Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #6:2] Album: DIVERSE ARTISTER – The McGarrigle Hour

DIVERSE ARTISTER

The McGarrigle Hour

Hannibal/MNW Distribution

Den här plattan är förmodligen en dröm. Sådana här inspelningar görs inte längre…

De kanadensiska systrarna Kate och Anna McGarrigle har sju mestadels utsökta album bakom sig; de flesta sprött akustiska, ljuvligt sjungna, med decenniers ekon av karg folkmusik i botten. Det är så vackert, så vackert. Bara syskon kan sjunga så tillsammans, med två röster som låter som en, tätt omslingrade i en blodets mystiska förening. Det är musik som är antik och tidlös på samma gång.

På den här plattan — gjord tillsammans med släktingar, tidigare makar, barn och vänner — går man ett steg till. Bakåt i tiden. Till en tid, före grammofonskivans- och TV:ns tid, då man samlades i någons vardagsrum eller på någons veranda och bara sjöng tillsammans. För gemenskapen, för glädjen i att sjunga, i att höra röster mötas mot varandra och förenas i en sångens kärleksakt. Det låter kanske patetiskt, lite löjeväckande, men i så fall bara för att vi själva kommit så långt från så enkla nöjen. Och aldrig lär komma dit igen.

Vilket naturligtvis inte bör hindra oss från att njuta av den här samlingen sånger — som sträcker sig över Irving Berlins och Cole Porters evergreenland och Rudy Vallées smörsångarklassiker »Goodnight, Sweetheart« till Jessie Winchesters »Skip Rope Song« och Charlie Pooles oldtimeyballad »Baltimore Burning«. Systrarna återvänder också till sin egen sångkatalog, med bland annat en behärskad, mer mogen version av »Talk to Me About Mendocino« från debutalbumet. Det är redan innan en sömlös förening av naturromantik och outtalad kärlekslängtan, som här är ännu mer obönhörlig i sin väg mot mitt hjärta.

Oftast tar systrarna solostämmorna, men ibland står man tillbaka och lägger bara de underbaraste harmonier bakom gäster som Linda Ronstadt och Emmylou Harris. Chaim Tannenbaum, systrarnas musikaliske följeslagare i mer än tjugo år, sjunger sin egen »Time on My Hands«. Kates son Rufus Wainwright, vars nyutkomna debutalbum på Dreamworks är värt mer än en koll, får sjunga en av sina sånger.

Man har gjort en intim och förtroligt hemtrevlig platta, som egentligen inte verkar anstränga sig nämnvärt för att bjuda in lyssnaren. Men som ändå gör det, vare sig den vill det eller ej. I kraft av sin uppenbara, avväpnande skönhet och djupa innerlighet.

Lennart Persson

Postat i:Album vol 2 #6, Betyg 07, Lennart Persson, , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: