieberättare är han inte rädd för pauserna och tystnaden mellan orden och mellan stavelserna — rör sig en lysande samling musiker. Som för historierna framåt, med rätt sväng och snygga små inflikningar, men aldrig ställer sig i vägen för dem. Smakfulle studiogitarristen Dean Parks, trummisen Russ Kunkel och bluegrassmusiker som fiddlaren Stuart Duncan, mandolinspelaren Sam Bush och dobrogiganten Jerry Douglas vet vad som krävs. Allison Krauss lägger en daggfräsch andrastämma på den traditionella låten »More Pretty Girls Than One«. Allt ger känslan av att vara inspelat live.

Smart nog har Lovett också verkligen satsat på sina favoriter och inte de mest självklara klassikerna. Här finns ingen »Poncho & Lefty« och ingen »Desperadoes Waiting For a Train«. Det närmaste vi kommer en självklarhet är versionen av Van Zandts ofta inspelade »If I Needed You«. I övrigt har Lovett grävt fram mer undanskymda pärlor som Michael Martin Murphys »West Texas Highway«, Walter Hyatts »Teach Me About Love«, Steve Fromholz »Bears« och ett gäng mer udda Van Zandt-låtar. Som titellåt har han valt den första låt Guy Clark skrev, men aldrig spelat in. Han sjunger den som det den blivit efter att genom åren ha vandrat mellan olika Texas-trubadurer, men till texthäftet har Clark letat fram sin originaltext.

Lovett får mig också mer än en gång att återvända till artister jag för snabbt har passerat förbi. Jag har till exempel alltid tyckt att Eric Taylor som sångare saknar nödvändig karisma, men Lovetts version av »Memphis Midnight/Memphis Morning« blir en påminnelse om vilken utmärkt låtskrivare Taylor är. Och att gräva fram Fromholz underbara småstadssvit »Texas Trilogy«, från en snart trettio år gammal LP med gruppen Frummox, får väl närmast betraktas som en kulturgärning. Lovetts känsliga tolkning blir också en drygt tio minuter lång och absolut höjdpunkt på ett album med många höjdpunkter.

Använd det som en karta för vidare utforskning av skivbörsarnas orättvist dammiga fack med amerikanska singer/songwriters. Eller bara njut av det rätt upp och ner.

Lennart Persson

Postat i:Album vol 2 #6, Betyg 07, Lennart Persson, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: